mer, ej illaa komponerad; hr B:s egen kon
sert ären ganska. svår och tillika martialist
kompositiopn, som med förvillande trohet må.
lar krigets fasor och elände, samt utan tvif.
vel förtjenaar att belönas af alla fredsälskande
potentater. Båda pjeserna utfördes med myc:
ken färdighhet; för öfrigt upplefde man äfver
nu åtskilligga af de sällsamma äfventyr, hvarp:
hr B., förmämligast i kadenserna, plägar bjuds
sina åhörare.
I stället för duetten ur Jessonda, hvars in:
ställande föranledts af hr Strandbergs fortfa.
rande halssjukdom, gafs duetten ur ,Elisi
dMAmore, i hvars föredrag mll och hr Walin
nu som förut, utmärkte sig på det fördelak.
tigaste. Tyvärr sjöngs detta nummer äfver
denna gång ej med originaltexten, hvilket mar
väl måste tillskrifva dess beramande i siste
ögonblickett. Med samma rena och uttrycks-
fulla föredrrag gåfvo nämnde artister ock en
intressant duett ur Faust. — Den bekanta
koloratur-rcondon ur Ernani sjöngs af mll
Michal med1 den utomordentliga virtuositet, som
man är vann att äfven i detta nummer finna
i hennes såång. Äfven mll Michal sjöng den
svenska teexten, hvilket ej är att gilla; ita-
liensk mussBik, helst modern, bör i konserten
sjungas på. originalspråket, ehuru det visser-
ligen är aff mera vigt i buffa- än i seriasti-
len. — Hr Sandström gaf den ypperliga ba-
ritonarian ur Paulus,, hvarvid hans vackra
stämma tog sig ganska väl ut. För öfrigt
sjöng han icke utan känsla, men var ej fullt
säker i partiet. Dessutom förekom en för-
träfflig basaria af Righini, den hr Willman
återgaf med så mycken verkan, som hans
ännu något omedgörliga basstämma ville til-
låta; hvarjeemte en musikälskarinna sjöng Schu-
berts serenaad, ej utan föredrag, men med nå-
got för höög intonation. Hennes röst eger
temligen stityrka och klang, men är ännu nå-
got oböjligg. Äfven förekom det vackra me-
lodramat unr Preciosa, af mll Elise Jacobsson
deklameradit med ett lika ädelt, som varmt
och naturssannt uttryck.
Konsertem slöts: med en pjes för fyra pianos,
itförd af mausikälskarinnor. -Sjelfva kompo-
itionen tyccktes vara byggd på aktier: Profe-
en, Stradellla, Robert, Martha, Figaro äro de
örnämsta delegarne. Också är det en kolos-
sal ingifvelse, om än icke till sitt innehåll,
lock till sin längd, som ej behöfver sky jem-
förelsen med hvilket musikaliskt storverk som
helst. De fyra dilettanterna hade samman-
öfvat pjesea med berömvärd flit, som endast
ällan tillät någon liten meningsstrid göra sig
närkbar.