icke långt ifrån stranden under en nygrön-
skande hängbjörk. Ett af holmens infödda
barn, en liten 7 års pilt, hade vid de utländ-
ska herrarnes ankomst hållit på att syssla
nere vid stranden med en liten af honom
sjelf förfärdigad träbåt — hans käraste leksak.
Men när främlingarne styrde mot stranden,
hade gossen fått brådtom undan, lemnande
sin kära utskjutna båt med upphissade segel
i sticket. Under det jagten påstod på holmen
hade gossen, förfärad af de täta smällarne,
icke vågat sig ut ur kojan, för att berga sitt
qvarterslånga linieskepp, utan det låg der qvar
och dref så småningom för vinden. Under
det nu ungherrarne frukosterade, fingo de
sigte på den lilla kryssaren utan styrman.
Jag vet ej om den af gossen improviserade
flaggen burit de ryska färgorna, så att far-
kosten derföre, ehuru från ett neutralt land,
dock ansågs för en rättmätig pris — nog af,
de fyra bössmynningarne riktades på en gång
emot den lille holmbons enda glädje; — ett
fyrfaldigt pang! — och några små sönder-
splittrade spånor var allt, som syntes qvar på
vattenytan efter den stolte seglaren. Med
fasa åskådade den 7-årige amiralen från för-
äldraboningens fönster denna förskräckliga
massacker på sin tremastare — nu blef det
en låt af derinne, en låt, som icke kunde
undgå att träffa de fyra engelska skarpskyt-
tarnes öron och beveka deras hjertan. Den
förödelse de spridt från sitt strandbatteri, hade
naturligtvis framkallat all denna jämmer:
hvarföre det också blef dem angeläget att, på
det sätt som stod dem till buds, söka aftorka
tårarne. Detta lärer också lyckats dem med
ett litet engelskt guldmynt, af nio svenska
riksdalers värde, mer än tillräckligt att gälda
en hel dylik eskader åt den lille vikingen.
Hans föräldrar lära också fått sina ägg och
sin mjölk mycket väl betalda, så att de ut: