3 alt ach HU SKUNO -CIHanNa OVUVv TUFUNIRECA. UrTrCive
Platen hade emell rtid uti sin motion yrkat detta an-
slags förhöjande till 14,000 rdr, och hr Hasselrot hade
motionerat -om -ett anslag af 4000 rdr särskildt för in-
rät.ande af en afdelning för unga qvinnor vid Slöjd
föreningens skola. En mängd talare uppträdde emot
utskottets förslag, alla dock i den syftning att de ön-
skäde ett större anslag än det som statsutskottet fö-
reslagit, de flesta förordande den af grefve Platen be-
gärda summa.
Hr Rydin erinrade huru slöjdföreningens skola ärls
den enda i landet som är afsedd för den egentlige
arbetarens förkofran och framskridande i sina yrken.
Väl finnas flera läroanstalter afsedda för bemedlade
ynglingar som ännu ej kommit i lära, men deremot
blott denna enda för dem som blott på sina lediga
stunder äro i tillfälle att förskaffa sig någon under-
szisning, af hvilken de dock kunna draga sä mycke:
större nytta som de ständigt och omedelbart kunnz
praktiskt tillämpa de teoretiska insigter som dem med-
delas. Talaren var visserligen tacksam för hvad som
blifvit tillstyrkt, men ansåg det för ringa och trodde
att nägra tuser rdr ytterligare borde anvisas. Han
srinrade huruledes Frankrike står främst bland natio-
aerna uti den smak, prydlighet och godhet som ut
märka dess industrialster och huruledes detta är en
frukt af dess tekniska skolor och de kongli. fabrikerna,
der arbetare uppfostrats och danats. Denna frans-
männens öfverlägsenhet ådagalades på det mest ojäf-
aktiga sätt vid 1851 års verldsexposition, der belö-
aingsmedaljer tillföllo 60 på hvarje tusende blanå
franska exponenter, men blott 29 på ett tusen bland
de engelska, och öfriga nationer i en ännu ringare
p-oportion. Om således till den svenska arbetarens
uppfostran och lyftning anvisades några tusen rdr mer
så skulle detta anslag säkerligen blifva det mest frukt
bärande bland alla, och ju större anslag som kap
ifrågakomma, ju större blir vinsten för fäderneslandet.
Många instämde.
Hr Ekenman ansåg äfven det tillstyrkta beloppet
för ringa. Tal. ville emellertid ej inlåta sig på ati
sedöma hvad som för gosse-afdelningen kan ästad-
kommas med den beviljade tillökningen af 2000 rår,
men ansåg fullkomligt visst att nägot för qvinnors
bildning ej dermed kan ästadkommas. En hvar in
ser dock huru nödvändigt det är att man bereder er
möjlighet till utkomst för den mängd unga qvinnor
som nu äro i saknad af sådan, och huru skulle väl
letta kunna lämpligare ske än att gifva dem en sä-
lan undervisning som satte dem i stånd att i närin-
sarnes tjenst använda sina anlag och sin färdighet.
al. yrkade alltså äterremiss i syftning att få bevil
jade de begärda 4000 rdr för qvinnors upptagande i
slöjdskolan.
lera instämde.
Hr Asker fann likaledes den medgifna tillökningen
otillräcklig för det stora och ädla syftet. Utskottet
ar andragit, att slöjdföreningens skolas verksamhet
kommer Stockholm till godo. Detta är sannt, men
len kommor icke ensamt Stockholm till godo, utan
hela landet. Tal. lemnade en intressant redogörelse
för den tekniska undervisningens utveckling i Frank
rike, der 1761 den första tekniska skola inrättades i
Paris, och der nu nästan hvarje stad eger en sådan,
hvaraf följden ocksä var att fransmännen togo seger-
palmen vid den sekularhändelse på hvilken hr Rydin
sntydt. Tal. önskade alltså att utskottet mätte be-
ilja de 14,000 rdr grefve Platen begärt, och han
skulle gerna önskat, att om tillgångarne sä medgif
vit, man äfven kunnat anslä de 125,000 rdr som be
gärts för uppförande af lokal för skolan.
Hrr Lundh och Boman yttrade sig äfven båda för
förhöjdt anslag.
Hr Stolpe hyste ätskilliga betänkligheter mot man-
liga och qvinliga elevers undervisande uti samma läro-
anstalt, betänkligheter hvilka han dock sednare er-
sände vara häfna, sedan nägra.ledamöter upplyst ho-
nom om den anordning som i detta hänseende äsyf-
tades uti den uppgjorda planen. Han trodde emel-
lertid att man ej borde gynna den stockholmska slöjd-
skolan på bekostnad af andra i landsorterna, då man
redan sett t. ex. att utskottet afstyrkt anslag för en
sådan uti Eskilstuna, der tal. ansåg den företrädesvis
behöflig.
