ett ytterligare skäl i den fullständighet hvar-
med skriftens författare andragit, och den an-
märkningsvärda liflighet hvarmed han försva-
rat, alla de grunder, inbillade eller verkliga,
hvarpå den mindre bränvinsfabrikationen vill
häfda sin rätt till fortfarande skydd, med ute-
stängande af all täflan från den i större skala
och med fullkomligare hjelpmedel bedrifna
fabrikationens sida. Det är ej) utan sin nytta,
att den sig så kallande husbehofsbränningen
får öppet framlägga sinajanspråk; detta intresse
tycks i förevarande, icke utan verklig skick-
lighet författade skrift, hafva ansträngt sitt
yttersta skarpsinne och uppkallat hela sin väl-
talighet för att i någon mån stämma opinio-
nen till sin fördel. Den erbjuder oss föröf-
rigt en välkommen anledning till några, så-
som vi hoppas, icke så alldeles ovigtiga mot-
påminnelser, hvilsa vi likväl spara till dess
våra läsare fått göra bekantskap med sjelfva
skriften, som ir af följande lydelse :
Til Redaktionen af Aftonbladet!
Med tacksamhet för den opartiskhet, med hvilken
Red. af Aiftenbladet, oaktadt den sjelf uppträdt för
en tpiDlon, motsatt vär, låtit förhandlingarne vid all-
mogersötet i Röinge den 24 nästl. Febr., komma till
en törre allmänhets kännedom, önska undertecknade
få härigenom belysa nägra af de anmärkningar, hvar
med Aftonbladet inledt och beledsagat nämnde mötes
förhandlingar, just af detsamma skäl, som förmätt
Aftonbladet till deras första upptagande, neml. på det
rbåde red. och allmänheten må, i fråga om den på-
gående reformen i bränvinslagstiftningen, lära känna
de svärigheter och invändningar, som deremot kunns
uppställas, emedan dessa svärigheter äro af den be-
skaffenhet, att en vis och betänksam lagstifining kar
lösa dem till landets gagn, på samma gång som en
ovis lätt skulle kunna föranleda hela provinsers och
menigheters undergång. Mycket af Aftonbladets ut
rymme skola vi ej borttaga, och när vi framlagt väri
upplysningar och skäl, må Aftonbladet och allmänhe-
ten sjelf döma, om de förtjena den offentlighet, hvar-
om vi för dem anhålla.
f Den opinionsyttring, hvartill mötet i Röinge gaf
anledning, är nu inför Konungen och Ständerna fram-
lagd af icke blott 200, utan af nära 2000 af Östre
och Vestra Göinge, Willands, Gärds och Albo hära-
ders mest besutna och sjelfständiga allmoge, d. v. s.
allmogen i ungefär hälften af Christianstads län. Der
storde derföre få anse sig som någorlunda befogad att
blifva hörd. Den håller sig visserligen hvarken för
mer upplysts eller mer patriotisk,, men man får
förläta om den håller sig för något mer sjelfständ:g,
än en stor del af det slags petitioner, som förut, låt
vara i tusental, blifvit, utan representerande af nägot
jordvärde, till Konung och Ständer framburne, eme-
dan den är ett rent uttryck af allmogens kända behof,
utgänget frän allmogen sjelf, men icke en namnlista,
uttryckande ingenting vidare än petitionsförfattaren:
tanka.
Att så varit förhällandet med flere af petitionernz
emot bränvinsbränningen såsom husbehofsindustri, tä
en för allmogen i dessa orter känd sak, ehuru det
välmenta i deras nit, som tillställt petitionerne, icke
derföre misskännes af nägoa. Att så varit förhållan-
det med de båda petitioner, den ena af torpare, den
andra af bönder, för hvilka kyrkoherden Sylvan i
Ousby ställt sig i spetsen, det vill säga, att kyrko-
herden, när subskribenterna visat letänklighet, bäde
vänligt och allvarsamt förmanat den, att hafva för
troende till sin kyrkoherde, som bittre än de sjelfvc
förstår och vill deras väl, och derned vunnit mänge
namn, är för ingen i deina ort oekant, och deri
ligger för honom ingen skam, ehru petitionerna i
sådant fall äro allt annat utom selfständiga. Dei
mest öfvertygande bevis härpå är, tt en del af de
samme äboer, som undertecknat has petition, sedar
slutit sig till Röinge-opinanterne, nr de blifvit lem-
nade åt sig sjelfva. Härmed misslännes, som sagdt,
ingalunda i sig det berömvärda, on än opraktiska nit,
som, vi äro derom öfvertygade, drfvit bäde kyrko-
herden Sylvan och andra, att opine:a mot bränvins-
bränningen, hvilken af alla kännes såsom ett ondt.
