el dre än 17 län som fått sig smör tillagdt såsom skatte-
I-Ititel vid skatteförenklingen, och att många andra per-
sedlar dertill. blifvit förvandlade, så att den som nu
skattar ett pund framdeles kanske kommer att skatta
mångdubbelt flera pund af denna vara, och således
borde det vara tydligt att en prisstegring derå, ge-
nom tullen, skall blifva ganska känbar äfven för jord-
brukaren. Den af utskottet föreslagna tullen utgör
emellertid ungefär 4 sk. per skålpund på denna nöd-
vändighetsvara, och att genom ett sådant fördyrande
af smör tvinga den fattige att undvara all njutning
af detta oundgäpvgliga och goda lifsmedel, är både
härdt och oklok:. Annorlunda göra utländningarne,
-Jsom på allt sätt bemöda sig att skaffa arbetaren hans
behof för godt köp, och sämedelst göra honom nöjd
och belåten samt medverka till hans kroppsliga och
andliga välbefinnande. Så borde man äfven göra
här i Sverge, i stället för att på allt sätt söka be-
röfva honom alla lifvets njutningar (Petter Jöns-
son hade sagt att man borde spara på smörgå-
sarne). Om man ej i tid toge sig i akt och valde
den väg som rättvisa och menniskokärlek anvisade,
-Iså skulle det kunna hända, att arbetsklassen en dag
uppträder och på grund af sina menskliga rättigheter
I fordrar och tager hvad man nu, då ingen represen-
tant från densamma höjer sin röst inom representa-
tionen, förnekar den; man skall då förgäfves ängra
sitt förra handlingssätt och finna att man beklagligen
undanhållit sina medborgare deras rätt tills man ej
mer kan gifva den, emedan det då är för seuts.
I Ola Månsson, som utvecklade de skäl utskottet an-
Tfört, då det åberopat erfarenheten om dena höga tul-
lens verkan till ett utomordentligt :muggleri, frågade
äfven motständarne, Petter Jönsson, Svartling m. fl.,
som påstått att 16 sk. mer eller mindre i tull på ett
llispund smör icke skulle göra den fattige något, dä
det blott utgjorde någet öfver nio runstycken pr t,
huru de kunde använda sädana skäl? Om 9 rst icke
gjorde något för den fattige, när han köper sitt smör,
hvad skulle dä dessa runstycken kunna göra den be-
sutne, den bergade eller förmögne dä han säljer sitt
smör? Det måtte väl göra honom mycket mindre att
undvara några runstycken, än den fattige.
Nils Larsson uppdrog en tafla af de brott som den
höga smörtullen föranledt, erinrade om det ofantliga
smuggleriet i Haparandatrakten, om bedrägeriet med
de falska produktionsbevisen och huru man slutligen,
då saken upptäcktes och ransakning skulle företagas,
bortröfvade dessa falska produktionsbevis genom in-
brottsstöld.
Vid votering segrade de som voro för utskottets
förslag att nedsätta tullen å smör från 1 rdr 16 sk
till 1 rdr pr lisp. med 39 röster emot 29, och v. tal-
mannen Svartling reserverade sig.
Plenum den 8 Maj, e. m.
Sockertullen har af utskottet blifvit föreslagen att
bibehållas oförändrad. Men vid föredragning af denna
fråga visade sig att bondeståndet enhälligt ogillade
detta förslag.
Sahlström uppträdde först deremot, häntydande på
de försänkningar som sockerrafinadörerna haft i ut-
skottet. En af de största sockerraffinadörernas här-
varande kommissionär eller kompanjon hade tilloch-
med vid frågans afgörande infunnit sig i den lokal,
som af utskottet begagnas för dess öfverläggningar,
och gjort sina framstäslningar till utskottets ledamö-
ter i sista stunden, då de ej kunde hinna skaffa sig
upplysningar om framställningarnes värde. Detta allt
wodde han hafva haft inverkan på utskottets beslut.