Hr Almgren fann i slöjdskolans framgång ett bevis
på hvad som kan åstadkommas då några män med
allvar och kraft förena sig i sträfvandet för ett nyt-
tigt ändamäl. Hufvudsakliga förtjensten härutinnad
tillkom dock kapten Cronstrand, för hvars utomor:
dentliga nit han ansåg såsom en angenäm pligt att
få offentligen uttala sin tacksamhet. Tal. förordade
på det varmaste den föreslagna afdelningen för qvin?
mors bildning, och yrkade alltså äterremiss, på det
utskottet mätte tillstyrka de begärda 14,000 riksda?
lerna; ädagaläggande han dessut m, att det ej är blott
Stockholm som af en sådan läroanstalt drager fördel,
utan att den bidrager att sprida kunskaper och slöjd-
skicklighet kring hela landet.
Hr Gråå hade i utskottet ej vägat yrka ett högre
belopp än 2000 rdr, då utskottet ej synts benäget ati
bevilja mer; men då nu så starka sympatier uttalade
sig för skolan, säge han gerna att frågan blefve äter-
remitterad. Enär en och annan talare syntes vilja
återupplifva förslaget om 125,000 rdr till nybyggnad
för skolan, trodde hr G. dock klokast att ej begära
för mycket, emedan man dä kan få ingenting. I
Hr Wijk ansåg att man borde låta bero vid hvad
utskottet tillstyrkt och dermed vara belåten. Ville
dock egentligen ej motsätta-sig en äterremiss.
Hr Wallenberg förundrade sig att finna en talare;
som eljest vid frägor om anslag plägar gifva med
rund band, nu finna detta nog. Utskottet har sjelf
erkänt att slöjdföreningens skola haft och har ett
verksamt inflytande på den inhemska slöjdskicklighe
tens utveckling och förkofran; den här ifrågavarande
motionen är afgifven af en man som praktiskt häller
sin hand öfver slöjdskolan, sä att den begärda sum-
man icke är något hugskott, utan grundar sig på kalky-
ler; då i öfrigt denna begärda summa i sjelfva verket
endast utgör 10,000 rdrs tillökning, så synas alla skäl
tala för beviljandet af de af grefve Platen begärda
14,000 rdr, hvilket talaren önskade att ståndet mätte
vid återremissen säsom sin gemensamma mening ut-
trycka. Då fräga är om anslag till andra tekniska
Iskolor, så företer sig den skillnaden, att den här ifrå-
gavarande redan finnes, hvaremot de andra äro till
blott i motionärernes hufvuden och kanske aldrig
blifva det annorlunda.
Hr Berger förklarade sig för sin del villig medgifva
huru mycket som helst för skolors inrättande, men
hoppades ingen framgäng af en äterremiss och ansåg
derföre bäst att bifalla, ehuru han ej ville motsätta
sig återremiss.
Hr Henschen önskade att, om frågan blefve återre-
mitterad och mera beviljadt, dervid uttryckligen måtte
fästas det vilkor att en del deraf skall utgå till en
afdelning för unga qvinnor.
Hr Palander ville högre anslag och säledes återre-
miss, men önskade att ej någon ståndets gemensam-
ma tanka mätte uttryckas i afseende på 14,000 rdr,
då mähända nägot mindre kunde vara tillräckligt.
Hr Gustafson uttalade, i egenskap af ledamot uti
slöjdskolans direktion, sin varma tacksamhet för det
intresse hvarmed skolan blifvit af ståndets medlem-
mar omfattad. Förenade sig i öfrigt med dem som
önskade högre anslag.
Hr Stolpe uppträdde ånyo för att gendrifva några
mot hans förra yttrande rigtade anmärkningar,
hvarjemte han åter insisterade derpå att det vore bäst
bifalla hvad utskottet föreslagit, enär det vore troligt
att ståndets ledamöter vid utgången från sessionssalen
Iskulle mötas med den underrättelse att tre stånd re-
Idan bifallit, och en återremiss således till ingenting
gagna.
Hr Nygren yrkade äfven obetingadt bifall.
Votering anställdes och bifölls punkten med 27 rö-
ster mot 22. Flera ledamöter reseryerade sig mot
Tbeslutet, bland hvilka äfven hr Wallenberg, som der-
vid uttryckte den förhoppning, att ingen måtte ha
låtit förmå sig att rösta ja på grund af den uppgiften
att tre stånd bifallit, hvilken uppgift hr W. förmo-
dade ej vara sann. (Denna hr W:s förmodan visade
sig äfven vara rigtig, ty såsom läsaren finner af of:
vanstående redogörelse för ridd. och adelns förhand-
lingar, blef punkten på riddarhuset återremitterad i
samma syftning som återremiss i borgareståndet yr-
FA få et OL pr a bt RE Kd
fö
Arn — ss BH rr 4
-- Om
- 0 Mm VU AM 0 Lä FR
TA
AA