lant förhållande varans värde mera än nu
tt bero af afsättningen på de fremmande
platserna. Befoidras icke denna afsättning
senom handeln, så vinnes ingen hjelp af tull-
satserna, lika litet för spanmålsproducenten,
som för våra sågverksegare, i fall dessa skulle
itbyta den utländska afsättningen emot ett
nögt tullskydd vid den inhemska förbruk-
lingen.
Det är en allmän regel, hvars sanning är
obestridlig, att då ett land med fördel kan
på den allmänna marknaden afsätta en vara
och i afseende på den derstädes konkurrera
med andra länder, så kan det ännu säkrare
konkurrera med dem på den inhemska mark-
naden.
Denna regel äger redan nu sin tillämplig-
het på vår spanmålshandel, emedan den skie-
kar icke obetydliga qvantiteter spanmål på
den utländska marknaden, till och med i är
då priserna eljest äro så höga inom riket,
men än tydligare blir denna tillämplighet om
vi framdeles kwma försända mycket större
spanmålsbelopp ill de främmande platserna.
Hvad gagn skalldå jordbruket vinna af span-
målstullen? Inte, icke det ringaste, såvida
ej -missvextkonjurktur inträffar, så att ingen
export kan ega ruvå, men spanmålstullen då
möjligen skulle kunna utestänga importen samt
sätta spanmålsproducenterna i tillfälle att till
en oskälig höjd uppjaga det pris; som under
fadana förhållanden ändock alltid blir för
Vårt jordbruk har således skada och ingen
nytta af spanmäålstullen i goda år. Vid då-
lig skörd är det åter ett barbari mot folket
att genom tullen fördyra brödet för de hung-
rande, hvilket nästan vill säga detsamma som
att rycka det ur munnen på dem. I sednare hän:
delsen inställer sig dessutom osäkerheten att
få qvarhålla den orättvisa tullafgiften, hvilken
osäkerhet har en förstörande verkan på span-
målsbandeln i allmänhet samt således höge-
ligen skadar jordbruksintresset som är så nära
förenadt med denna handels bestånd.
Häraf draga vi åter en slutsats, som står i
ren strid med den som bevillningsutskottet
hemtat af den nya bränvinslagen, i det vi
nemligen antaga, att som spanmålsexporten
efter denna lag bör blifva mycket förökad,
ha spanmålsprocucenterne icke det ringaste
gagn utan tverton stor skada af införselstul-
Ten å spanmål, cch öfverensstämmer det der-
före just med deras eget intresse att den af-
skaffas eller nedsättes så mycket som möjligt.
Att hysa en annan åsigt antyder att man gör
sitt förstånd till slaf under lika inskränkta som
egennyttiga fördomar.
Men det är just af dylika fördomar som
rohibitivsystemets ogräs, med sitt lurendre-
jeri, sin demoraisation, sitt ocker från kon-
sumenterna, sin rjertlösa hårdhet emot de tal-
rikaste klassernaaf folket och sin försnillning
af medel från stitskassan, frodas och skjuter
i vexten, och de är derföre icke rätt att så-
som goda och till efterrättelse i lagstiftnin-
gen bibehålla eller upptaga dessa fördomar,
gom möjligen kunna gagna några enskilda in-
divider men på det stora helas bekostnad.
Aldra minst böra de fördragas i fråga om en
så vigtig artikel som spanmål; ty få de gälla
der, så göra de sig säkerligen också gällande
för många andra artiklar.
