med en beundranswärd i1tver och inardighet
ställa horoskopet för brittiska väldets snart
förestående fall, och nästan hvarje morgon
upptäckte det bladets ledande ande på Al-
bions himmel hotande moln, och åter nya
moln,. Franska folket har aldrig varit rätt
väl anskrifvet hos detta parti, — åtminstone
icke på denna sidan ancien regime —, och i
samma mån Frankrikes nuvarande regent
börjar genom ett mera moderat styrelsesätt
bringa i förgätenhet de medel hvarigenom han
satte sig i besittning af väldet, stödja dess
fortfarande på de stora massornas sympatier,
och på samma gång lägga i dagen sin och
sin nations redliga tillgifvenhet för det bri-
tiska folket, börja äfven hans aktier att sjunka.
Vi hafva deremot hört upprepas ända till
trötthet, att det heliga Ryssland är alldeles
oöfvervinnerligt, att det liknar jetten i fabeln
hvilken hvarje gång han blef kastad till jor-
den, uppsteg lika stark som förut; att hela
det förenade vestern ej kunde göra detnågot
betydligt afbräck, utan Preussens och Öster-
rikes bistånd; att de vestra makterna omöj-
ligen kunde landsätta några trupper i Öster-
sjön; att deremot Ryssland hade ej blott alla
möjligheter till sjelfförsvar, att det kunde föra
kriget nästan utan kostnader och endast be-
tala med papper, då dess fiender måste be-
tala med blankt guld; ja vi hafva till och
med i rikets officiella blad funnit czarens
disponibla stridskrafter beräknade till den
anspråkslösa summan af något öfver två mil-
lioner man.
Lika ifrigt har man förfäktat den sednare
satsen, och knappt hafva vi med de klaraste
fakta bevisat, att fördelen af vår neutralitet
är på Rysslands sida, som icke behöfver våra
hamnar att införa sina priser och reparera
sina skadade fartyg, men som deremot gan-
ska väl behöfver den genom vår neutralitet
vunna betäckning af sin vidsträckta nordvestra
landgräns, förr än man åter upprepar den gamla
lexan, att vår neutralitet vore uteslutande till
fördel för de vestra makterna, och man har
varit färdig att åter och åter knäböjande för
ädelmodet hos dem högsinnade Alexanders
broder,, bedja Finlands inkräktare om nåd
för det vårt land ej lagt sig nog beqvämt
för honom, med flera fraser egnade att jaga
blodet litet fortare genom svenska mäns
ådror.
Rysslands missnöje med Sverges neutrali-
tet och dess derpå grundade obenägenhet att
erkänna den i ett ögonblick då man på höj-
derna väntade en sådan obenägenhet minst
af alla från Ryssland, men deremot med
angenäm öfverraskniing fick mottaga det libe-
ralaste erkännande just af de makter, för
hvilka våra neutrallitetsbestämmelser voro i
hög grad missgynnande, — detta argument
gjorde ingen dålig effekt, då regeringen be-
gärde de nya krigsrustningsanslagen. Men
ständerna beviljade först en half million, der-
efter två och en haf million, för neutralite-
tens upprätthållande, Ryssland beviljade ef-
ter långt betänkande det sökta erkännandet,
och missgynnsamheten för czarväldet af denna
neutralitet föll åter för en tid i förgätenhet.
I den mån tiden nalkades för den extra stats-
regleringens behandling af riksstånden, började
vi vänta att ånyo få höra de kända tonerna.
Vi hafva ej misstagit oss.
I en artikel uti dagens nummer tar sig
Svenska Tidningen, af underrättelsen om de
två franska lägren hvaraf det ena på 100,000
man mot Östersjön, anledning att åter ställa
krigets horoskop. Den hade visserligen förut
högtidligen förklart, att hvarken England
eller Frankrike kwde skicka några landt-
trupper mot Ryssland, som det vore värdt att
tala om. Den söke: visserligen i det längsta
uti underrättelsen om denna betydande rust-
ning finna å franska regeringens sida endast
ett skrämskott eller humbug. Men skulle sa-
kea bekräfta sig, så vill den endast i vår stora
strategs ögon säga, att det är han som alltid
haft rätt, att England och Frankrike icke af
sig sjelfva kunna rågot uträtta, att det blir
ingenting af med altsammans, så vida de ej
kunna förmå Österrke — märk väl att Preus-
sens namn i den nya upplagan är uteslutet —
att deltaga i kriget. Vi skulle icke hafva fä-
stat oss vid denna etikel mer än vid alla fö-
regående i samma syfning, icke ens för att slå
bladet på fingrarne ör några volter, hvarmed
det nu som alltid söker bortvränga hvad vi
tidigare yttrat, samt hvad vi allt fortfarande
tänka om kriget och freden och deras bety-
delse för kulturen och sedligheten. Detta
kunde vara lätt, men det vore grymt att ej
unna åtminstone äran af en leger-de-main åt
en författare, som föröfrigt så tydligt frita-
git sig från all egenskap af trollkarl,. Men
i denna uppsats förekomma några ord af
stor märkvärdighet som vi måste anföra, hvar-
vid vi taga oss friheten att på särskildt sätt
utmärka de uttryck, som vi företrädesvis anse
förtjena uppmärksamhet.
Vi äro fortfarande aif den tanken, att ett angrepp
mot Ryssland, under nwwvarande förhållanden och se-
dan vär neutralitet nysss blifvet af hela Europa er-
känd, vore det oklokzaste företag. Hvilka skulle
månne, efter ett olycklligt fälttåg, hvilket ju likaväl
som ett lyckligt låter tänka sig, samt efter de för-
nade flottornas hemseglande, och om kriget i Tur-
kiet toge en för Ryssland lycklig vändning, — kun-
na blifva Rysslands fordringar å Sverge? Hafva alla,
som äro så krigsifriga, betänkt detta?
Men ingen kan, under Europas närvarande ställ-
ning, se långt framför sig. Händelser kunna in-
träffa, som förvandla den nuvarande s. k. österländ-
ska frågan till en nordisk, utan att vi sjelfva sökt
detta. Hvem kan vara mera neutral, än en husvärd,
som har sin port stängd, men nära utanför hvilket
ett stort slagsmål inträffar med tryckning på porten?
Måste han icke bereda sig på att vid portens instör-
tande nödgas deltaga i striden? Bland de många
händelser, som kunna inträffa, väljom såsom exem-
pel endast en. Det kan antagas alldeles för gif-
vet, att Ryssland är ganska missnöjdt med Bveriges
nuvarande neutralitet, emår den uppenbarligen är för
Ryssland ofördelaktig. — Här är icke fråga om det
obilliga i denna Rysslamds åsigt; vi hafva flera gån-
ger afhandlat detta änmne, och yttrat att vi icke rå
för vårt för Ryssland obeqväma läge; men i politi-
ken finnes ingen rådhusrätt, dit man kan instämma
den som kommer med obilliga anspråk, utan man
måste, nu som fordom, draga svärdet, och detta är
i våra dagar så påtagligt, att äfven de, som i sin
beskedlighet, för två år sedan, förkunnade fredens
grundsats vara den enda sedliga och kriget vara en
LA AsKA ana mad höänföralca unnmana hala KFurana