Sockret är numera icke någon öfverflödsvara, då det
tvärtom ingår säsom en del af födan i hvarje den
fattigaste koja, och derföre borde det anskaffas för
så billigt pris som möjligt. Detta har likvälicke va-
rit förhållandet, då de 17 i landet befintliga socker-
brukspatronerna, genom den oskäligt höga tullen som
mer utgör ett monopol än ett privilegium, kunnat så
godt som utestänga all utländsk täflan och af allmän-
heten draga en vinst, som varit ytterst ovanlig inom
industriens område och som på få är gjort dem till
millionärer. De hafva visserligen hotande förespeg-
lat att nedsättning i tullen skulle föranleda dem att
nedlägga sina raffinaderier; men deraf behöfde man
ej förskräckas, ty det skulle bli en ren vinst bäde för
allmänheten att få sitt socker utifrån för bättre pris
och för staten att erhälla en betydligt högre socker-
vull. Icke heller hade de vid sina verk nägon så stor
personal, att man för dess skull behöfde tveka att
nedsätta tullen. Hela arbetsstyrkan vid alla svenska
raffinaderier lär utgöra blott omkring 250 personer,
och dessa kunde snart vinna annat utkomstmedel om
sockerbruken nedlades. Sahlström föreslog nedsätt-
ning i tullen för skrossadt lump-, Havanna-, Terres
samt andra till sockerhalten lika slag och för stopp-,
kandi- och kaksockers till 4 sk. samt för sirapa till
2 sk. per skålpund.
Nils Larsson, ledamot af utskottet vitsordar att en
sockerbrukspatron eller hans agent var närvarande i
utskottet vid frågans afgörande, emedan talaren blef
särskildt päkallad för att afhöra hans framställningar,
hvilka Nils Larsson dock förklarade icke hafva ver-
kat på hans öfvertygelse eller röst. På samma skäl
som Sahlström, och då raffinadörerna genom den höga
ullen hafva privilegium att af svenska allmänheten
.aga en alltför oskälig vinst,när det raffinerade sock-
ret i Hamburg, der det råa måste stå till ungefär
samma pris som i Sverge, kan säljas till ungefär 11
sk. rgs, yrkade han samma tullsatser som Sahlström
samt att tullvärdet på toppsocker måtte nedsättas till
10 sk. bko,då det ändock skulle vara ungefär 8 rst.
bko högre än hvåd det verkligen är, om om man till
sockrets pris på Hamburgs börs räknar frakt, assu-
rans, tolag, kommissionsarfvode etc.
Petter Jönsson, Petter Märtensson, Matts Tersson,
v. talm. Svartling, Medin, Anders Persson från Öre-
bro, som i fråga om sockerbruksintressets försänknin-
sar i utskottet anförde ungefär hvad Nils Larsson
sagt; Häkan Pettersson, som förklarade sig ej hafva
utskottet varit föremäl för några serskilda bearbet-
ingar; Nils Nilsson från Wermland och förre talm.
Nils Persson talade alla för de af Sahlström föreslag-
na tullsatserna (talm. Nils Persson hade redan vid
len första diskussionen om föredragningssättet för-
klarat sig vilja yrka nedsättning af sockertullen); och
med Sahlström eller Nils Larsson och dem som ytt-
rade sig för deras syfte instämde Nils Nilsson från
Örebro, Johan Persson från Upsala, Carl Olsson, Erik
Jonsson från Örebro, Kyllander, Elof Andersson, Lars
Gust. Andersson, Lekberg, förre v. talm. Per Ersson,
Ola Svensson, Sandberg, Lars Rasmusson, Johannes
Nilsson frän Bohus län, Holm, Anders Jansson från
Westmanland, E. Ersson, Rudberg och många andra.
Ingen enda röst höjde sig för den gamla tullens
bibehållande, och man antog enhälligt de af Sahl
ström föreslagna tullsatserna, äfvensom 10 sk. tull-
värde för de raffinerade sorterna.
Zalg, för hvilken också utskottet föreslagit oförän-
drad tull, föranledde äfven någon diskussion, dervid
Ola Månsson, Sahlström, med hvilken Lekberg, Joh.
Persson, Nils Nilsson från Örebre och Rutberg in-
stämde, och Matts Persson talade för nedsättning,
men Nils Larsson understödde anhängarne af den hö-
gre tullsatsen, för hvilken ocksä Petter Jönsson, Nils
Nilsson från Wermland, Nedin, David Andersson och
förre talm. Nils Persson uppträdde. Utsk:s förslag
bifölls.
För nedsättning af tullen ä searin till 3 sk. voro
deremot alla som yttrade sig i saken, hvilket också
bifölls. Likaså nedsatte man utan motsägelse tullen
å stearinljus till 5 sk. och tullvärdet derå till 28 sk.
I fråga om linnetråd bestämde man tullen för oblekt
lika med förut, och för hvit blekt samt för färgad till
32 sk. pr TE.
Vid fråga om tullen å ved talade Bengt Gudmunds-
son och Ola Månsson för tullfrihet säsom utsk. före-
slagit; men Matts Persson yrkade ha gamla taxan o-
förändrad, och understöddes hufvudsakligen af Sahlin
och Petter Claesson. Sahlström, v. talm. Svartling!s
tank
mA steeen HDD
AA
oc v UA