ÖFVERSTE STOREE
HOLSTEINSKA PARTIET.)
Öfversten satt länge stum sedan han slutat läsningen
af detta bref. Bittra känslor svällde i hans bröst...
Han kramade brefvet i handen, under det att en tår bröt
uti hans manliga öga.
— Ja, — sade han slutligen, vändande sig till
Kilstedt, — ja, du har rätt. Det är icke värdt att ströf-
va... Allt är förgäfves...
— Drick, Stobee — afbröt kamraten. — Vi skola
roa oss, eller hur? Om söndag ger landshöfdingen i
Malmö en lysande bal... Vi äro ju också bjudna, ...
vi skola gå dit.
— Jag på bal, — invände öfversten, ryckande på
axlarne.
— Hvarför icke? Du skulle ännu med fördel kunna
visa dig i hvilken dans som heldst. Din växt är oklan-
derlig, ditt ansigte stämpladt på en gång af behag och
kraft, ditt hår har ännu bibehållit sin ursprungliga rike-
dom och färg. Få personer hafva vid trettio år ett så
ungdomligt utseende, som du vid fyrtiotvå. Mången skön
qvinna skulle ännu vilja gå i döden för dig... Följ du
bara mitt råd, och lyckan skall åter le emot dig.
— Lyckan! — sade Stobee i det han åter störtade
i sig ett glas vin; — tala aldrig om lyckan, min vän.
Dess sol äir för mig för evigt nedgången. Men glöm-
ska... glörmska af mig sjelf, af mina lidanden, af min
saknad, af ifäderneslandets vanära och mina förhoppnin-
gars underggång . .. ack, denna glömska skulle jag icke
tro mig kvnna betala för dyrt... Bort med vinet! ...
gif mig en bägare af Lethes vatten i stället! ...
Han störtade upp och försvann mellan träden...
Kilstedt kastade en lång blick efter honom, medan ett
hånlöje öfverflög hans läppar... Derpå framtog han Re-
ginas biljett och genomögnade den ännu !en gång.
— Jag skall infinna mig, — sade han för sig sjelf.
NITTONDE KAPITLET.
Regina v. Duwald var i Malmö. Vi återfinna henne
) Se A. B. N:is 53, 55—57. 59, 61—65, 68, 70, 72, 73, 70,
77, 80, 62, 84, 86, 87, 89, 92, 94, 97, 98 och 100.