mer, ej illaa komponerad; hr B:s egen kon sert ären ganska. svår och tillika martialist kompositiopn, som med förvillande trohet må. lar krigets fasor och elände, samt utan tvif. vel förtjenaar att belönas af alla fredsälskande potentater. Båda pjeserna utfördes med myc: ken färdighhet; för öfrigt upplefde man äfver nu åtskilligga af de sällsamma äfventyr, hvarp: hr B., förmämligast i kadenserna, plägar bjuds sina åhörare. I stället för duetten ur Jessonda, hvars in: ställande föranledts af hr Strandbergs fortfa. rande halssjukdom, gafs duetten ur ,Elisi dMAmore, i hvars föredrag mll och hr Walin nu som förut, utmärkte sig på det fördelak. tigaste. Tyvärr sjöngs detta nummer äfver denna gång ej med originaltexten, hvilket mar väl måste tillskrifva dess beramande i siste ögonblickett. Med samma rena och uttrycksfulla föredrrag gåfvo nämnde artister ock en intressant duett ur Faust. — Den bekanta koloratur-rcondon ur Ernani sjöngs af mll Michal med1 den utomordentliga virtuositet, som man är vann att äfven i detta nummer finna i hennes såång. Äfven mll Michal sjöng den svenska teexten, hvilket ej är att gilla; italiensk mussBik, helst modern, bör i konserten sjungas på. originalspråket, ehuru det visserligen är aff mera vigt i buffaän i seriastilen. — Hr Sandström gaf den ypperliga baritonarian ur Paulus,, hvarvid hans vackra stämma tog sig ganska väl ut. För öfrigt sjöng han icke utan känsla, men var ej fullt säker i partiet. Dessutom förekom en förträfflig basaria af Righini, den hr Willman återgaf med så mycken verkan, som hans ännu något omedgörliga basstämma ville tillåta; hvarjeemte en musikälskarinna sjöng Schuberts serenaad, ej utan föredrag, men med något för höög intonation. Hennes röst eger temligen stityrka och klang, men är ännu något oböjligg. Äfven förekom det vackra melodramat unr Preciosa, af mll Elise Jacobsson deklameradit med ett lika ädelt, som varmt och naturssannt uttryck. Konsertem slöts: med en pjes för fyra pianos, itförd af mausikälskarinnor. -Sjelfva kompoitionen tyccktes vara byggd på aktier: Profeen, Stradellla, Robert, Martha, Figaro äro de örnämsta delegarne. Också är det en kolossal ingifvelse, om än icke till sitt innehåll, lock till sin längd, som ej behöfver sky jemförelsen med hvilket musikaliskt storverk som helst. De fyra dilettanterna hade sammanöfvat pjesea med berömvärd flit, som endast ällan tillät någon liten meningsstrid göra sig närkbar.