3 alt ach HU SKUNO -CIHanNa OVUVv TUFUNIRECA. UrTrCive Platen hade emell rtid uti sin motion yrkat detta anslags förhöjande till 14,000 rdr, och hr Hasselrot hade motionerat -om -ett anslag af 4000 rdr särskildt för inrät.ande af en afdelning för unga qvinnor vid Slöjd föreningens skola. En mängd talare uppträdde emot utskottets förslag, alla dock i den syftning att de önskäde ett större anslag än det som statsutskottet föreslagit, de flesta förordande den af grefve Platen begärda summa. Hr Rydin erinrade huru slöjdföreningens skola ärls den enda i landet som är afsedd för den egentlige arbetarens förkofran och framskridande i sina yrken. Väl finnas flera läroanstalter afsedda för bemedlade ynglingar som ännu ej kommit i lära, men deremot blott denna enda för dem som blott på sina lediga stunder äro i tillfälle att förskaffa sig någon underszisning, af hvilken de dock kunna draga sä mycke: större nytta som de ständigt och omedelbart kunnz praktiskt tillämpa de teoretiska insigter som dem meddelas. Talaren var visserligen tacksam för hvad som blifvit tillstyrkt, men ansåg det för ringa och trodde att nägra tuser rdr ytterligare borde anvisas. Han srinrade huruledes Frankrike står främst bland natioaerna uti den smak, prydlighet och godhet som ut märka dess industrialster och huruledes detta är en frukt af dess tekniska skolor och de kongli. fabrikerna, der arbetare uppfostrats och danats. Denna fransmännens öfverlägsenhet ådagalades på det mest ojäfaktiga sätt vid 1851 års verldsexposition, der belöaingsmedaljer tillföllo 60 på hvarje tusende blanå franska exponenter, men blott 29 på ett tusen bland de engelska, och öfriga nationer i en ännu ringare p-oportion. Om således till den svenska arbetarens uppfostran och lyftning anvisades några tusen rdr mer så skulle detta anslag säkerligen blifva det mest frukt bärande bland alla, och ju större anslag som kap ifrågakomma, ju större blir vinsten för fäderneslandet. Många instämde. Hr Ekenman ansåg äfven det tillstyrkta beloppet för ringa. Tal. ville emellertid ej inlåta sig på ati sedöma hvad som för gosse-afdelningen kan ästadkommas med den beviljade tillökningen af 2000 rår, men ansåg fullkomligt visst att nägot för qvinnors bildning ej dermed kan ästadkommas. En hvar in ser dock huru nödvändigt det är att man bereder er möjlighet till utkomst för den mängd unga qvinnor som nu äro i saknad af sådan, och huru skulle väl letta kunna lämpligare ske än att gifva dem en sälan undervisning som satte dem i stånd att i närinsarnes tjenst använda sina anlag och sin färdighet. al. yrkade alltså äterremiss i syftning att få bevil jade de begärda 4000 rdr för qvinnors upptagande i slöjdskolan. lera instämde. Hr Asker fann likaledes den medgifna tillökningen otillräcklig för det stora och ädla syftet. Utskottet ar andragit, att slöjdföreningens skolas verksamhet kommer Stockholm till godo. Detta är sannt, men len kommor icke ensamt Stockholm till godo, utan hela landet. Tal. lemnade en intressant redogörelse för den tekniska undervisningens utveckling i Frank rike, der 1761 den första tekniska skola inrättades i Paris, och der nu nästan hvarje stad eger en sådan, hvaraf följden ocksä var att fransmännen togo segerpalmen vid den sekularhändelse på hvilken hr Rydin sntydt. Tal. önskade alltså att utskottet mätte beilja de 14,000 rdr grefve Platen begärt, och han skulle gerna önskat, att om tillgångarne sä medgif vit, man äfven kunnat anslä de 125,000 rdr som be gärts för uppförande af lokal för skolan. Hrr Lundh och Boman yttrade sig äfven båda för förhöjdt anslag. Hr Stolpe hyste ätskilliga betänkligheter mot manliga och qvinliga elevers undervisande uti samma läroanstalt, betänkligheter hvilka han dock sednare ersände vara häfna, sedan nägra.ledamöter upplyst honom om den anordning som i detta hänseende äsyftades uti den uppgjorda planen. Han trodde emellertid att man ej borde gynna den stockholmska slöjdskolan på bekostnad af andra i landsorterna, då man redan sett t. ex. att utskottet afstyrkt anslag för en sådan uti Eskilstuna, der tal. ansåg den företrädesvis behöflig. Hr