lödet, — det är kerremännen, magnaterna med sina
ngpanner. Beviset har Aftonbladet sjelf anfört: —
astän 130,000 khusbehofspannor blifvit nedlågde, har
loden derföre minskats?
Att oaktadt dessa 130,000 pannors nedläggande,
ikerbruket för bönderna kunnat bära sig, är både
sannt och fägnesamt. Men det kommer deraf, att de
som icke brännt, hafva kunnat sälja sina produkter
till dem som brännt, och derigenom utan bränning
bereda sig en inkomst. Men tag bort bränningens
öfvande på flere händer, sprid nägra få stora brän-
oerier på fiera mils afstånd frän hvarandra, låt bon-
den få en transport af 4 till 6 mil för sin tunna po-
satis, låt honom sättas i beroende af den stora privi-
legierade fabrikanten som vrakar hans vara, betalar
den efter godtycke eller låter honom föra lasset hem
osäldt; låt rågen och hvetet, som lönar sig bäst att
bränna, kastas i bränvinspannan, — och man fär väl
se, hvartill den hulda och ömma omtanka, som, kan-
änka, så huldrikt vill sörja för oss oupplysta hönder
och lära oss en bättre hushållning, skall leda. Det
ir klart att när bonden ingenting har, som han kan
vända till penningar, spannmålen, den lilla som fin-
nes, i brist af kommunikationsanstalter ej kan föras
ill stad, der någon spanmålshandel ej eller finnes,
potatisen får ruttna bort i brist på afnämare, ruttus
innan den hinner uppfodras, ladugården ej kan upp-
hjelpas i brist på förlag till odling af artificiella gräs-
slag, och ej en 12 skilling på något häll i vår ort
innes att förtjena; — det är klart, oaktadt allt vac-
sert tal om förbättradt äkerbruk och ladugärdssköt-
sel, att bonden, öfverhopad af skatter, fattigtaxor,
utgifter på alla håll, innan kort skall störta; torpare
och arbetare, som hos honom haft sin brödföda, och
för sin potatisskeppa, odlad på hansteg, kunnat köpa
sig salt och sill, dernäst blifva brödlösa och bygden
förvandlad till ett enda stort fattigvårdssamhälle som,
i stället för att kunna skatta till staten, nödgas an-
lita statens barmbertighet. Man fär väl se, om då
de stora ångponnepossessionaterna vilja åtaga sig att
föda den skara af fattige, som, då lagstiftningen
ryckt värt enda medel till penuingeförvärf ur våra
händer, oss sjelfve inberäknade, rundt omkring der
skall uppkomma !
År det underligt om, med sädana utsigter och d
bränvinsutskottet vid innevarande riksdag redan lyf-
tat svärdet för att, med en kompakt opinion af äng
brännande adelsmän, bränvinshatarde prester och
på ångbrännerier säsom stadsmannanäring spekule-
rande borgare bakom sig, gifva värt närvarande enda
penningeförvärf dödshugget, vär håg allt mer vändes
på det sköna Amerika, der man, om ock med be-
kymmer och hårdt arbete, dock åtminstone har möj-
ligheten alt nära sig, och att allmogen, det vill säga,
hvar och en, som kan bekosta sin öfverfart, redan
begynner från dessa bygder attimassa dit utvandra?
Vi frukta icke att der möta Mainelagen, ty vibränna
icke, derom kan Aftonbladet vara försäkradt, af kär
lek till handteringen. Funnes blott ett enda sätt at
i koncentrerad och transportabel form förvandla den
produkt, som våra tegar kunna afkasta, i den oum-
ärliga penvingen, så är ingen ibland oss, som icke
skulle med glädje skicka bränvinspannan dit pepparr
vexer. Men vi måste lefva, vi måste skatta, vi måst
rusta, och härtill måste vi hafva penningar. Visen os
ett sätt att utan bränvinsbränning förvärfra dem,
öppnen kommunikationer, öppnen utväg för spanmäls
handel, skaffen oss t:llfälle att på annat sätt än
form af bränvin få våra produkter betalde, och v
skola med tärar af tacksamhet välsigna eder! Mer
de. sker icke genom att med väld igenstoppa der
enda källa, som gifver sådana, utan att öppna någor
annan i stället.
