aovcBlum ned Ull kKaranotänsbetalhatvarne, för att ( ådraga sig åtal, tillämpa gällande författaingar i a sin stränghet. Med afseende på detta förhållanå har derföre ock inom detta ständ en motion blifv väckt om revision af karantänsförfattningarne, me ehuru detta ärende synes vara af den natur att de tå hade bordt med all skyndsamhet handläggas, så ha tå dock icke nägot resultat af förslaget ännu afhörts doch jag tilläter mig derföre uppmana borgareständet ledamöter i ekonomiutskottet att yrka derpå att frå gan mätte blifva så snart som möjligt afgjord. Mänga af ständets medlemmar instämde. Hr Frick upplyste att karantänsfrägan redan va på utskottets afdelning behandlad och afgjord sam till dess plenum remitterad, och der äfven en gän; förevarit. Talmannen fann på grund af denna upplysning h Kocks framställning för närvarande ej till något stån de.s beslut foranleda, utskottets ledamöter naturligt vis obetaget att med anledning deraf söka päskynd: saken sä vidt görligt är. Man öfvergick derpå till dagordningen, som förde till öfverläggning om statsutskottets betänkande n:c 69, innefattande förslag till reglering af riksstaten: 4:de bufvudtitel (landtförsvaret). Af detta betän kande äterremitterades: Punkten 3, om anslag af 17,500 rår till ett sap pörkompani. Denna punkt föranledde längre diskus sion, derunder hrr Rydin, Malmborg, Indebetou, På lander, Gezelius, Almgren, Arnberg och Stolpe yttrade sig för bifall, men hrr Kock, Ekholm, Cassel, Gråå, Boman, Wallenberg, Henschen och Berger för återremiss, som segrade med 32 röster mot 17. Punkten 5, om ett anslag af 40,000 rdr till in struktionskompanier. Vid denna punkt yrkades återremiss af hr Björck. Ingen röst höjde sig för bifall, utan blef återremissen enhälligt beslutad. Punkten 20, om förhöjning i förslagsanslaget för beväringens vapenöfningar, återremitterades efter nå gra anmärkta felaktigheter i beräkningarne. Punkten 21, om öfverflyttning från extra till ordi narie statsregleringen af 26,666 rdr 32 sk. t:ll kompletterande af beväringens reseryförräd. Ståndets majoritet syntes vara af den åsigt, att detta anslag borde fortfarande tillhöra extra statsregleringen då det afsåg komplettering af förråderna, och det först sedan denna komplettering blifvit verkställd kunde utrönas hvad belopp som erfordras för deras underhållande. Punkten 26, slutligen, som tillstyrker alla andra anslags bibehållande till oförändradt belopp, och vid hvilken är fogad en allmän tabell öfver hela hufvud iteln, återsändes äfven till utskottet, enär de föregående äterremisserna kunna föranleda ändringar i tå bellen. Alla öfriga punkter i detta betänkande biföllos. Löneförböjningen till ingeniörkåren föranledde någon diskussion. Ingen talare bestred behofvet af förhöjningen, men några ansågo det fermelt oriktigt att ständerna inlåta sig på sädana lönereglingar utan att K. M:t dervid afgifvit förslag och tagit initiativet. Andra ville bevilja den begärda förhöjningen i klump, men öfverlemna till K. M:t att den tills vidare efter sodtfinnande fördela. De yrkade i denna syftning återremiss. .Ena motionären i ämnet, hr Brinck, ådagalade dock på ett öfvertygande sätt nödvändigheten af den äskade förhöjningen, hvarpå måhända berodde hela ingeniörkärens bestånd, dä det visat sig att dess medlemmar börjat i allt större antal afgå till mer lönande yrken, som stå män med deras bildning och insigter öppna. Hr Gråå fann det ock fullkomligt i sin ordning att utskottet uppgjort fördelningen af de medel. det tillstyrkte ständerna att bevilja. Hr Nygren ansåg statsutskottet, som haft tillgång till alla handlingar, lika kompetent att uppgöra denna fördelning som statsrådet. Anställd votering utföll med 35 röster för bifall, 16 för återremiss. Äfven om det förhöjda anslaget till kavallerioch artillerihästars remontering och skoning voterade man, och.gafs. bifallet med 28 röster mot 15. Statsutskottets betänkande nr 70, innefattande femte hufvudtiteln, bifölls i alla punkter utan