på det han må kunna, ifall han gillar organisationsplaneny sätta iden !1 verkställighet! som hfadrkan nanmättenbeträffar, skulle yblifva blott; ett förslagsnslag, hvilket genom anmärkningsprocentens, ingående till statserket blifter fullgäldadt. Profössor Lindgren brukar för sin del ej bevilja anslag-För verk, der anslaget, utan att vara begärdt af regeringen, blott stöder: sig på en enskildt motionärs framställning. Men då de förslager som här af hrr Hartmansdorffs och Wahlström äro framställda, helt och hället äro byggda på objektiv grund, på verkens egna framställningar, och talaren varit i tillfälle att granska deras rigtighet, tvekar han ej att yrka det 14,000 rdr mätte ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att dermed organisationen af dessa kollegier mätte kunna tillvägabringas, ehuru detta belopp troligen ej behöfver utgå, då den fyllnadssumma som är erforderlig för kammarkollegium, ej utgör mer än 3398 rdr, ehuru den blifvit beräknad till 9646. Statsutsk var ej så nogräknadt då det var fråga om anslående af 17,000 rår åt ingeniörkåren, ehuru här äfven anslaget stödde sig på blott och bart en motion; mer då det är fråga om de civila verken är det ej så noga om dess tjenstemän få vänta med uppfyllandet af sina rättvisa anspråk, blott allt hvad som kan begäras räcker till 4:e hufvudtitelns fordringar. Prosten Quiding varnar för det vädliga i det moderna förordnandesystemet. Det är klart att en finansminister, som ej är älskare af granskning, ön skar helst att hafva revisorer som, om de äro för närgångna, genast kunna afdankas. Hvad jag vet är, att reorganisationen af dessa verk väl hade hunnits med till denna riksdag; men dä man tänkte besära sä mycket för armån, hade man den blygsamheten att anstå med de civile, som derför sä länge ansågos kunna trassla sig fram med sina små och otillräckliga löner, blott man kunde få sappörer och instruktörer jemte mera dylikt. Doktoc Nordström delade äfven öfvertygelsen om det skadliga i förordnandesystemet. Professor Carlsson. Tvenne principer hafva vid em betsverkens organisation gjort sig gällande, färre mer bättre lönade tjenstemän samt borttagande af sport lerna. De andra ve.ken hafva fått löneförbättring. ej sä dessa. Man har sagt att förslaget ej är utgänget från regeringen, och att det derför ej förtjena: nägot afseende; så var det äfven med anslaget till ingeniörkåren; men det förfaringssätt som duger för 4:e och 5:e hufvudtitlarne, är kanske ej användbart vid de öfrige. Doktor Säve. Om det faller en minister in att riksdag från riksdag uppskjuta organisationen, kan det komma att gå dessa verks tjenstemän som de 12 bergsfogdarne, att efter att hafva tjenat en 20 är, slutligen blifva ställde på bar backe. Biskop Annerstedt uppträdde litet emellan för ati försvara dels regeringen, dels utskottet, som afslagi: summan och sökte inpränta det origtiga att bevilja löneförhöjning åt civile tjenstemän, då regeriogen ej begärt en sädan förhöjning. När regeringen begär blir det ständernas skyldighet att bevilja. Genom votering segrade utskottet med 25 röster mot 15. Tionde punkten: anslaget af 20,000 rdr till teatern. Doktor Sandberg: Här har utskottet ej sparat på beröm, under talande om det moraliska inflytande teatern har på befolkningen, huru den höjer nationalkarakteren, med flera vackra saker. Man har jemfört hvad man kallar teaterns mest blomstrande tid, det Gustavianska tidehvarfvet, med det klena tillstånd, hvari teaterns resurser nu befinna sig; men det passar ej just bra i stycke att tala om denna blomstrande tid, då man åt teatern vill tillägga en sedlig betydelse; ty detta så kallade lysande tidehvarf var väl ock det lösaktigaste vår historia har att framvisa. Ehuru jag ej vill förneka teatern det värde den möjligen kan ega, kan jag dock ej tillägga den något nationelt element, som skulle uppbjuda representationen att taga en sådan sorts bildningsanstalt under armarne. Hofpredikanten Hasselrot instämde med doktor Sandberg. Prosten Carlander förklarade, med fara att beskyllas för obskurantism, sig ej kunna biträda förslaget; ban har visserligen besökt teatern; men af den bildning han der skulle hafva fått, har han ej känntnågra symtomer. Den större eller mindre grad deraf man möjligen ville tillägga honom har han på annat håll förvärfvat sig. Prosten Linnarsson fann teaterns moraliska värde tvetydigt; den vore efter hans åsigt blott en förfinad osedlighet. Talaren gjorde härefter en rar han fö på Stockholm och dess förlustelser, hvaraf han fö sin del funnit det vara ett riktigt Sodom, och kund således ej förorda en inrättning, som upplåter sin salong liktidigt då kyrkan öppnar sina portar, och föl sin dyrkan drager trogna bekännare från den sednare Doktor Gumelus: Om man förnekar att uti de estetiska ligger ett sedligt monument, kan man vä betvifla teaterns moraliska värde. Någon bevisning för en väl ordnad teaters nytta tror talaren sig dock ej behöfsa förebringa för ett auditorium med så myc ket vett och bildning som man kan hafva rätt at fordra hos presteståndet; ty satsen ars emollit mores, säller teatern liksom hvarje annan bildande konst; och just på det teatern må kunna mildra sederna, på det den på dem må kunna ega ett helsosamt infly: tande, behöfver teatern större materiela resurser, fi att den ej må behöfva välja så kallade kassapjeser, som icke alltid uppfylla konstsinnets fordringar, utan på det den må kunna blifva en plantskola för de inhemska dramat, som genom den rigtning åt er förädlad smak, hvilken från hufvudstaden utgår til provinsen, och åt den sednare skall bereda en helso sam reflex och dymedelst gälda den lilla uppoffring som man vid första påseendet ej tycker komma den samma direkt till godo. Biskop Heurlin: Teaterns bildande förmåga var erkänd af de gamle Grekerna och Romarne. Vår teatei är ej en nationalteater, men den sträfvar under sin upplysta styrelse att blifva detta, och på det den må kunna gå i land dermed, röstar jag för bifall. Vid votering, som verkställdes kl. !,11, bifölls anslaget med 19 röster mot 17. Flera talare hade anmält sig, men afstodo för den framskridna tiden. Borgareståndet. Plenum i går afton.