på dittills vanligt sätt bibehållas, och framställdes likaledes särskilda nådiga förslag i andra och tredje frågorna. Rikets Ständeris underdåniga skrifvelse den 20 Augusti 1851 innehäller de beslut, som i anledning af ofvannämnde nådiga proposition blifvit fattade. I första frågan hade Rikets Ständer bifallit hvad Kongl. Maj:t angående grundräntornas förenkling i näder föreslagit; hvarjemte Rikets Ständer för sin del beslutat, huru i jordeböckerna borde förhällas i afseende på bråktal af räntepersedlar för helt hemman, I. NE utjemnande till fullt skillingtal, och uruledes all i penningeräntorna ingående penningeskatt skulle beräknas och utgå likmätigt myntbestämningslagen af den 1 Mars 1830; anhällande Rikets Ständer, att vid början af deras nästa sammanträde få emottaga den nädiga propositionen för frägans slutliga afgörande. I andra frågan angående ändring i sättet för de indelta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande, hvaraf Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t i denna punkt föreslagit, för de ras del beslutat: a) att alla de åt embetsoch tjenstemän på lön indelta räntor och tiondeanslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter ätföljande besvär, anvisade ränteeller tiondeanslag, jemte de vissa städer tillerkända anslag af dylik beskaffenhet, skulle, likasom de kronan behällna, af räntegifvarne få lösas med pemningar efter ett, hvarje är för de nästförflutna tio ären, bestämdt medelpris, utan rättighet för räntetagarne, att något af dessa anslag till leverering in natura uppsäga; dock att för dem af redan varande embetsoch tjenstemän, hvilka enligt fullmakter eller konstitutorialer voro i åtnjutande af sä beskaffade löner, utan att särskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmakten eller konstitutorialet gjordt, förändringen först med deras afgång från embetet eller tjensten skulle träda i verkställighet, sä vida de icke sjelfva, deröfver hörde, förklarade sig önska, att den derförinnan må försiggå; d) att innehafvare af ränteoch tiondeanslag för upphörandet så väl af deras ditintills ätnjutna optionsrätt att utfordra dessa anslag in natura, som af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då lösen med penningar ägde rum, höllos skadeslösa på det sätt, att de af statsverket årligen erhöllo ersättning till samma belopp, hvartill forsellönen för närvarande författningsenligt tillgodonjötes; ce) att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna och tionden till leverering in natura skulle, så snart den i mom. litt. a. omförmälda förändring trädde i verkställighet, inskränkas endast till spanmäl och till de år, då ärets markegång vore lägre, än det för löser af spanmälen bestämda medelpris, med skyldighet likväl för räntegifvarne att, vid spanmålsleverering n natura, erlägga skilnaden emellan spanmälens värce efter årets markegäng och det högre medelpriset ; d) att i de fall, då, i afseende å den kronan icke behällna spanmål, räntegifvare åstundade begagna sig af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren icke ville spanmålen emottaga, densamma, jemte hvad som enligt förestående mom. borde i kontant erläggas, skulle, lika med kronans behållna spanmäl, efter behörig uppsägning, få aflemnas till kronans uppbördsmän, för att till statsverket ingå, emot det att lösen för spanmälen, efter medelpriset, af statsverket till vederbörande räntetagare utbetalades; och borde den räntegifvarne tillhörande forslingsskyldighet !af tiondespanmäl jemväl i afseende å afradseller ränte8 äl dem äligga. sammanhang härmed och enär statsverket, genom hvad sålunda blifvit beslutadt, skulle komma att för forsellönens godtgörande vidkännas en årlig utgift, hade Rikets Ständer, som likväl ansett nägot särskildt anslag å stat för detta ändamäl icke för närvarande behöfva anvisas, i likhet med hvad Kongl. Maj:t i herörde hänseende föreslagit, beslutat lemna fullmäktige i riksgäldskontoret föreskrift, att vid de ärliga liqviderna emellan statsoch riksgäldsverken godtgöra statskontoret det belopp, som, enligt den -afslutade rikshufvudboken blifvit af sistnämnde verk i ersättning för ifrågararande forsellön förskottsvis utgifvit. Vidkommand2 den tredje frågan, angående grunderna för markegångsprisens bestämmande, hade Rikets Ständer, instämmande uti de af Kongl. Maj:t yttrade äsigter, dels att någon ändring uti markegångsdeputerades genom 75 regeringsformen bestämda sammansättning vid detta tillfälle icke borde ifrågakomma, dels att vid hvad för närvarande angående tiden för deputerades sammanträde funnes föreskrifvet fortfarande borde förblifva, bifallit hvad sålunda blifvit framstäldt; men då det ansågs blifva af synnerlig vrigt, att markegångssättningen blefve verkställd på ett fullt betryggande sätt, sedan det korrektiv, som legat uti den ömsesidiga uppsägningsrätten, kommee att, enligt ofvan anförda förslag, å räntetagarnes ssida försvinna, hade Rikets Ständer funnit sådana bestämmelser böra stadgas, som för ernående af ett med verkliga förhällandet öfverensstämmande markegångspris kunde vara mest ändamälsenliga, samt i detta hänseende antagit grunder, på hvilka, med bifall i öfrigt till hvad Kongl. Maj:t i näder föreslagit, Rikets Ständer för sin del beslutat de i den åberopade skrifvelsen närmare anförda föreskrifter, hvilka hufvudsakligen innefattade, att det medelpris, hvarefter lösen för räntor och tionde borde beräknas, skulle ärligen bestämmas på det sätt, att priskuranter å full. goda och afracdsgilda varor af de persedelslag, som markegängstaxcorna upptagas, upprättades i städern: af magistraternne i enlighet med torgprisen under viss: mänader, och iå landet af särskilda nämnder fögderi vis; hvilka nämnder skulle utgöras dels af sockneombud, årligem valda en för hvarje socken bland ;:ortens. räntegifvare, skiftevis af det antal socknar och efter den ordning .dem emellan, som Kongl. Maj:ts befallningshbafvande, efter vederbörandes hörande, bestämde, dock med iakttagande, att antalet inom hvarje fögderi icke finge vara ringare än fyra, och icke jöfverstiga åtta; dels ock af motsvarande antal ledamöter, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade; och hvilka nämnder, de der skulle samman: träda med kronofogden två gånger för hvarje skatteär nemligen i början af Januari och i slutet af Mårs skulle uppgöra priskuranterna, vid förra tillfället fö! de tre sista månaderna af det förflutna, och vid de sednare för de tre första mänaderna af det löpande kalenderåret; samt att landskontoret skulle upprätte sammandrag Öfver priskuranterna med utsatt medel pris för hela llänet eller hvarje markegångsdistrikt då mer än ett sådant inom länet förekomme, hvar efter detta sammandrag jemte öfriga ärendet rörande handlingar skulle framläggas för de deputerade, som för året bestämde länets markegång, och hvilka ideputerade skulle utsätta det årspris, som skulle ingä i beräkningen af de sednaste tio årens medelpris, hyilket sednare derigenom erhölles, att nyssnämnde jårs pris sammanlales med de för nästförflutna nio årer på enahanda sitt bestämda pris, eller; för så vidt de a; hnannit cÅlmda hastämmas med markecgångsoriser