ÖFVERSTE STOREE HOLSTEINSKA PARTIET.) Öfversten satt länge stum sedan han slutat läsningen af detta bref. Bittra känslor svällde i hans bröst... Han kramade brefvet i handen, under det att en tår bröt uti hans manliga öga. — Ja, — sade han slutligen, vändande sig till Kilstedt, — ja, du har rätt. Det är icke värdt att ströfva... Allt är förgäfves... — Drick, Stobee — afbröt kamraten. — Vi skola roa oss, eller hur? Om söndag ger landshöfdingen i Malmö en lysande bal... Vi äro ju också bjudna, ... vi skola gå dit. — Jag på bal, — invände öfversten, ryckande på axlarne. — Hvarför icke? Du skulle ännu med fördel kunna visa dig i hvilken dans som heldst. Din växt är oklanderlig, ditt ansigte stämpladt på en gång af behag och kraft, ditt hår har ännu bibehållit sin ursprungliga rikedom och färg. Få personer hafva vid trettio år ett så ungdomligt utseende, som du vid fyrtiotvå. Mången skön qvinna skulle ännu vilja gå i döden för dig... Följ du bara mitt råd, och lyckan skall åter le emot dig. — Lyckan! — sade Stobee i det han åter störtade i sig ett glas vin; — tala aldrig om lyckan, min vän. Dess sol äir för mig för evigt nedgången. Men glömska... glörmska af mig sjelf, af mina lidanden, af min saknad, af ifäderneslandets vanära och mina förhoppningars underggång . .. ack, denna glömska skulle jag icke tro mig kvnna betala för dyrt... Bort med vinet! ... gif mig en bägare af Lethes vatten i stället! ... Han störtade upp och försvann mellan träden... Kilstedt kastade en lång blick efter honom, medan ett hånlöje öfverflög hans läppar... Derpå framtog han Reginas biljett och genomögnade den ännu !en gång. — Jag skall infinna mig, — sade han för sig sjelf. NITTONDE KAPITLET. Regina v. Duwald var i Malmö. Vi återfinna henne ) Se A. B. N:is 53, 55—57. 59, 61—65, 68, 70, 72, 73, 70, 77, 80, 62, 84, 86, 87, 89, 92, 94, 97, 98 och 100.