shdd vid kassa, lärer han lyckats komma ett
stycke längre på flykten. Han legde någon
som rodde honom öfver till fasta landet,
hva:på han förfogade sig af på Sstockholms-
vägen. Men på första krog han tträffade vid
vägen ville han hålla sig skadeslös för 2:ne
månaders nykterhet om bord, hwarföre han
lärer passat på tillfället att förskiaffa sig ett
bastant rus. Nu lärer det britttiska blodet
kommit i svallning; — engelsmanneaen, troende
sig redan vara i handgemäng meed ryssarne,
lärer utdelat åtskilliga boxningar: till höger
och venster, ja, sjelfva fönsterrutorna lära fått
dansa, tilldess en tillkallad buse, icke stort
mindre fruktansvärd än sjelfva czaren, alla
ryssars sjelfherrskare, i skepnad af en svensk
länsman, lyckats besegra den antiryske brit-
ten och slå sin besegrade fånge i bojor och
band; hvarpå naturligtvis hans tillämnade
Stockholmspromenad blef afbruten, och deser-
tören åter förpassad till ort som ve:erborde,
utan att man hört af att någon enda (om ej
möjligen han sjelf) fällt tårar öfver dennes
olycksöde.
Ett litet engelskt jagtnöje skullle jag också
för egenhetens (visst ej för märkvrärdighetens)
skull kunna berätta. Helt nära intill Elfs-
nabbshamnen ligger en den allra lilla täcka-
ste holme, kallad Månsholmen,,. På den-
samma är en liten torplägenhet. Fyra engel-
ska kadetter hade varit uppe på holmen för
att jaga; ehuru fångsten lärer imskränkt sig
till några tjog svartstarar., ett fogelslägte.
som hvarje vär i otalig mängd plägar bygge
sina bon i holme:s åldriga aspar. Efter slu-
tad jagt hade de beställt sig en frukost från
den ofvannämnda torpstugan. Huset kunde
ej mycket förmå, ett tjog ägg, en bunke mjölk
med något smör och bröd, se der hela kala-
set, men som väl också kunde vara tillräck-
ligt såsom en jagtfrukost. Allt dukades upp