shdd vid kassa, lärer han lyckats komma ett stycke längre på flykten. Han legde någon som rodde honom öfver till fasta landet, hva:på han förfogade sig af på Sstockholmsvägen. Men på första krog han tträffade vid vägen ville han hålla sig skadeslös för 2:ne månaders nykterhet om bord, hwarföre han lärer passat på tillfället att förskiaffa sig ett bastant rus. Nu lärer det britttiska blodet kommit i svallning; — engelsmanneaen, troende sig redan vara i handgemäng meed ryssarne, lärer utdelat åtskilliga boxningar: till höger och venster, ja, sjelfva fönsterrutorna lära fått dansa, tilldess en tillkallad buse, icke stort mindre fruktansvärd än sjelfva czaren, alla ryssars sjelfherrskare, i skepnad af en svensk länsman, lyckats besegra den antiryske britten och slå sin besegrade fånge i bojor och band; hvarpå naturligtvis hans tillämnade Stockholmspromenad blef afbruten, och desertören åter förpassad till ort som ve:erborde, utan att man hört af att någon enda (om ej möjligen han sjelf) fällt tårar öfver dennes olycksöde. Ett litet engelskt jagtnöje skullle jag också för egenhetens (visst ej för märkvrärdighetens) skull kunna berätta. Helt nära intill Elfsnabbshamnen ligger en den allra lilla täckaste holme, kallad Månsholmen,,. På densamma är en liten torplägenhet. Fyra engelska kadetter hade varit uppe på holmen för att jaga; ehuru fångsten lärer imskränkt sig till några tjog svartstarar., ett fogelslägte. som hvarje vär i otalig mängd plägar bygge sina bon i holme:s åldriga aspar. Efter slutad jagt hade de beställt sig en frukost från den ofvannämnda torpstugan. Huset kunde ej mycket förmå, ett tjog ägg, en bunke mjölk med något smör och bröd, se der hela kalaset, men som väl också kunde vara tillräckligt såsom en jagtfrukost. Allt dukades upp