ställa sakerna så, att äfven en modifikation
af kabinettet göres omöjlig. Man torde emel-
lertid nu kunna hysa den förhoppning, att
det är en absolut omöjlighet för hela den
gamla ministeren att åter intaga sina platser,
såsom hade ingenting passerat, och att den åt-
minstone kommer att rensas från sina värsta
elementer.
Korrespondens-artiklar.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
- N Köpenhamn den 10 April.
Ni har säkert förundrat ex mycket deröfver
att den danska ministeren. yaft mod att sitta
qvar på taburetterna, till trots för det ekla-
tanta nederlag den led genom folkrepresen-
tationens misstroendead ress; men ni skall sä-
kert förundra er ännu 7 nera, då ni af denna skrif-
velse erfar, att min siren är upplöst. Ni bör
emellertid icke to pa viktoria genast, ty det
vore möjligen a för tidigt. Sammanhanget
med. den nuvar ande krisen är följande:
ålänge rik sdagen var samlad gick det nå-
gorlunda br, med ministerens sammanhåll-
ning, oakta dt den oerhörda oenighet, som —
hvad Gud och hvar man vet — herrskar mel-
lan minif trarne i alla hufvudfrågor; ty det
gick hör gom så ofta i verlden: den ge-
mensam ma fienden gjorde sammanhållning
nödvänr lig, och derigenom skapades enighe-
ten. ) fen då riksdagen hade blifvit afslutad
och då ; den allmänna rösten, som förut med
sitt q uousque tandem, hade eggat ministeren
till at t trotsa, efterhand hade lagt sig, så att
man betraktade ministerens närvaro som ett
slags nödvändigt ondt, såsom krig, kolera,
polis eller andra dylika obehagligheter, dem
man icke kan afhjelpa, utan gör bäst uti att
se på med filosofi, — då började de onda
genier. na, som hittills hade slumrat, att åter
spöka . inom statsrådet: man blef oense inbör-
des, och man blef oense med konungen. De
mera energiska medlemmarne ar ministeren,
som vilja hålla sig qvar endast med hjelp af
terrorismen, började nemligen att vilja till-
fredsställa sin personliga hämndlystnad mot
de embetsroän, som på riksdagen ådagalagyt
sitt antiministeriella sinnelag. Men olyckligtvis
hörde de män, mot hvilka den ministeriella
harmen företrädesvis riktades, till dem som
stå högst i allmänna omdömet och i konun-
gens gunst: det var nemligen framför allt
biskop Monrad, öfverstlöjtnant Andre och till-
förordnade -generalauditören Hall, som man
ville komma åt. Kultusministern ville ha den
förste afskedad, på samma gång han ville
förmå konungen att underskrifva den numera
för sina schleswigholsteinska, tänkesätt högst
impopuläre prof. Martensens utnämning till
biskop öfver Sälland — och krigsministern ville,
.att de tvenne sistnämnde skulle afskedas. Men
särdeles i afseende på Hall uppstod genast
stor meningsolikhet, i det -justitieministern
motsatte sig att afskeda en man, som höll
generalauditörsembetet öppet tör honom sjelf
såsom reträtt; och då han icke fick någon att
gå öfver på sitt parti, förklarade han sig ärna
ingifva sin afskedsansökan. Krigsministern
hade nu fältet fritt; han kallade de nännde
herrarne, som sorterade under hans departe-
partement, för sig, och gaf dem valet mellan
att nedlägga sitt riksdagsmandat eller mottaga
sitt afsked. Då ingendera af dem, såsom män
af ära ville låta tvinga sig till det första, re-
ste krigsministern i torsdars (den 6) till Fre-
driksborg, der konungen rsiderar, och fram-
ställde för honom sitt ärerde. Men här träf-
fade han på ett oväntadt notstånd; då detta
ej kunde besegras, ingaf han sin afskeds-
ansökan, som ögonblicklig:n mottogs, och re-
dan i går fungerade gene:almajor Baggesen
provisoriskt såsom krigsmnister. Detta steg
följdes straxt af ett nytt: :n allmän afskeds-
ansökan från ministrarne, till och med af Carl
Moltke och Reventlow Criminil. En sådan
seger är för stor, att vi skulle kunna fästa riktigt
förtroende till densamma; och det ligger då nära
att antaga, att det hela är en komedi, beräk-
nad på att göra konungen rådvill och modlös.
så att han tager dem till måder igen och ger
efter för deras fordringar, i det han under
närvarande tid svårligen kan förmås till en
systemförändring. Man är något orolig öfver!
hvad som skall ske, ty allt beror måhända
af slumpen, af någon den simplaste tillfäl-
lighet.
4- Amiral Napier var i går till taffel på Fre-
åriksborg, åtföljd af engelska ministern Bucha-
nan, och rykten ha naturligtvis icke sakuats.
som velat sätta denna resa i sammanhang
med ministerkrisen, ja några ha till och med
velat, att resan skulle röra neutralitetens bryt-
ning och Danmarks anslutning till vestma
terna. Jag lemnar allt detta derhän, men
visst är det att sir Charleg förra gången hav
gästade i Köpenhamn också ville göra konun-
gen sin uppvaktning, men då hindrades a
ministeren.
Hauchs dram ,Gjengjeldelsen, har i s:d-
naste veckan gått öfver scenen, men har gjor!
fullständigt fiasco. Man hvisslade väl icke
den högt ärade författaren, men publiken va
så synbarligen uttråkad af stycket, att neder
laget var komplett. Som en slags prolog ut-
kom två dagar, innan dramen gick öfver sce-
nen, en liten broschyr, som förnämligast är
riktad emot Hauch med tite!: Det kjedeligc
Drama eller Hvad der behager Publikump.
och hvilken gjort en stormande lycka. Jag
torde återkomma till denna liila skrift, som
kastar ett visst ljus öfver nuvarande danska
litteraturförhållanden.
Köpenhamn den 11 April.
Rörande ministerkrisen har man ännu ick-
erarit någonting bestämdt. Visst är det att
hela ministeren ingifvit sir afskedsansökan,
matnreligtvie för ckoeng ekill såsom jag 1