Article Image
— Hvad för men, min älskade? — Brefvet är af Gyllenstens hand ... Jag kan icke misstaga mig derpå. — Väl möjligt — sade Catharina. — Kommer du ihåg att Kilstedt en gång i ett obevakadt ögonblick talade om sin bekantskap med Gyllensten. Saken kom då icke till någon förklaring, och han sökte sedermera alltid undvika detta ämne. Nåväl... hvad hindrar honom att ha från Gyllenstens fängelse i Dresden medfört detta bref, i akt och mening att derigenom gifva oss båda ett oläkligt sår ... Och, ve mig! han var nära att lyckas. Öfversten stod såsom träffad af blixten. — Min Gud! hvad säger du? — utbrast han. — Gyllenstens hämnd har sökt dig ur sjeliva grafven. Det är hans hand som träffat dig. Det var ju han som i fängelset första gången väckte dessa afskyvärda misstankar emot mig ... Hvad hindrade honom att sedan fullfölja sin plan, hvilken han visste skulle kunna störta dig i ett moraliskt lidande, djupare och smärtsammare än alla dem, som hans hat och hans förföljelser förut förorsakat dig. Ei Ja, du har rätt — utropade öfversten, i det han sprang upp — du har rätt! O min Gud, jag blinde dåre! Så har då denna djefvul ända i det yttersta fullföljt sin hämnd! I hat har han lefvat, i hat och förbannelser har han utandats sitt lif ... Ve mig! hans hat har burit frukt . .. Detta slag var det grymmaste af alla ... detta sår det djupaste... Hvilken fasansfull hämnd ... hvilken gräslig förhärdelse, Catharina ,.. Ur hvilken afnd -har ett sådant mönster blifvit uppkastadt på joren ... Hvilken varginnas spenar har han diat! ... hvilken tiger har ammat honom vid sitt sköte ... 0; det finnes inga ord i något språk i verlden, som kunna uttrycka hela det djefvulska i detta väsende ... det finnes inga färger nog mörka för att kunna måla honom ! . . Vid grafvens brädd, med ena foten i evigheten, belastad med alla sju dödssynderna på sitt hufvud, måttar han ännu ett vapen, kastar han ännu en dolk ut... och denna dolk har träffat din barm, min ädla, min dyra Catharina . .. Ve, ve mig! jag har mördat dig ... jag har tryckt den dolk, som han slipat, djupare in i ditt hjerta.

13 maj 1854, sida 3

Thumbnail