3TOCKEOLM, den 26 April.
Läsarem torde erinra sig att en ledamot
inom den ssenaste finanskommitteen, fabrikören
Arnberg, utii en kommitteens betänkande bifogad
vidlyftig reservation väckte fråga om och fram-
ställde förslag till väsentliga förändringar i
den s. k. kreditlagstiftningen, hvarom kom-
mitten, i saknad af någon jurist bland sina
ledamöter, icke var i tillfälle att yttra sig.
Sedan detta redan den 8 April 1853 afgifna
kommittebetänkande i runda månader fått
hvila i finansministern, friherre Palmstjernas
portfölj, anmäldes ärendet ändtligen hos K.
Maj:t, dervid finansministern förmodligen vi-
sat ifrån sig detsamma, såsom beläget inom ett
för honom mindre kändt område; hvarföre också
sjelfva betänkandet sedermera, såsom bekant
är, blifvit handlöst och utan någon slags ens
opinionsyttring från hr finansministern ka-
stadt åt ständerna, hvaremot med afseende på
den uppslagsända, som innefattas i hr Arn-
bergs reservation, det uppdrogs åt justitiemi-
nistern att utarbeta förslag till förändrade kre-
ditlagar, och åt honom öfverlemnades att till
sitt biträde i detta värf välja sådana män, till
hvilka han hyste förtroende. I anledning häraf
tillkallade h. exc.justitieministern riksarkivarien
J. J. Nordström, borgareståndets n. v. talman,
borgmästaren P. Lagergren och lagutskottets
n. v. sekreterare, hofrättsassessorn von iei-
litzen, att vid detta maktpåliggande arbete vara
5. exe. behjelplige. Frukten häraf har blif-
vit: förslag till icke mindre än 8 särskilda
förordningar angående kreditlagstiftningen ,
aemligen: 1, Om handelsböcker och handelsräl:-
ningar; 2. Konkurslag; 3. Om boskillnad; 4. Om
urarfvagörelse; 5. Om årsstämning; 6. Om lö
pande skuldsedlar och invisningar; 7. Om ad-
Junktion, i vissa fall, af handlande såsom leda-
mot i rådhusrätt och 8. Om bolag.
Dessa vidlyftiga förslag hafva derefter blif-
vit af justitieministern först i sistl. Mars månad
öfver!emnade till högsta domstolens utlåtande,
och säves granskningen deraf, som ännu icke
är afslutad, hafva i flera veckor så upptagit
bögsta domstolens för hela den rättsökande
allmänhete.r högst dyrbara tid, att denna icke
i öfrigt lärer medgifvit föredragning af andra
än de mest .kuranta lagskipningsärenden, huf-
vudsakligen brottmål, oaktadt ett par efter-
middagar i veckan lära blifvit använda utöf-
ver de vanliga arbetstimmarne på förmidda-
arne äfvensom de s. k. Påskferierna.
Detta är redan i och för sig mycket illa,
med iakttagande af behörigt nit, skick-
ligher och drift,, både å finansministerns och
- Sn Sqjsterns sida ifrågavarande förslag
justitiem. och k t förberedd 2
både bordt OF RT Loos a ee Le - tv
Re ga en, att högsta domstolen kun -
digt före riksda, a ledighet att, åtminstone
nat bereda sig någe tj
genom cirkulation domstolens ledamöter emel-
lan och efter förutgångna onskilda konferen-
ser, begrunda desamma och deröfver afgifva
det mognade omdöme, som 1 Jagstiftnings-
frågor icke lätt vinnes utan tillräcklig tid
för diskussion och sorgfällig pröfning. Men
ännu sämre vore det, om, såsom det all-
mänt förljudes, de nyssnämnde förslagen
skulle finnas så föga skickligt uppställda,
att de icke i någon väsendtlig mån kunna ar
landets upplystaste domarekär tillstyrkas att
af Rikets Sttävder antagas, hvaraf följden san-
nolikt skulle blifva att de, likasom så mång:
andra lagförslag under den nuvarande mni-
sterens statsförvaltning, komme antingen atv
begrafvas i justitiedepartementet, eller ock, der-
est de, oaktad: högsta domstolens afstyrkand:
framläggas inför ständerna, att af dessa för-
kastas.
Ehuru vi hvarken haft tid eller tillfälle att
med ett kritiskt öga genomgå de ifrågavarande
redan särskildt tryckta förslagen, som må
motiver upptaga en rätt tjock bok, hafva vi
likväl funvit att de skulle bilda ett här förut
snart sagdt okändt och nytt system i afseende
på handels-: och kreditlagstiftningen. Vi äro
långt ifrån att deraf draga den slutsats, att
förslagen ju icke kunna imnefatta väsentlga
förbättringar i Sverges i dessa hänseenden brist-
fälliga både lagar och bruk; tvärtom är det
just derföre, som vi desto mer beklaga, om
de ej goda idger och ändamålsenliga grun-
der för en förändrad lagstiftning i dessa delar
som deri torde finnas, skulle vara tillämpad:
och uppställda på ett sätt, att de väl må
kunna betraktas såsom ett möjligen förtjenst-
fullt arbete i vår juridiska litteratur, men icke
vara af beskaffenhet att kunna antagas att
utgå bland folket, för att gälla såsom lagar.
Hvad som emellertid här, i hvilket fall som
helst, erbjuder sig såsom anledning till rött
mycken förvåning, är stt, sedan det konser-
vativa partiet i 20 till 30 år klagat öfver d:
många vådliga nyheterna i den gamla lagkom-
mittgens och derefter lagberedningens förslag.
utarbetade af landets yppersta rättslärda och
tillika praktiska jurister, och sedan hr justitic-
ministern grefve Sparre under hela sin 8ex-
åriga minister helt och hållet lagt åsido de
vigtiga lagförslag, hvilka innefattas i sist-
nämnde komnmitteers med skäl berömda och
med stor kostnad för statsverket åstadkomna
arbeten, deriöfver högsta domstolen redan för
flera år tillbaka afgifvit sitt utlåtande och deri-
från förut nästan hvarje nyttig lagförändring
under de sednaste 20 åren blifvit hemtad,
justitieministern nu icke tvekar att åtaga sig
ansvaret för åtskiliga, under ett ofta atbrutet
samarbete red ett par praktiska jurister, huf-
vudsskligen af riksarkivarien författade för-
slag af en lögst vidsträckt omfattning och
hvilka förete en ojemförligt större mängd ny-
heter än lagtommitteens och lagberedningens