Tjugonde Kapitlett.
Mvarutinnän rättvisa vederfares nöjllan. Derkos ett
fylleng råd, huru en yngling skölll sir väg ostrafe-
ligen gå till ärans höjder.
Min hederliga och beskedliga Nolla! Hvad ser jag?
Står du der och gräter? Gråt icke, min gode vän!
Icke heller dig har jag glömt. Äfven öfver dig skall
min nädes sol skina. Ja, du skall genast erhälla be-
löniog för allt hvad du har varit eller rättare för
hvad du icke har varit; ty att ike vara något är
min själ en förtjenst, som stundom knappt kan upp-
vägas med penningar.
Geuom dewa mitt öppna bref hugnar jag dig, oför-
likneliga Nolla, med namn, heder och värdighet a!
En half, med tillagd rättighet att taga rang och säte
framför verkliga halfvor af yrgre date! Fortfar blott,
min vän, att hädavefter, såsom hittills, förblifva af
noll och intet värde, och jag inser ej, hvarför du
icke med tiden skulle kunna uppmå de högsta vär-
digheter och äreställen!
Jag ber den välvillige läsaren gunsstbenäget ursäkta,
att jag genom tre bela kapitel uppekhällit honom med
mina små barnsligheter. Riddarslaag äro ju för öf
tigt nägonting, hvirmed till och mecd stora konungar
och furstar ärligen bruka roa sig, occh det, min själ,
oftast i ännu Here än tre kapitel. Jag trotsar, att
man icke skall kunna upptäcka näigon skiljaktighet
mellan båda delarne, om ej möjligren den, att mina
siffrors plats någon gäng intages af ew x, ett y,
eller ett z, det är allt. — —
Vi vilja icke för närvarande genom fiera
utdrag gå det nöje och den nytta i förväg,
som både läsare och läsarinno: kunna hafva
att hemta af denna bok. Vi tllägga endast
att boken äfven åtföljes af er musikbilaga,
eller på visst sätt af 3:ne sådma, hvilka icke
utgöra det minst roliga. Hurwida den be-
skyllning kan hafva någon grand, som förf.
vid dessas meddelande later fremskymta emot
Auber och andra stora mästare, att de i sina
operakompositioner skola hafv: plagierat ho-
nom, Christian Strits, öfverlemna vi it hrr
musici af profession att bedöma.