på dittills vanligt sätt bibehållas, och framställdes li-
kaledes särskilda nådiga förslag i andra och tredje
frågorna.
Rikets Ständeris underdåniga skrifvelse den 20 Au-
gusti 1851 innehäller de beslut, som i anledning af
ofvannämnde nådiga proposition blifvit fattade.
I första frågan hade Rikets Ständer bifallit hvad
Kongl. Maj:t angående grundräntornas förenkling i
näder föreslagit; hvarjemte Rikets Ständer för sin del
beslutat, huru i jordeböckerna borde förhällas i af-
seende på bråktal af räntepersedlar för helt hemman, I.
NE utjemnande till fullt skillingtal, och
uruledes all i penningeräntorna ingående penninge-
skatt skulle beräknas och utgå likmätigt myntbestäm-
ningslagen af den 1 Mars 1830; anhällande Rikets
Ständer, att vid början af deras nästa sammanträde
få emottaga den nädiga propositionen för frägans
slutliga afgörande.
I andra frågan angående ändring i sättet för de in-
delta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande,
hvaraf Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till
hvad Kongl. Maj:t i denna punkt föreslagit, för de
ras del beslutat:
a) att alla de åt embets- och tjenstemän på lön in-
delta räntor och tiondeanslag, de allmänna verk och
inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande
dylika indelningar och anslag, samt de, såsom er-
sättning för vissa hemman eller lägenheter ätföljande
besvär, anvisade ränte- eller tiondeanslag, jemte de
vissa städer tillerkända anslag af dylik beskaffenhet,
skulle, likasom de kronan behällna, af räntegifvarne
få lösas med pemningar efter ett, hvarje är för de
nästförflutna tio ären, bestämdt medelpris, utan rät-
tighet för räntetagarne, att något af dessa anslag till
leverering in natura uppsäga; dock att för dem af
redan varande embets- och tjenstemän, hvilka enligt
fullmakter eller konstitutorialer voro i åtnjutande af
sä beskaffade löner, utan att särskildt förbehåll om
förändring blifvit i fullmakten eller konstitutorialet
gjordt, förändringen först med deras afgång från em-
betet eller tjensten skulle träda i verkställighet, sä
vida de icke sjelfva, deröfver hörde, förklarade sig
önska, att den derförinnan må försiggå;
d) att innehafvare af ränte- och tiondeanslag för
upphörandet så väl af deras ditintills ätnjutna options-
rätt att utfordra dessa anslag in natura, som af rät-
tigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då
lösen med penningar ägde rum, höllos skadeslösa på
det sätt, att de af statsverket årligen erhöllo ersätt-
ning till samma belopp, hvartill forsellönen för när-
varande författningsenligt tillgodonjötes;
ce) att alla räntegifvares nuvarande rättighet att upp-
säga räntorna och tionden till leverering in natura
skulle, så snart den i mom. litt. a. omförmälda för-
ändring trädde i verkställighet, inskränkas endast till
spanmäl och till de år, då ärets markegång vore lägre,
än det för löser af spanmälen bestämda medelpris,
med skyldighet likväl för räntegifvarne att, vid span-
målsleverering n natura, erlägga skilnaden emellan
spanmälens värce efter årets markegäng och det högre
medelpriset ;
d) att i de fall, då, i afseende å den kronan icke
behällna spanmål, räntegifvare åstundade begagna sig
af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren
icke ville spanmålen emottaga, densamma, jemte hvad
som enligt förestående mom. borde i kontant erläg-
gas, skulle, lika med kronans behållna spanmäl, efter
behörig uppsägning, få aflemnas till kronans upp-
bördsmän, för att till statsverket ingå, emot det att
lösen för spanmälen, efter medelpriset, af statsverket
till vederbörande räntetagare utbetalades; och borde
den räntegifvarne tillhörande forslingsskyldighet !af
tiondespanmäl jemväl i afseende å afrads- eller ränte-
8 äl dem äligga.
