han ville, infinna sig till middag på Royai
George., Oss emellan uppgjordes det så,
att i sällskap med L—s på H. och fiickorna
från L—berg skulle också jag åtfölja honom
och hans familj på färden till sorgehuset; —
jag menar sorgefartyget. På eftermiddagen
skutle vi sedan få besöka amiralskeppet.
Emellertid, medan det nu beskrifna ovan-
liga och högtidliga skådespel, i hvilket äfven
vi hade deltagit med rörda hjeran, tilldragit
sig i vårt lilla fredliga kapell och på dess
furukransade kyrkogård, hade fr de hemma-
varande vid begge våra hem, på öns norra
och södra ända, vårt och vår ksins, tilldra-
git sig händelser af en helt annn beskaffen-
het. På det förra stället had: infunnit sig
en hel skrälldus af befälet (yckligtvis ej
manskap, ty dessa skulle kanske skrämt ihjel
vår lilla stackars ensamma mamma). Till all
lycka var en af våra pigor också hemma;
hon hade mycket mod; gick mt och talade
med den svenska tolk, som de: medhade; de
ville köpa lam. Vi hade redam utsett några
som vi ville sälja, hvarföre Thiilda (vår piga)
gick ned med proviantmästarem och tolken;
men hela svärmen af officerarre följde med
och rusade in i fårtjetten, der de sletos om
de arma bräkande lammen och ville prompt
hafva dem alla. Hönsen hade lyckligtvis läs
för sin bur, eljest skulle de väl ha gripit dem
också, eller åtminstone ha plockat dem lef-
vande. Thilda suttades från len ena ändan
af ladugården till dem andra, rån hönsburen
till fårtjetten och så samma vär tillbaka, un-
der salvor af gapskratt; — så der vilda och
uppsluppna äro de i land, fasän de ombord
se ganska allvarliga och förståndiga ut. De
nöjde sig emellertid icke med att uppköpa
allenast hvad som var dem tillämnadt, utan
en liten hullig gumse måste utan pardon följa
med, för hyilken de betaldte ett pund sterling