Ja, i saken äro Röinge-opinanterne med honom och
Aftonbladet och alla, som hata bränvinsbränninger
såsom ett riksondt, ense. Det är blott om sättet för
dess borttagande, som meningsolikhet eger rum. Och
i det afseendet är det som vi väga påstä, att närc
2000 sjelfegande bönders opinion i ett län, hvars eko
nomi sammanvuxit sedan åratal med bränvinsbrännin
gen, icke är för landet en sädan obetydlighet, at:
den af lagstiftningen kan rent af bortvisas, utan ati
förtjena höras. Den kan det visserligen, om mar
vill använda väld och förtryck; men af ett slikt ryss-
välde är hvarken regeringen eller representationer
eller landets mest spridda och af allmogen värderad
organ, Aftonbladet i Sverge, vän. Och vi hoppas der
före, att de nära 2000 opinanterne få utveckla sins
skäl och föra sin talan, äfven om den icke af dem,
hvilkas välfärd den ej så nära rörer, delas.
Ehuru Aftonbladet rörande ställningen inom denna
ert är ofullständigt underrättadt — ty det är hvarker
sannt, att man här räknar nästan lika mycket i
bränvin som i pengar, ej eller att i allmänhet ar
rendeafgifter kontraheras i bränvin, ej eller att andra
än nästan utfattige draga förskotter af köpmännen på
framdeles skeende leverans, ej eller att dessa lemnas
ett år i förväg, ej eller attjorden inom orten blifvit a!
de ständiga potatisskördarne utmattad nu mer än förr,
ej eller bokskogarne använde under bränvinspannan,
om icke möjligen på en och annan herregård, ej el-
ler torfmossarne uttömde, knappast vidrörde, ej el-
ler nöd, fattigdom och uselhet bland arbetsbefolk-
ningen utbredd här mer än på mängen ort, der brän-
vinsbränning mindre idkas, ej eller arbetsbetingen
ställda på aftal om ända till 10 supar om dagen för en
arbetskarl, vid mera ansträngt arbete, knappt till I å 2,
ofta till ingen, bland allmogen åtminstone — ehuru
säledes Aftonbladet hemtat om orten upplysningar frår
otillförlitlig källa, är dock teckningen af orten, så-
som idkande en temligen längt drifven husbehofs-
bränning, i allmänhet sann. Denna handtering, der
mä nu anses huru som helst ur statistisk och mora-
lisk synpunkt, har åtminstone i ekonomiskt afseende
varit denna orts uppkomst. Hade icke den varit, så
skulle enskiftena, der hvar och en liten småherre pi
ett åttondedels hemman författningsenligt hade rätt
att, för det första åtminstone, ruinera hela byelaget,
och äfven ofta gjorde det genom begäran at skifte,
förstört vära hemman, ty det skulle ej funnits medel
att uppbruka dem. Deraf allmogens obenägenhet
emot dessa i början. Nu har husbehofsbränningen
beredt medel att uppodla jorden, förbättra ladugår-
den, utvidga äkerbruket och draga af vära tegar er
inkomst, som i annat fall icke varit att af dem skör-
da. Vi hafva derigenom kunnat bära de alltjemt
stigande skatterna; vi hafva kunnat bereda den vex-
ande befolkningen arbetstillfällen; vi hafva kunnat
betala de skulder, hvari enskiftena försänkt oss, ock
uppbruka de utmarker, der mänga iblland oss vid desse
fått sina skiften.
Hade konsten icke härvid tillkommit och gjort bön
derna inträng, hade ångan icke skapat konstbränne-
rier och lockat de stora possessionaterna, som bättre
än vi hafva tillfälle att afsätta och tillgodogöra sina
produkter, in på spekulationen af bränvinstillverkning
i stort, så skulle föga eller intet af det rop öfver
,bränvinssyndafloden, som nu tyvärr är alltför sannt,
hafva funnits. Det fanns icke, liksom ej heller syn-
dafloden, så läbge lyftpannorne ännu voro ensam-
ma, och potatis och slösäd de enda ämnen som af.
verkades. Men när herrarne begynte spekulera i stort
ech bränna i stort och med ängkraft, när icke blot:
korn, utan råg och hvete begynte vandra i ängpan-
nan, för att mätta dess omättliga svalg, då begynte:
dyrheten och sädestristen för de fattige, då begynte
floden svälla, demoralisationen att i stort utbreda sig,
mera dock på andra orter än här, och derifrän för
skrifver sig det rop öfver bränvinets förbannelse,
hvilket de stora ångpanneegarne nu vända emot hus-
behofsbränningen, alldeles efter fabeln om vargen ock