el dre än 17 län som fått sig smör tillagdt såsom skatteI-Ititel vid skatteförenklingen, och att många andra persedlar dertill. blifvit förvandlade, så att den som nu skattar ett pund framdeles kanske kommer att skatta mångdubbelt flera pund af denna vara, och således borde det vara tydligt att en prisstegring derå, genom tullen, skall blifva ganska känbar äfven för jordbrukaren. Den af utskottet föreslagna tullen utgör emellertid ungefär 4 sk. per skålpund på denna nödvändighetsvara, och att genom ett sådant fördyrande af smör tvinga den fattige att undvara all njutning af detta oundgäpvgliga och goda lifsmedel, är både härdt och oklok:. Annorlunda göra utländningarne, -Jsom på allt sätt bemöda sig att skaffa arbetaren hans behof för godt köp, och sämedelst göra honom nöjd och belåten samt medverka till hans kroppsliga och andliga välbefinnande. Så borde man äfven göra här i Sverge, i stället för att på allt sätt söka beröfva honom alla lifvets njutningar (Petter Jönsson hade sagt att man borde spara på smörgåsarne). Om man ej i tid toge sig i akt och valde den väg som rättvisa och menniskokärlek anvisade, -Iså skulle det kunna hända, att arbetsklassen en dag uppträder och på grund af sina menskliga rättigheter I fordrar och tager hvad man nu, då ingen representant från densamma höjer sin röst inom representationen, förnekar den; man skall då förgäfves ängra sitt förra handlingssätt och finna att man beklagligen undanhållit sina medborgare deras rätt tills man ej mer kan gifva den, emedan det då är för seuts. I Ola Månsson, som utvecklade de skäl utskottet anTfört, då det åberopat erfarenheten om dena höga tullens verkan till ett utomordentligt :muggleri, frågade äfven motständarne, Petter Jönsson, Svartling m. fl., som påstått att 16 sk. mer eller mindre i tull på ett llispund smör icke skulle göra den fattige något, dä det blott utgjorde någet öfver nio runstycken pr t, huru de kunde använda sädana skäl? Om 9 rst icke gjorde något för den fattige, när han köper sitt smör, hvad skulle dä dessa runstycken kunna göra den besutne, den bergade eller förmögne dä han säljer sitt smör? Det måtte väl göra honom mycket mindre att undvara några runstycken, än den fattige. Nils Larsson uppdrog en tafla af de brott som den höga smörtullen föranledt, erinrade om det ofantliga smuggleriet i Haparandatrakten, om bedrägeriet med de falska produktionsbevisen och huru man slutligen, då saken upptäcktes och ransakning skulle företagas, bortröfvade dessa falska produktionsbevis genom inbrottsstöld. Vid votering segrade de som voro för utskottets förslag att nedsätta tullen å smör från 1 rdr 16 sk till 1 rdr pr lisp. med 39 röster emot 29, och v. talmannen Svartling reserverade sig. Plenum den 8 Maj, e. m. Sockertullen har af utskottet blifvit föreslagen att bibehållas oförändrad. Men vid föredragning af denna fråga visade sig att bondeståndet enhälligt ogillade detta förslag. Sahlström uppträdde först deremot, häntydande på de försänkningar som sockerrafinadörerna haft i utskottet. En af de största sockerraffinadörernas härvarande kommissionär eller kompanjon hade tillochmed vid frågans afgörande infunnit sig i den lokal, som af utskottet begagnas för dess öfverläggningar, och gjort sina framstäslningar till utskottets ledamöter i sista stunden, då de ej kunde hinna skaffa sig upplysningar om framställningarnes värde. Detta allt wodde han hafva haft inverkan på utskottets beslut. Sockret är numera icke någon öfverflödsvara, då det tvärtom ingår säsom en del af födan i hvarje den fattigaste koja, och derföre borde det anskaffas för så billigt pris som möjligt. Detta har likvälicke varit förhållandet, då de 17 i landet befintliga sockerbrukspatronerna, genom den oskäligt höga tullen som mer utgör ett monopol än ett privilegium, kunnat så godt som utestänga all utländsk täflan och af allmänheten draga en vinst, som varit ytterst ovanlig inom industriens område och som på få är