Bondeståndet. Plenum den 9 Maj e. m. Bevillningsutskottets förslag i fråga om projekterade förändringar i tulltaxan bifölls från och med artikeln stågvirke, til och ned Vismut, utom i afseende på vin. Utskottets förslag att införselstullen å vin må bibehållas obrändrad äterremitterades på yrkande af Lars Magnw Knutsson, som väckt motion att vintullen måtte höjas i män af beskattningen på bränvinet, då dels flere m2d honom instämde, dels Petter Jönsson, v. talman Svartling och flere talade för återremisser. Vid artikeln ull uppträdde förre talman Nils Persson mot utskottetts förslag. Hans åsigt var att det visst kunde medfööra svärigheter för tjenstemännen att bedömma om ssammanblandad ull hörde hufvudsakligen till gröfre elller finare slaget, men omöjligt borde det åtminstone iccke vara att skilja fin ull från grof. Det vore emellertid orimligt att fin ull, som produceras vid schäferier, som blifvit anlagda med stor kostnad och behöfva skyddstull, skall få införas för samma låga tull som den grofva ullen, helst sådant blott vore en lättnad för de förmögnare klasserna, som förbruka de fina ylleväfnaderna, under det den grofva ullen, som mest föjrbrukas af de ringare klasserna, skulle fortfarande lbära den gamla tullen. Han föreslog 4 sk. för fin vull. Atskillige instämde med förre talmannen. MNMyqvist erinrade att de finare racefår som införskrifvitss småningom försämrats, sä att för schaäferiernas beståånd och fårafvelns fortfarande förbättring alltjemt nya racedjur mäste införskrifvas, om man ej vill låta de färädlade hjordarne äter förfalla. Sådant synes bevittna, att den finare ullproduktionen ej är för vårt land en naturlig näring, hvarföre det icke heller är värdt att försöka hålla den uppe genom höga tullar, helst när, som här, oreda uppstår och svårighet förefinnes att bedömma om varan hör under högre eller lägre tullsats. Anders Persson från Örebro län utvecklade utskottets skäl i fråga om svärigheten att bedöma till hvilken tullsats varan vore hänförlig, och hvilket också förmodligen vållat, att en stor mängd ull, som bordt erlägga 6 sk. i tull, inkommit säsom grof för 2 sk. Detta talade för införande af lika hög tull för alla slag. Då man dessutom nu afser att borttaga förbudet för imförsel af kläde och åsätta det färdiga fabrikatet lärmplig införseltull, så borde klädesfabrikanterna anses; hafva skäl för sitt anspråk, att tullen ä räämnet nedsättes. Nils Nilsson från Wermland delade förre talmannens åsigter och erinrade att om också en deel af den ull, som borde förtullas med 6 sk., inkommer för 2 sk., så har staten derpå icke förlorat me:ra än den skulle göra om utskottets förslag bifölls. Deremot skulle den förlora än ytterligare 27,000 rår. om all den fina ullen finge inkomma för 2 sk. tull. Erik Ersson från Dalarne instämde. Petter Classon, Rudberg och Petter Jönsson voro af samma mening som Nils Perssm. Vice talmannen Svartling fruktade att förbudet för klädesinförseln blir upphäfdt och med anledning deraf förordar han bifall. Petter Måtensson, Anders Persson från Östergöthland, Sanlberg och Carl Olsson instämde. Bengt Gudmundsson uppgaf sig hafva erfarenhet, att ull-afkastningen småningom blir sämre vid de schäferier, som grundlagts med beräkning på race-förädling ge: nom utländska djur. Emellertid önskade han gerns nägot högre skydd än hvad utskottet föreslagit för de uyrbara anläggningarne, och då han var för en enda