han ville, infinna sig till middag på Royai George., Oss emellan uppgjordes det så, att i sällskap med L—s på H. och fiickorna från L—berg skulle också jag åtfölja honom och hans familj på färden till sorgehuset; — jag menar sorgefartyget. På eftermiddagen skutle vi sedan få besöka amiralskeppet. Emellertid, medan det nu beskrifna ovanliga och högtidliga skådespel, i hvilket äfven vi hade deltagit med rörda hjeran, tilldragit sig i vårt lilla fredliga kapell och på dess furukransade kyrkogård, hade fr de hemmavarande vid begge våra hem, på öns norra och södra ända, vårt och vår ksins, tilldragit sig händelser af en helt annn beskaffenhet. På det förra stället had: infunnit sig en hel skrälldus af befälet (yckligtvis ej manskap, ty dessa skulle kanske skrämt ihjel vår lilla stackars ensamma mamma). Till all lycka var en af våra pigor också hemma; hon hade mycket mod; gick mt och talade med den svenska tolk, som de: medhade; de ville köpa lam. Vi hade redam utsett några som vi ville sälja, hvarföre Thiilda (vår piga) gick ned med proviantmästarem och tolken; men hela svärmen af officerarre följde med och rusade in i fårtjetten, der de sletos om de arma bräkande lammen och ville prompt hafva dem alla. Hönsen hade lyckligtvis läs för sin bur, eljest skulle de väl ha gripit dem också, eller åtminstone ha plockat dem lefvande. Thilda suttades från len ena ändan af ladugården till dem andra, rån hönsburen till fårtjetten och så samma vär tillbaka, under salvor af gapskratt; — så der vilda och uppsluppna äro de i land, fasän de ombord se ganska allvarliga och förståndiga ut. De nöjde sig emellertid icke med att uppköpa allenast hvad som var dem tillämnadt, utan en liten hullig gumse måste utan pardon följa med, för hyilken de betaldte ett pund sterling