diskussion. Bondeståndet. Plenum den 19 April. En lång diskussion uppstod om föredragningstiden för bränvinsbetänkandet och tulltaxan. Talmannen tillkännagaf att talmanskonferensen i gär beslutat bränvinsfrågans föredragande först och tulltaxan sedan, men Anders Andersson i Walla och med honom flere talare yrkade att bränvinsfrägan måtte få hvila tills tulltaxeförslaget vore behandladt, hvarigenom möjligen förslaget till författning för bränvinsförsäljningeh kunde bli färdigt. David Andersson och Jöns Persson voro af motsatt mening och ville hafva betänkanderne föredragna iden ordbing de inkommit. Isammå syfte yttrade sig också flere talare. Slutet blef att votering afgjorde saken med 54 emot 27 till företräde för bränvinsbetänkandet. Fjerde hufvudtiteln, som derefter företogs, föredrogs punktvis. Första punkten, om vissa öfverflyttningar af anslagne medel, bifölls. Andra punkten, hvari afstyrkes läneförhöjning åt vissa krigskollegie tjenstemän, blef likaledes bifallen. Tredje punkten, om anslag till upprättande af ett sappörkompani, äterremitterades enstämmigt sedan en stor mängd talare yttrat sig, alla emot anslaget. De flesta medgäfvo att möjligen det kunde vara nyttigt att vid armåen funnes på förhand öfvade sappörer, ehuru man antog att svenska armåens indelta soldater äro så pass kunnige i de arbeten som af en sådan trupp utföras, att om blott det finnes tillräckligt och kunnigt befäl att leda arbetena, så böra de kunnå verkställas utan en viss dertill afsedd kår. I hvarje händelse borde icke serskilda anslag dertill beviljas, emedan nog medel kunde dertill anskaffas genom besparingar på redan beviljade tillgångar, antingen såsom nägra ville genom att hälla vakanta summor vid in: delta armåen, eller genom nägon indragning på den värfvade truppens styrka. En serskild kär ansåg man dessutom ej böra upprättas, utan ville en del lika med Ola Mänsson att af den värfvade armåens eljest under sommaren permitterade soldater ett visst antal skulle inöfvas i sappörtjensten, och andra talare, bland dem Ola Svensson och förre talman Nils Pers! son, ville att en del af indelta armeens manskap antingen vissa pr kompani eller ett belt kompani om så erfordrades, skulle till sädan tjenst öfvas, om behofvet af sappörtrupp verkligen vore oafvisligt. Nils Larsson och de flesta öfriga talare emotsatte sig serskildt anslag dels emedan ständerna dels redan vid denna riksdag beviljat så stora summor till försvarsverket att man ej visste, huru de stora summorna kunna utgå från landets näringar utan dessas hämmande, dels ock emedan försvarsverket under den länga freden fätt uppbära sä stora anslag att det kunde anses vara misshushäålladt, dä militärväsendet icke nu är i tillräckligt ordbadt skick. Fjerde punkten, om löneförhöjning åt ingeniörkärens officerare, äterremitterades äfven, sedan mänga talat emot denna löneförhöjning och endast Wassmuth framhällit, att denna kärs officerare äro de mest ansträngda af alla inom armåeen; att de, utan att kunna få besagna nägon dags ledighet på hela äret, vid fästninsarne få såsom ledare af arbetena frän tidigt på norgonen till sent på aftonen handskas med en trupp, om utgöres af endast arbetsfängar, och derföre är sä) nycket svåräre att styra; samt att de äro dels för ägt aflönade ochdels gflönade Sämre än officerare af ndra kärer, som med dem kunna jemföras. Femte punkten, i fråga om förbättring af fästningskommendanternas löner, och den sjette, om löneförvättring ät militärläkare, samt den sjunde, om öfverlyttning af en post--från 6:te hufvudtiteln, biföllos tan diskussion: Atonde punkten, om anslag till bildande af instrukionskompauier, äterremitterades, sedan flera talare ttrat sig emot saken, utan att någon enda taladel. lerför. Nionde punkten, om använ af öfverskottsmedel rid Bohusläns regemente, of den tionde, om använ-) lande af reserverade medel, biföllos. Hlfte punkten; om löneförbättring ät artilleriunder-: officerare: föranledde åter en lång diskussion, deril