sammanhang härmed och enär statsverket, genom
hvad sålunda blifvit beslutadt, skulle komma att för
forsellönens godtgörande vidkännas en årlig utgift,
hade Rikets Ständer, som likväl ansett nägot särskildt
anslag å stat för detta ändamäl icke för närvarande
behöfva anvisas, i likhet med hvad Kongl. Maj:t i
herörde hänseende föreslagit, beslutat lemna fullmäk-
tige i riksgäldskontoret föreskrift, att vid de ärliga
liqviderna emellan stats- och riksgäldsverken godtgöra
statskontoret det belopp, som, enligt den -afslutade
rikshufvudboken blifvit af sistnämnde verk i ersätt-
ning för ifrågararande forsellön förskottsvis utgifvit.
Vidkommand2 den tredje frågan, angående grun-
derna för markegångsprisens bestämmande, hade Ri-
kets Ständer, instämmande uti de af Kongl. Maj:t
yttrade äsigter, dels att någon ändring uti marke-
gångsdeputerades genom 75 regeringsformen be-
stämda sammansättning vid detta tillfälle icke borde
ifrågakomma, dels att vid hvad för närvarande an-
gående tiden för deputerades sammanträde funnes fö-
reskrifvet fortfarande borde förblifva, bifallit hvad
sålunda blifvit framstäldt; men då det ansågs blifva
af synnerlig vrigt, att markegångssättningen blefve
verkställd på ett fullt betryggande sätt, sedan det
korrektiv, som legat uti den ömsesidiga uppsägnings-
rätten, kommee att, enligt ofvan anförda förslag, å
räntetagarnes ssida försvinna, hade Rikets Ständer fun-
nit sådana bestämmelser böra stadgas, som för ernående
af ett med verkliga förhällandet öfverensstämmande
markegångspris kunde vara mest ändamälsenliga, samt
i detta hänseende antagit grunder, på hvilka, med
bifall i öfrigt till hvad Kongl. Maj:t i näder föresla-
git, Rikets Ständer för sin del beslutat de i den åbe-
ropade skrifvelsen närmare anförda föreskrifter, hvilka
hufvudsakligen innefattade, att det medelpris, hvar-
efter lösen för räntor och tionde borde beräknas, skulle
ärligen bestämmas på det sätt, att priskuranter å full.
goda och afracdsgilda varor af de persedelslag, som
markegängstaxcorna upptagas, upprättades i städern:
af magistraternne i enlighet med torgprisen under viss:
mänader, och iå landet af särskilda nämnder fögderi
vis; hvilka nämnder skulle utgöras dels af sockne-
ombud, årligem valda en för hvarje socken bland ;:or-
tens. räntegifvare, skiftevis af det antal socknar och
efter den ordning .dem emellan, som Kongl. Maj:ts
befallningshbafvande, efter vederbörandes hörande, be-
stämde, dock med iakttagande, att antalet inom hvarje
fögderi icke finge vara ringare än fyra, och icke jöf-
verstiga åtta; dels ock af motsvarande antal ledamö-
ter, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande förord-
nade; och hvilka nämnder, de der skulle samman:
träda med kronofogden två gånger för hvarje skatteär
nemligen i början af Januari och i slutet af Mårs
skulle uppgöra priskuranterna, vid förra tillfället fö!
de tre sista månaderna af det förflutna, och vid de
sednare för de tre första mänaderna af det löpande
kalenderåret; samt att landskontoret skulle upprätte
sammandrag Öfver priskuranterna med utsatt medel
pris för hela llänet eller hvarje markegångsdistrikt
då mer än ett sådant inom länet förekomme, hvar
efter detta sammandrag jemte öfriga ärendet rörande
handlingar skulle framläggas för de deputerade, som
för året bestämde länets markegång, och hvilka ide-
puterade skulle utsätta det årspris, som skulle ingä
i beräkningen af de sednaste tio årens medelpris, hyil-
ket sednare derigenom erhölles, att nyssnämnde jårs
pris sammanlales med de för nästförflutna nio årer
på enahanda sitt bestämda pris, eller; för så vidt de
a; hnannit cÅlmda hastämmas med markecgångsoriser