gjort dem till millionärer. De hafva visserligen hotande förespeglat att nedsättning i tullen skulle föranleda dem att nedlägga sina raffinaderier; men deraf behöfde man ej förskräckas, ty det skulle bli en ren vinst bäde för allmänheten att få sitt socker utifrån för bättre pris och för staten att erhälla en betydligt högre sockervull. Icke heller hade de vid sina verk nägon så stor personal, att man för dess skull behöfde tveka att nedsätta tullen. Hela arbetsstyrkan vid alla svenska raffinaderier lär utgöra blott omkring 250 personer, och dessa kunde snart vinna annat utkomstmedel om sockerbruken nedlades. Sahlström föreslog nedsättning i tullen för skrossadt lump-, Havanna-, Terres samt andra till sockerhalten lika slag och för stopp-, kandioch kaksockers till 4 sk. samt för sirapa till 2 sk. per skålpund. Nils Larsson, ledamot af utskottet vitsordar att en sockerbrukspatron eller hans agent var närvarande i utskottet vid frågans afgörande, emedan talaren blef särskildt päkallad för att afhöra hans framställningar, hvilka Nils Larsson dock förklarade icke hafva verkat på hans öfvertygelse eller röst. På samma skäl som Sahlström, och då raffinadörerna genom den höga ullen hafva privilegium att af svenska allmänheten .aga en alltför oskälig vinst,när det raffinerade sockret i Hamburg, der det råa måste stå till ungefär samma pris som i Sverge, kan säljas till ungefär 11 sk. rgs, yrkade han samma tullsatser som Sahlström samt att tullvärdet på toppsocker måtte nedsättas till 10 sk. bko,då det ändock skulle vara ungefär 8 rst. bko högre än hvåd det verkligen är, om om man till sockrets pris på Hamburgs börs räknar frakt, assurans, tolag, kommissionsarfvode etc. Petter Jönsson, Petter Märtensson, Matts Tersson, v. talm. Svartling, Medin, Anders Persson från Örebro, som i fråga om sockerbruksintressets försänkninsar i utskottet anförde ungefär hvad Nils Larsson sagt; Häkan Pettersson, som förklarade sig ej hafva utskottet varit föremäl för några serskilda bearbetingar; Nils Nilsson från Wermland och förre talm. Nils Persson talade alla för de af Sahlström föreslagna tullsatserna (talm. Nils Persson hade redan vid len första diskussionen om föredragningssättet förklarat sig vilja yrka nedsättning af sockertullen); och med Sahlström eller Nils Larsson och dem som yttrade sig för deras syfte instämde Nils Nilsson från Örebro, Johan Persson från Upsala, Carl Olsson, Erik Jonsson från Örebro, Kyllander, Elof Andersson, Lars Gust. Andersson, Lekberg, förre v. talm. Per Ersson, Ola Svensson, Sandberg, Lars Rasmusson, Johannes Nilsson frän Bohus län, Holm, Anders Jansson från Westmanland, E. Ersson, Rudberg och många andra. Ingen enda röst höjde sig för den gamla tullens bibehållande, och man antog enhälligt de af Sahl ström föreslagna tullsatserna, äfvensom 10 sk. tullvärde för de raffinerade sorterna. Zalg, för hvilken också utskottet föreslagit oförändrad tull, föranledde äfven någon diskussion, dervid Ola Månsson, Sahlström, med hvilken Lekberg, Joh. Persson, Nils Nilsson från Örebre och Rutberg instämde, och Matts Persson talade för nedsättning, men Nils Larsson understödde anhängarne af den högre tullsatsen, för hvilken ocksä Petter Jönsson, Nils Nilsson från Wermland, Nedin, David Andersson och förre talm. Nils Persson uppträdde. Utsk:s förslag bifölls. För nedsättning af tullen ä searin till 3 sk. voro deremot alla som yttrade sig i saken, hvilket också bifölls. Likaså nedsatte man utan motsägelse tullen å stearinljus till 5 sk. och tullvärdet derå till 28 sk. I fråga om linnetråd bestämde man tullen för oblekt lika med förut, och för hvit blekt samt för färgad till 32 sk. pr TE. Vid fråga om tullen å ved talade Bengt Gudmundsson och Ola Månsson för tullfrihet säsom utsk. föreslagit; men Matts Persson yrkade ha gamla taxan oförändrad, och understöddes hufvudsakligen af Sahlin och Petter Claesson. Sahlström, v. talm. Svartling!s tank mA steeen HDD AA oc v UA