Vore det fråga om, att på en gång, med en ende
stor hjeltemodig uppoffring, bortvisa förbannelsen a
bränvinet frän vårt land, så skulle vi försöka att —
hvilka umbäranden det än mätte kosta -—- finna os:
deri. Då skulle de stora possessionaterna och ång.
brännarne blifva tvungne för sitt eget bästas skul
att träda i spetsen för förbättrade kommunikations
anstalter, för tillvägabringande af spanmålshandel,
afsättning af ladugårdsprodukter m. m., i stället fö
spekulerandet i bränvin, och vi skulle följa den väg
de öppnat, vi skulle med dem ombryta hela vär eko
nomi, och kanske skulle om ett eller annat år väl
ståndet äterkomma till våra hyddor på en annan äd.
lare väg än bränvinets. Men att, sedan floden, ökad
af ångpannorna, verkligen svällt derhän, att allvar.
samma nödrop från alla delar af landet begynt höjas
ångbränneri ntiresset stiger fram på den svenska riks
dagen och säger: efter bränvinet i landet är fö
mycket, och ångpannor och husbehofspannor icke kunn:
utan landets dränkande i en syndaflod bestå tillsam:
mans, nå väl, så må den fattige mista sin enda för
värfskälla, på det vi, som rike äro, må blifva änn
rikare; staten måste ha bränvinsskatt, nå väl, bor
med lyftpannorna, vi vilja vara de ende privilegie.
rade, ty det är från dem förderfvet kommer; —
att vargen, för att tillämpa den bekanta liknelsen,
säger till lammet: det är du, som grumlat bäcken,
du skall konsumeras; — det rörer upp vårt innersta
det kommer blodet att löpa fortare i allmogens ådror
det är den orättvisa, - hvarpå tanken lik en elektrisi
gnista genomlöper socknar och härader och samla
allmogen hopvis omkring det lagliga motståndets fana
så snart någon, om än så svag, hand har mod at
höja den.
Att Aftonbladet, hvilka dess egna statistiska oc!
moraliska skäl må vara, skall behjerta dessa ur ce
omedelbara praktiska lifvet hemtade förhållanden
ch gifva offentlighet ät dem, vore det ock endeös
r att sätta landet i tillfälle att känna de svårighe.
ter och invändningar, som mot den tilltänkta brän
vinsreformen till angbrännarnes fördel kunna upp
ställas,, det tillförse vi oss af dess känsla för rätt
Våra anspråk sträcka sig visst icke så långt, som et
lagstiftningen skulle rätta sig efcer oss och de lokel:
förhållandena i våra bygder. Hvarken 200 eller 200(
bönder ha det förmätna anspråket, att riksdagen skal
rätta sig efter dem. Hvad vi begära, är att ick
med ett enda slag blifva ruinerade, enär det icke ä
behöfligt, och under en sä billig begäran drista vi
till trots för representanten i borgarståndet hr Schwan
ömtålighet, med all frimodighet sätta våra namn
Vi begära, att den ena samhällsklassen icke må te
handlas mer styfmoderligt än den andra, att ångpan
aor och lyftpannor må ske lika rätt; vi begära, at
lagstiftniogen icke må krossa värt äkerbruk med ct
enda slag, just vid en tidpunkt, då efter enskiften;
vårt åkerbruk, genom den så förhatade husbehofs
bränningen, nått den utveckling och kraft, att de
ifven bland allmogen börjar, genom cirkulationen
införande, fodervexters odling och rationellire me o
der än förr, öfverg4 i det skick, att det kan så små
ningom, och sedan afsättningstillfällen bhfv:t öppnade
af sig sjelf bortlägga en handtering, som alla afsky
Vi begära, att denna öfvergång må ske på naturiif
väg, derigenom att smäningom vid hvarje riksdag li
tet efter litet af handteringen borttages, begränsas
inskränkes, sä att landtmannen må medhinna at
vända sig åt andra förvärfskällor, förrän den enda
som nu står till buds, tillstoppas; vi begära att skat
terna icke bortslösas på kostsamma jernvägar, som
gagna några få socknar, utan användas på sådanse
E— KEOEESEEETEEETS OTTAR ETTA SEEN AN
AM rr ST AN 3 OM fr fr OO 1 ANA FR