Tjugonde Kapitlett. Mvarutinnän rättvisa vederfares nöjllan. Derkos ett fylleng råd, huru en yngling skölll sir väg ostrafeligen gå till ärans höjder. Min hederliga och beskedliga Nolla! Hvad ser jag? Står du der och gräter? Gråt icke, min gode vän! Icke heller dig har jag glömt. Äfven öfver dig skall min nädes sol skina. Ja, du skall genast erhälla belöniog för allt hvad du har varit eller rättare för hvad du icke har varit; ty att ike vara något är min själ en förtjenst, som stundom knappt kan uppvägas med penningar. Geuom dewa mitt öppna bref hugnar jag dig, oförlikneliga Nolla, med namn, heder och värdighet a! En half, med tillagd rättighet att taga rang och säte framför verkliga halfvor af yrgre date! Fortfar blott, min vän, att hädavefter, såsom hittills, förblifva af noll och intet värde, och jag inser ej, hvarför du icke med tiden skulle kunna uppmå de högsta värdigheter och äreställen! Jag ber den välvillige läsaren gunsstbenäget ursäkta, att jag genom tre bela kapitel uppekhällit honom med mina små barnsligheter. Riddarslaag äro ju för öf tigt nägonting, hvirmed till och mecd stora konungar och furstar ärligen bruka roa sig, occh det, min själ, oftast i ännu Here än tre kapitel. Jag trotsar, att man icke skall kunna upptäcka näigon skiljaktighet mellan båda delarne, om ej möjligren den, att mina siffrors plats någon gäng intages af ew x, ett y, eller ett z, det är allt. — — Vi vilja icke för närvarande genom fiera utdrag gå det nöje och den nytta i förväg, som både läsare och läsarinno: kunna hafva att hemta af denna bok. Vi tllägga endast att boken äfven åtföljes af er musikbilaga, eller på visst sätt af 3:ne sådma, hvilka icke utgöra det minst roliga. Hurwida den beskyllning kan hafva någon grand, som förf. vid dessas meddelande later fremskymta emot Auber och andra stora mästare, att de i sina operakompositioner skola hafv: plagierat honom, Christian Strits, öfverlemna vi it hrr musici af profession att bedöma.