hafva utvecklats af akademien, eller egentligen af hr
baron von Beskow, ty hvarje gång jag uppgaf det
tillökade antalet af mina samlade språkprof, under-
rättades jag alltid att tillökningen af hans samlingar
stigit i lika grad. Denna stegrade verksamhet lärer
emellervid hafva upphört sedan min afstannat, ty tre
är sedpare var antalet af samlade språkbruk, enligt
uppgiften uti akademiens underd. skrifvelse, ännu
aildeles lika stort, som då jag slutade med mitt ar-
bete. Dessa akademiens s. k. egna samlingar fick
jag aldrig den äran att få del af.
Slutligen väcktes fråga att båda samlingarna skulle
sammanföras i en stomme, ehuru endast afskrifnin-
gen af mina erfordrade ett mångårigv, såsom det vill
synas alldeles onödigt arbete. Detta var mig på det
högsta okärt, emedan det derigenom skulle göras
omöjligt för framtiden att serskilja mitt arbete från
andras; men då inga invändningar hjelpte, samt jag
således fann mig uppoffra mycken tid och möda på
ett träget arbete, hvarvid jag kunde förutse mig hvar
ken komma att skörda heder eller nöjaktig penninge-
inkomst, anmälte jag den 3 Juni 1850 min önskan
att upphöra dermed.
Den 6 Juni 1853 afgaf Svenska Akademien till
Kongl. Maj:t ett underd. memorial, med hemställan
om leredande af ett årligt statsanslag af 3000 rdr
bxto enkom för ordboksarbetet: då 1200 rdr bko deraf
uppgåfvos ärligen behöfvas till arfvode för den person
som skulle förrätta utskrifningens af samlingarne.
Då, äfven med antagande att de för handen vau-
rande spräkprofvens antal uppgär till just det då un
derdånigst uppgifna sifferbeloppet, 127,800, det visar
sis att jag deraf samlat jemnt hälften; då min verk-
samhet för akademiens räkning blifvit af henne med
beröm vitsordad; då densamma icke desto mindre
olifvit i ekonomiskt hänseende ganska ringa veder-
säld, eller med ett arfvode som blott uppgätt till
redjedelen af hvad akademien sjelf förklarat erfor-
lerligt för utskrifningen af samlingarna; och då slu:
igen det väl med skäl kunde anses vara under aka-
lemiens värdighet att vilja ställa i skuggan samt
räkna sig sjelf till godo andras möjliga förtjenst, hade
ag hyst en icke alldeles ogrundad förhoppning att
akademien, då hon gick att inför tronen framlägg:
en utredning af ordboksarbetets fortgång, åtminstone
skolat med några ord omnämna mitt deltagande deri,
men så skedde ej; akademien ordade blott omständ-
ligt om sina arbeten och sina samlingars.
K. E. Kindblad.