proposition ansåg man bifallsmeningen vara öfvervä
gande. SAR
Vid 31:sta punkten, hvari tillstyrkes 1000 rdr förhöj-
ning i anslaget till fiskerinäringens understöd, fästade
Jöns Persson från Blekinge ständets uppmärksamhet
derpä att utskottet tagit till motiv för sitt tillstyr-
kande, att af det förra anslaget uppstått ringa be-
hällningar, hvaraf ville synas, som om det ätminstone
varit tillräckligt och ej behöfde vidare ökas. Matts
Persson och Johannes Nilsson från Bohus län föror-
dade likväl. förhöjningen, och vitsordade, säsom boende
i trakten der mycket fiske idkas, att detta anslags
användande ästadkommit betydliga resultater. Af
samma tanke med dem voro, v. talman Svartling,
Christensson och Olaus Börjesson frän Bohus län.
Per Bengtsson, äfven uppfödd vid fiske, hade likväl
icke någon tro på detta anslags nytta. Meningen
vore att göra experimenter med att plantera fisk ge-
nom romläggning i äar och gölar, men det tyckte
han var mer löjligt än nyttigt; hvar och en, som vet
buru ömtäligt sädant är, borde kunna förstå att den
med konst framskaffade fisken ej skulle bli mycket
värd; bäst vore att låta den på naturlig väg ohämmad
frambringas, hvilket skulle ske om man förbjöd fiske
under lektiden. Ville man plantera fisk i hafvet, så
fruktade han, att man fick se sig om för att få reda
på den. Rudberg, Henrik Andersson, Erik Larsson
och flere instämde. — Bengt Gudmundsson upplyste
dock att vetenskapsmän bäde här och i fremmande
länder bäde försökt och lyckats plantera fisk i vatten,
der förut ingen fisk varit; och då detta är afstor vigt
för hela folket, så förordade han anslaget. — Petter
Mårtensson trodde ej att 1000 rdr skulle förslå lång:
att läggas i hafvet. — Matts Persson kunde ej tre
att meningen vore att lägga fiskrom i bäckar och in-
sjöar; sådant brydde han sig ej om. Han ansäg pen
ningarne skola användas till upptäcktsresor efter fisk
stimmen i hafvet. Nu uppträdde Sahlström och re-
dogjorde dels för upptäckterna i fräga om fisks plan
vering i floder insjöar och hafsvikar, dels för dessa
upptäckters praktiska tillämpning med stor vinst i an-
dra länder och synnerligen i Frankrike, del eck slut
ligen för Stockholms läns hushållssällskaps åtgörander
och försök, samt professor Sundevalls och baron Ce-
derströms bemödanden och framgängar i denna sak
När vidare Nils Persson i Boda anfört exempel på
insjöar som genom fiskplantering blifvit ganska fisk
rika, och Ola Månsson dels fästat uppmärksambheter
på omöjligheten att hindra fiske under lektiden, eme-
dan det ena fiskslaget leker då, och det andra då,
och dels utvecklat hvilken fördel det skulle vara för
hela befolkningen att få fiskerierna upphjelpta, så bi-
föll man ändtligen att öka anslaget med de begärde
1000 rår.
Vid föredragning af sjunde hufvudtiteln bifölls hvac
som af utskottet var tillstyrkt, utom det förhöjda an-
sloget till kongl. teatern. Med Ola Månssons reser.
vation emot utskottets äsigt till utgångspunkt, uppträdde
nästan hvarenda ståndets ledamot emot detta förhöjda
anslag, och de skarpaste anmärkningar uttalades från
al:a håll emot saken. Ingen enda röst höjde sig för
bifall, men deremot ville flere talare att äfven de
förut befintliga anslaget skulle indragas. En allmän
ovilja visade sig öfver en beskattning på det fattiga
folket i landsorten för hufvudstadens nöjen, hvarom
allrastörsta delen af dem som skatta dertill icke hafva
nägon föreställning, och en talare, Henrik Andersson,
som fruktade att de öfriga stånden kunde bifalla de
ökade anslaget till teatern, önskade till och med at!
ett sådant bifall ieke skulle framkalla andra teatrar,
som kunde bli af betänkligare art. Enhälligt afslogs
förhöjningen, och punkten äterremitterades.