nyttig, ån mindre nödvändig för jordbruket, , tvärtom
är i många afseenden skadlig. Det är väl :sannt att!s
genom dranken beredes större tillgång på foderäm-!
nen för ladugåfdarne, men denna fördel är i i hög grad d
endast skenbar och ögonblicklig. Derigenom i att brän-Yv
vinsbränningen här i landet uppdrifvit potateesodlingen k
till en öfverdrifren höjd, utsuges jorden merr och mer ti
och den tillökning i qvantiteten af gödningsänmnen, som j lä
en till följe af bränvinsbränning utvidgad ladugärd ri
medför, godtgör ingalunda den förlust i närande kraft, rs
som jorden genom potatesodlingen får vidkännas. Den uj
som genom en öfverdrifren potatesodling och derpits
grundad bränvinsbränning, för en tid, drager en storift
inkomst af sin egendom, är derföre icke olik den jord-m
egare som förökar sin inkomst genom att hvarje år)
afyttra en del af sin egendom, eller den skegsegare,:h
som, för att skaffa rig större inkomst af sin skog, år. i,
ligen nedhugger större del, än som med skogens för
måga att återväxa är förenligt.
7 En vigtig omständighet, söm ingalunda får förbi-
ses, är den, att boskapsracens försämring i vårt land
står i oskiljaktigt sammanhang med bränvimsbrännin-
gens utbredande. Dranken har samma verkkan på bo-
skapen, som bränvinet på menniskan. Ett; omåttligt
förtärande af den förra, hvarvid kreaturen lätteliger
kunna vänjas, alstrar äfven hos dem ett slaggs rus, med
alla deraf härflytande skadliga verkningar. 1Det är all-
deles obestridligt att kor, som framfödas meed drank.
lemna en dälig afrel, som man till och medå har svår:
att hälla vid lif och hvaraf man icke kan vvänta sig
hrarken dugliga oxar eller goda mjölkkor. IDen mjölk
som erhålles af kor, hvilka, såsom vid eggendomar
med brännerier vanligen sker, mer eller milindre ute
slutande fodras med drank och halm, mästee dessuton
vara mycket sämre än mjölk af kor, sem erthålla mera
närande födoämnen, och sädan mjölk lemmar natur ,
ligtvis mindre ost och smör än annan mjölk:, och hvad
smöret angår, äfven af sämre beskaffenhe:. Den vinst, i
som bränvinsbrännande landtbrukare hittills haft at
sina ladagärdar i en större myckenhet mjölk, än son
utan bränvinsbränning kunnat uppnås, beror kufvud- h
sakligen på den svenska allmänhetens okunnighet om ?
det mindre värde, som produkterna från sådane la
dugårdar ega.
I utlandet förstår mån ganska väl att skilja emel-
lan goda och dåliga ladugårdsprodukter, och om, så-
som vi hoppas, någon export af smör och ost i fram-
tiden skall kunna ske från Sverige, måste både det
ena. och andra blifva af bättre beskaffenheit, än som
nu är fallet. Det är icke värdt att till Englland skickas
smör ef:er kor, som fått nöja sig med cdrank ock
halm. Vi veta att vid ett tillfälle, då mann från Sve-
rige skickat sådamt smör till London, det iicke kun-
nat der afyttras förr, än det blifvit uppblanndadt med
tjära och utbjudet såsom machinsmörja.
Om brånvinsbrånningen, såsom man påsttår, verkli-
gen vore fördelaktig för jordbruket, mäste det vara
Önskvärdt, att hvarje landtbrukare tillika vvore brän-
wiosbrännare. Men, äfven med förutsättning att all:
det bränvin, som då tillverkades, kunde afsäättas, fräga
vi huru beskaffad vår boskapsrace i sädana händelse
skulle blifva efter ett tiotal af år ?
För att ådagalägga bränvinets skadliga : inflytande
på jordbruket i Sverige, är det dessutom titillräckligt.
att hänvisa på det förhållande, sem icke läärer kunna
förnekas, att medan jordbruket under de seednare årer
i andra länder gjort omätliga framsteg, dettsamma he:
ess blett i en jemförelsevis ringa grad gått framåt.