Almgren fann i slöjdskolans framgång ett bevis på hvad som kan åstadkommas då några män med allvar och kraft förena sig i sträfvandet för ett nyttigt ändamäl. Hufvudsakliga förtjensten härutinnad tillkom dock kapten Cronstrand, för hvars utomor: dentliga nit han ansåg såsom en angenäm pligt att få offentligen uttala sin tacksamhet. Tal. förordade på det varmaste den föreslagna afdelningen för qvin? mors bildning, och yrkade alltså äterremiss, på det utskottet mätte tillstyrka de begärda 14,000 riksda? lerna; ädagaläggande han dessut m, att det ej är blott Stockholm som af en sådan läroanstalt drager fördel, utan att den bidrager att sprida kunskaper och slöjdskicklighet kring hela landet. Hr Gråå hade i utskottet ej vägat yrka ett högre belopp än 2000 rdr, då utskottet ej synts benäget ati bevilja mer; men då nu så starka sympatier uttalade sig för skolan, säge han gerna att frågan blefve äterremitterad. Enär en och annan talare syntes vilja återupplifva förslaget om 125,000 rdr till nybyggnad för skolan, trodde hr G. dock klokast att ej begära för mycket, emedan man dä kan få ingenting. I Hr Wijk ansåg att man borde låta bero vid hvad utskottet tillstyrkt och dermed vara belåten. Ville dock egentligen ej motsätta-sig en äterremiss. Hr Wallenberg förundrade sig att finna en talare; som eljest vid frägor om anslag plägar gifva med rund band, nu finna detta nog. Utskottet har sjelf erkänt att slöjdföreningens skola haft och har ett verksamt inflytande på den inhemska slöjdskicklighe tens utveckling och förkofran; den här ifrågavarande motionen är afgifven af en man som praktiskt häller sin hand öfver slöjdskolan, sä att den begärda summan icke är något hugskott, utan grundar sig på kalkyler; då i öfrigt denna begärda summa i sjelfva verket endast utgör 10,000 rdrs tillökning, så synas alla skäl tala för beviljandet af de af grefve Platen begärda 14,000 rdr, hvilket talaren önskade att ståndet mätte vid återremissen säsom sin gemensamma mening uttrycka. Då fräga är om anslag till andra tekniska Iskolor, så företer sig den skillnaden, att den här ifrågavarande redan finnes, hvaremot de andra äro till blott i motionärernes hufvuden och kanske aldrig blifva det annorlunda. Hr Berger förklarade sig för sin del villig medgifva huru mycket som helst för skolors inrättande, men hoppades ingen framgäng af en äterremiss och ansåg derföre bäst att bifalla, ehuru han ej ville motsätta sig återremiss. Hr Henschen önskade att, om frågan blefve återremitterad och mera beviljadt, dervid uttryckligen måtte fästas det vilkor att en del deraf skall utgå till en afdelning för unga qvinnor. Hr Palander ville högre anslag och säledes återremiss, men önskade att ej någon ståndets gemensamma tanka mätte uttryckas i afseende på 14,000 rdr, då mähända nägot mindre kunde vara tillräckligt. Hr Gustafson uttalade, i egenskap af ledamot uti slöjdskolans direktion, sin varma tacksamhet för det intresse hvarmed skolan blifvit af ståndets medlemmar omfattad. Förenade sig i öfrigt med dem som önskade högre anslag. Hr Stolpe uppträdde ånyo för att gendrifva några mot hans förra yttrande rigtade anmärkningar, hvarjemte han åter insisterade derpå att det vore bäst bifalla hvad utskottet föreslagit, enär det vore troligt att ståndets ledamöter vid utgången från sessionssalen Iskulle mötas med den underrättelse att tre stånd reIdan bifallit, och en återremiss således till ingenting gagna. Hr Nygren yrkade äfven obetingadt bifall. Votering anställdes och bifölls punkten med 27 röster mot 22. Flera ledamöter reseryerade sig mot Tbeslutet, bland hvilka äfven hr Wallenberg, som dervid uttryckte den förhoppning, att ingen måtte ha låtit förmå sig att rösta ja på grund af den uppgiften att tre stånd bifallit, hvilken uppgift hr W. förmodade ej vara sann. (Denna hr W:s förmodan visade sig äfven vara rigtig, ty såsom läsaren finner af of: vanstående redogörelse för ridd. och adelns förhandlingar, blef punkten på riddarhuset återremitterad i samma syftning som återremiss i borgareståndet yrFA få et OL pr a bt RE Kd fö Arn — ss BH rr 4 -Om 0 Mm VU AM 0 Lä FR TA AA