kommer du hit så sent på natten... du, som längeselan upphört att egna någon uppmärksamhet åt din olyckiga maka? ... Ett hånskratt afbröt henne. — Du tror kanske, — sade öfversten med bittert ån, — att jag kommit för att spela den äkta mannen, kyssande sin frus hand och mottagande med undergifvenhet hennes sparrlakanslexor... Du vill veta hvarför jag kommer? — fortfor han i hotande ton, i det han orep henne i armen och ryckte henne fram till fönstret; — du vill veta det, qvinna! — Stobge! — sade Catharina, i det hon med värdighet stötte honom tillbaka, — har det då gått så långt, att du till det förakt och den liknöjdhet du visar, äfven vill foga misshandlingar? ... Gå bort! Du vet ingenting om barmhertighet, icke ens mot en döende. Öfversten skrattade bittert. — Barmbhertighet! — utbrast han. — Talar du om barmhertighet, du fromma, ädla qvinna! . .. Anar du icke hvarför jag kommer? Säger dig icke ditt samvete det? ... — Mitt samvete är lugnt, Stobee! Du må fritt rasa emot mig. Jag är i ditt våld... döda mig! Gud skall döma oss emellan. — Döda dig! — sade öfversten föraktligt. — Nej. jag har icke kommit att döda er, min fru... jag ha! kommit för att döma er. — Döma mig! För hvad? Öfversten betraktade henne ett ögonblick stillatigande Hade han icke haft det afskyvärda breffragmentet i sir hand, så skulle han i denna stund ha tviflat på sin hu strus brottslighet, så lugn, så ödmjuk, så himmelskt re signerad syntes hon honom. Men nej! Han kunde ickt tvifla . .. Och dessutom... mörderskan var en hyck lerska ... hon spelade ödmjukhetens och oskuldens rol men under masken tyckte sig öfversten se det onda sam vetet grina. Han kramade konvulsiviskt papperet i handen. — Hvar har du gjort af Cecilia? — sade han mer dof röst. Den arma qvinnan spratt till. En aning om den af skyvärda misstanka, hvarmed hon var belastad, föddes Hennes själ. Hon darrade. — Ah! — sade öfversten med vild triumf; — d darrar, mörderska!... svartsjuka qvinnodjefvul!... D nödgas sänka din brottsliga panna... du har förgäfve juttomt. skädespelerskans könst . :. Jag har ryckt maske Ifrån dina anletsdrag ... jag ser genom ditt skygga ög