Det synes oss derföre vara hög tid att rättigheten till
bränvinsbrånninmg alldeles skiljes från jordbruket
Sedan författaren härefter vidrört åtskilliga
andra hufvudpunkter i utskottets förslag, ytt-
rar han sig, beträffande sättet att bestämma
skatten och beloppet deraf, sålunda:
I afseende på sättet att bestämma skatten har ut
skottet på ett öfrertygande sätt undanröjt alla skälen
mot den i kongl. propositionen föreslagna skatten på
mäskningskaren och tydligen utredt hvilka isnart sagd!
oöfvervinneliga svårigheter, som detta i Prireussen och
Danmark så konstigt sammansatta systerm företer,
snär det icke blett erfordrar de mest inveeeklade kon
troller, utan ock, det oaktadt, innebär nödvrändigheten
att åt kontrollörerna inrymma en godtycklig makt,
att i enskilda fall genom sina beslut fyllla luckor i
lagen, bevilja befrielse eller göra inskränkningar,
hvartill kommer att ett sädant system måste blifva
betydligt dyrare än något annat beskattningssystem,
emedan det hos kontrollören förutsätter full insigt i
sjelfva bränvinsbränningen och i allt fall icke, på
sätt. de preussiska lagstiftningsåtgärderna bäst utvisa,
innefattar större säkerhet att beräkna den tillverkade
bränvinsqvantiteten än nuvarande beskattningssätt ef-
ter pannerymden. Också har i Norge, der det varit
ifrågasatt att lägga skatten å mäskningskaren, både
storthinget och regeringen frångått detta beskattnings-
sätt, hvars olämplighet man äfven i Preussen allt mer
oeh mer inser. Utskottet har således gamska välbe-
tänkt för de större brännerierna föreslagsit produk-
tionsbeskattning. Naturligtvis blir denna pmetod ännnv
mera säker oeh tillika mindre dyr. om ntägon af de
inför utskottet nppviste vramvinsmätare kunna finnas
användbara, hvarom man för närvarande icke saknar
hopp.
Den af utskottet föreslagna skatten, 16 skillin-
gar banko för kannan, torde förekomma en oeh an-
nan alltför hög, och vi hafva hört farhigor yttras,
att om skatten blefve fastställd till detta telopp, både
insmugling af utländskt bränvin och lönbränning skulle
komma att i stor skala ega rum. Då emellertid skat-
ten i Norge i flera år utgjort 17 sk. för svensk kanna,
utan att man der varit besvärad af någon :insmugling
å större skala af svenskt bränvin, ehuru sskatten här
ieke uppgått till en skilling för kannan, så är det
sannolikt att man, då skatten i Danmarkt utgör 8,
och i Preussen, efter sednaste förhöjning, 9 skilling
banko för svensk kanna, här skulle med en till 16
skillingar förhöjd afgift ännu mindre äfventyra något
intrång från dessa grannländer. Vi hafva väl hört
akgas, att brämvin vid vissa tider blifvit från Dan-
mark insmugladt till Skåne, men detta torde hufvud-
sakligen böra tillskrifvas bristande uppsigt å tulltjen
stemännens sida. Om Ständerna bifalla den före
slagna skatten, får staten ett alltför vigtigt intresse
att hindra insmugling af utländskt bränvin, för att
ieke, äfven med betydliga kostnader, låta tulluppsig-
ten blifra så sträng som möjligt.
Hrad lönbränningen angår, så är det em lyeka att
hen i Sverige för närvarande, till följe af den låga
skatten, är nästan alldeles okänd. Det måste följ-
aktligen blifva mycket lättare att här hindra hemnes
uppkomst, än det varit att utrota henne i de länder,
der hon länge och i stor utbredning funnits. I Dan-
mark var det förbudet att på landet idk:a bränvins-
bränning, och i England den oerhördt höjga skatten,
som framkallade den så mycket öfverkllagade lön:
bränningen. I Norge har lönbränningeni blifvit be-
fordrad derigenom att den genom lagen af den 1 Juli
1816 för landet införda bränvinsskatt, seem blef ewtt
tillägg till landtskatten och skulle utgå aaf alla jerd-
ogare, antingen de tillverkade bränvin ellerr ieke, först
gjorde bränvinsbrånningen på landet allmiän, hvaref-
ter bönderna, sedan skatten småningom blifvit mer
och mer förhöjd eeh de icke längre kumde bränna
mot skatt, frestades att begagna sina gamla redska-
er till lönbränning. De förhållanden, om i andra
änder bragt lönbrämningen till flor, hafva således
ingen motsvarighet i Sverige, ty en skat af 16 sk.
bko för kannan är, ehuru hög han än förekommer,
doek icke tillräekligt hög, för att lönbrännaren skall
kunna med fördel konkurrera med fabriksbrännaren,
nn OLM a
NV OO 0