Föröfrigt anse vi oss göra våra läsare en
stor tjenst med att meddela dem hvad herr
Schwan uti sin vid utskottets betänkande af-
gifna reservation i detta ämne anfört. Han
trar:
sI den motion, harmed jag vid riksdagens början
antydde nödvändigleten åf en tullreform i friare rikt-
ning, fästade jag uppmärksamheten på behofvet i
främsta rummet af tullfrihet eller åtminstone succes-
siv tullnedsättning för alla till denödvändiga lefnads-
Bbehofven hänförliga artiklar. Jag tog-mig friheten
erinra, att billig lefnadskostnad utgör ett bland huf-
vudvilkoren för de inhemska förädlingsnäringarnes
bestånd och utveckling; att våra urproduktsnäringar,
i- hvad de förlorade uti det för dem genom höga tull-
satser hittills afsedda skydd-å deras voluminösa, och
genom Sverges afskilda läge redan-i transpört- och
magasiveringskostnider m. m. oftast tillräckligt skyd-
däde produkter, beeddes en motsvarig nedsättning i
priset på de förnödnheter, som från andra näringar
skola hemtas; och åt framför allt ett billigt och rätt-
vist afseende å arktsklåssens ställning Kräfde den
äskade reformen. sisträninde hänseende anmärkte
jag, bland annat, cen villfarelse som begreppet om
tullbevillningens rätvisa, såsom skatt, innebar, i syn:
nerhet då denna bevillning träffar de öumbärligaste lifs-
förnödenheterria, hvilka den fattige arbetaren, den med
knappa lefnadsvilkor kämpande handtverkaren måste
förskaffa sig och sin, ofta talrika omgifning. Om ock
dessa -personers ekonomiska -ställning vore sådan, att
hvarken staten eller kommunen. kunde, uttaga någon
den ringaste direkta. afgift, hade dock arbetaren eller
haåndtverkaren i konsumtionsskatt, på sitt med svett
och bekymmer förvärfvade bröd, till staten betalt en
ganska dryg och lika stor bevillning, :som den rike
grannen för sina lifsförnödenheter- erlagt. Den fat-
tige visste dock icke att, eller huru han beskattades;
ty afgiften låg i det fördyrade brödet, och derföre
bar man icke fruktåt att bibehålla skatten, derföre
har man prisat beskattningsmetoden. Staten har
emellertid så småmingom genom en smygande och
orättvis beskattning; utsugit arbetarens krafter; och
då slutligen armodests oerhörda tillvext samt lefnads-
modets och trefnadeens försvinnande bland de arbe
tande klasserna i uttmärglade, hotande gestalter upp-
väcker samhällets förskräckelse, då ser man farans
orsak endast i brämvinets förderfliga inflytelse, under
det man förbiser, attt denna inflytelse var oemotstånd-
ligast för den utarmade och betryckte, och att fylle-
riets offer endast undantagsvis träffas hes välmågan
och den trefna belåtenheten. Jag anmärkte vidare
den stora hopsamlade spanmålstullen, 700,000 rår bko,
de derutöfver vid införseln uppburna allmänna afgif-
ter och huru dessa ofantliga summor samt ännu mera
det å flera millioner tunnor inhemsk spanmål, efter
tull- och öfriga afgifter, uppdrifna pris, träffat mas-
san af nationen, dess arbetare, under missvextär, då
prisen i allt fall voro stegrade; och slutligen erinrade
jag om misshushållningen, att genom införselsafgif-
terna fördyra , hela vår spanmålskonsumtion, för att
med netto-behållningen af införselstullen understödja
inköpet af den medl tullens brutto-belopp och andra
afgifter fördyrade sspanmäålen.
Inom utskottet Ihar jag icke kuunat förnimma nå-
got försök att vederrlägga dessa af mig anförda skäl
för successiv nedsätttning af tullafgiften å spanmål,
alla slag, utom hveste, nu till hälften af stadgade be-
lopp; men, likasom den hittills rådande bränvinsflo-
den får bära skulden för allt elände hos arbetsklas-
sen, vill man nu i försöken att hämma denna flod
finna hinder för undanrödjandet af den djupaste och
betydelsefullaste. orsaken till eländet, arbetarens hårda
beskattning! Man pästår, att landets modernäring,
jordbruket, skulle löpa fara, om arbetaren, som od:
lar jorden, som bryter bergen, som, med ett ord, ut
gör nervus rerum gerendarum i all vär industri, kunde
- NR RTR LR TNA mA KiIihlitian KA