3TOCKEOLM, den 26 April. Läsarem torde erinra sig att en ledamot inom den ssenaste finanskommitteen, fabrikören Arnberg, utii en kommitteens betänkande bifogad vidlyftig reservation väckte fråga om och framställde förslag till väsentliga förändringar i den s. k. kreditlagstiftningen, hvarom kommitten, i saknad af någon jurist bland sina ledamöter, icke var i tillfälle att yttra sig. Sedan detta redan den 8 April 1853 afgifna kommittebetänkande i runda månader fått hvila i finansministern, friherre Palmstjernas portfölj, anmäldes ärendet ändtligen hos K. Maj:t, dervid finansministern förmodligen visat ifrån sig detsamma, såsom beläget inom ett för honom mindre kändt område; hvarföre också sjelfva betänkandet sedermera, såsom bekant är, blifvit handlöst och utan någon slags ens opinionsyttring från hr finansministern kastadt åt ständerna, hvaremot med afseende på den uppslagsända, som innefattas i hr Arnbergs reservation, det uppdrogs åt justitieministern att utarbeta förslag till förändrade kreditlagar, och åt honom öfverlemnades att till sitt biträde i detta värf välja sådana män, till hvilka han hyste förtroende. I anledning häraf tillkallade h. exc.justitieministern riksarkivarien J. J. Nordström, borgareståndets n. v. talman, borgmästaren P. Lagergren och lagutskottets n. v. sekreterare, hofrättsassessorn von ieilitzen, att vid detta maktpåliggande arbete vara 5. exe. behjelplige. Frukten häraf har blifvit: förslag till icke mindre än 8 särskilda förordningar angående kreditlagstiftningen , aemligen: 1, Om handelsböcker och handelsräl:ningar; 2. Konkurslag; 3. Om boskillnad; 4. Om urarfvagörelse; 5. Om årsstämning; 6. Om lö pande skuldsedlar och invisningar; 7. Om adJunktion, i vissa fall, af handlande såsom ledamot i rådhusrätt och 8. Om bolag. Dessa vidlyftiga förslag hafva derefter blifvit af justitieministern först i sistl. Mars månad öfver!emnade till högsta domstolens utlåtande, och säves granskningen deraf, som ännu icke är afslutad, hafva i flera veckor så upptagit bögsta domstolens för hela den rättsökande allmänhete.r högst dyrbara tid, att denna icke i öfrigt lärer medgifvit föredragning af andra än de mest .kuranta lagskipningsärenden, hufvudsakligen brottmål, oaktadt ett par eftermiddagar i veckan lära blifvit använda utöfver de vanliga arbetstimmarne på förmiddaarne äfvensom de s. k. Påskferierna. Detta är redan i och för sig mycket illa, med iakttagande af behörigt nit, skickligher och drift,, både å finansministerns och Sn Sqjsterns sida ifrågavarande förslag justitiem. och k t förberedd 2 både bordt OF RT Loos a ee Le tv Re ga en, att högsta domstolen kun digt före riksda, a ledighet att, åtminstone nat bereda sig någe tj genom cirkulation domstolens ledamöter emellan och efter förutgångna onskilda konferenser, begrunda desamma och deröfver afgifva det mognade omdöme, som 1 Jagstiftningsfrågor icke lätt vinnes utan tillräcklig tid för diskussion och sorgfällig pröfning. Men ännu sämre vore det, om, såsom det allmänt förljudes, de nyssnämnde förslagen skulle finnas så föga skickligt uppställda, att de icke i någon väsendtlig mån kunna ar landets upplystaste domarekär tillstyrkas att af Rikets Sttävder antagas, hvaraf följden sannolikt skulle blifva att de, likasom så mång: andra lagförslag under den nuvarande mnisterens statsförvaltning, komme antingen atv begrafvas i justitiedepartementet, eller ock, derest de, oaktad: högsta domstolens afstyrkand: framläggas inför ständerna, att af dessa förkastas. Ehuru vi hvarken haft tid eller tillfälle att med ett kritiskt öga genomgå de ifrågavarande redan särskildt tryckta förslagen, som må motiver upptaga en rätt tjock bok, hafva vi likväl funvit att de skulle bilda ett här förut snart sagdt okändt och nytt system i afseende på handels-: och kreditlagstiftningen. Vi äro långt ifrån att deraf draga den slutsats, att förslagen ju icke kunna imnefatta väsentlga förbättringar i Sverges i dessa hänseenden bristfälliga både lagar och bruk; tvärtom är det just derföre, som vi desto mer beklaga, om de ej goda idger och ändamålsenliga grunder för en förändrad lagstiftning i dessa delar som deri torde finnas, skulle vara tillämpad: och uppställda på ett sätt, att de väl må kunna betraktas såsom ett möjligen förtjenstfullt arbete i vår juridiska litteratur, men icke vara af beskaffenhet att kunna antagas att utgå bland folket, för att gälla såsom lagar. Hvad som emellertid här, i hvilket fall som helst, erbjuder sig såsom anledning till rött mycken förvåning, är stt, sedan det konservativa partiet i 20 till 30 år klagat öfver d: många vådliga nyheterna i den gamla lagkommittgens och derefter lagberedningens förslag. utarbetade af landets yppersta rättslärda och tillika praktiska jurister, och sedan hr justiticministern grefve Sparre under hela sin 8exåriga minister helt och hållet lagt åsido de vigtiga lagförslag, hvilka innefattas i sistnämnde komnmitteers med skäl berömda och med stor kostnad för statsverket åstadkomna arbeten, deriöfver högsta domstolen redan för flera år tillbaka afgifvit sitt utlåtande och derifrån förut nästan hvarje nyttig lagförändring under de sednaste 20 åren blifvit hemtad, justitieministern nu icke tvekar att åtaga sig ansvaret för åtskiliga, under ett ofta atbrutet samarbete red ett par praktiska jurister, hufvudsskligen af riksarkivarien författade förslag af en lögst vidsträckt omfattning och hvilka förete en ojemförligt större mängd nyheter än lagtommitteens och lagberedningens