Johan Johansson och Daniel Danielsson frän Öre
bro län samt Jöns Persson från Blekinge instämd
med Ola Persson.
Derefter yttrade sig Nils Svensson frän Skäne
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län, Lagergren
Anders Andersson i Walla, Nils Nilsson i Wermland
Kyllander, Anders Ersson och Falk alla emot löne
förhöjningen.
Förre vice talmannen Nils Persson i Boda vill ej
gång för alla hafva underkändt bruket, att ena gän
gen väcker det ena embetsverkets tjenstemän motioi
om löneförhöjning för det andra verkets, och sedan tvärt
om, sä att det ser ut som om det vore på öfverens
kommelse. - Om det än är skäl till förhöjning, vil
talaren dock alltid sätta sig deremot, sävida ej e!
sådan begäres af regeringen. Man kunde ha vänta
ätt embetsmännen under nuvarande ställning i fäder
neslandet skulle låtit bli att yrka högre löner, och
att de dermed uppskjutit till en bättre tid. Lö
oerna bli föröfrigt aldrig. tillräckliga, ty ökas de
sä ökas ock bebofren, och de som skola arbets
för och sammanskrapa skatterna bli tvungna att in
skränka sig till de yttersta lefnadsbehofven. Lek.
berg, Jonas Christoftersson, Nils Andersson, Petter
Märtensson, Nyqvist, Ola Mänsson, Per Bengtssor
och Johannes Andersson frän Elfsborgs län yttrade
sig alla i samma anda, hvarefter denna punkt äter-
remitterades.
Andra punkten, hvari afstyrkes. löneförhöjning för
justitiekanslern, bifölls utan diskussion.
Tredje punkten, tillstyrkande löneförbättring för re
visionssekreterarne, bifölls äfven efter en kort öfver-
läggning. -
Ola Persson från Blekinge äberopade sina i frägs
om justitieräderna anförda skäl för ett afslag nu för
närvarande. Det är dessutom en känd sak, att ifrå-
gavarande befattmngar ofta bestrides af tillförordnade,
under det de ordinarie innehafvarne egna sig åt an-
dra lönande bestyr. Med ett ord, innan allt regleras
till det allmännas gagn och ärendernas bättre gäng,
bör den enskildes fördelar stå tillbaka vid hvad er
gäng staten erbjudit honom och han antagit.
Johan Johansson, Daniel Danielsson och Jöns Pers-
son instämde häruti och Johannes Christoffersson hyl-
lade samma mening. Men Ola Månsson, Lars Lars-
son, förre talmannen Nils Persson, Petter Claesson,
Medin, Anders Andersson i Walla Bergström, Ander:
Jonsson och Nyqvist voro deremot af den äsigten, ati
då revisionssekreterarnes embete är bäde serdeles vig-
tigt och mödosamt samt svårt att med lämpliga -per-
:soner besätta, och då revisionssekreterarne äro de
som egentligen arbeta vid högsta domstolen, ty ju
stitieråderna blott tänka öfver mälen (det var Lar:
Larsson som yttrade sig så) samt dertill kommer at!
löneförbjningen är begärd af Kongl. Maj:t och ej a!
enskild motionär, så borde hvad utskottet tillstyrkt
bifallas, och desse segrade.
Fjerde punkten bifölls.
Den Femte, rörande tillökning af 9,327 rdr 40 sk. i
anslaget till reglering af hofrätternas tjenstemäns lö-
ner, föranledde en lång debatt, som mot slutet an-
tog en viss värma.
Ola Persson var nu som förut den första opponen
ten. Ehuru man borde kunna vänta att ett förökadt an-
tal divisioner skulle betydligt befordra skyndsamhet i
bofrätternas arbeten, har resultatet likväl icke visat
detta och lär ej beller komma att visa sådant så
länge nu varande former och framför allt den gamla
Pentrianen vid arbetssättet bibehälles. Ola Perssor
medgaf väl att de af utskottet uppställda villkor för
förhöjningen af anslaget äro ganska ringa, men hva
finnes borgen för deras iakttagande? Hvilken all
män fördel uppkommer deraf utom den stora lagre-
formens utförande? Med säkerhet kan man ej för-
utse annan fördel af löneförhöjningen än större äl-
derspensioner på indragnings- och pensionsstaterna för
den minst verksamma delen af tjenstemännen. At
förut anförda allmänna och dessa speciella skäl, vä-
grade Ola Persson hrarje förhöjning och serskildt
denna, intill dess domstolsväsendet blir i sin helhet
ordnadt. Johan Johansson och Daniel Danielsson in-
stämde.
Henrik Andersson önskade att de vid sista riksda
sen beviljade 12,000 rdr skulle få verka sä, att man
sunde få se om ökade anslag lönde till ökad skynd
samhet, innan man beviljade mera. Utskottet har
visserligen uppställt vilkor för det ökade anslaget,
men hvad kraft de hafva blir en annan fråga. Om
bondeständet beviljar förhöjningen med dessa vilkor
och de andra ständen bevilja anslaget, men ogilla
vilkoren, så stär man der. Han ville med ogillande
af den tillstyrkta förhöjningen äterremittera frågan.
Lekberg, Hultman, Nils Nilsson frän Örebro län,
Iohan Christoffersson, Erik Jansson och ätskillige an-
dra- instämde.
Håkan Petersson hade ett anförande, hvari han vi-
sade olämpligheten och oklokheten att tillskapa en
mängd extra tjenstemän, som antingen skola förtjena
sig födan med andra sysselsättningar eller försätta
sig i skulder. Sysselsättningen med andra lönande
göromål skall alltid verka till men för tjensternas skö-
tande, och skulderna hafva det olyckligaste inflytande
på karakterens sjelfständighet, hvarföre isynnerhet
domarekåren borde vara befriad frän ett sädant alter-
nativ. Han yrkade återremiss och Nils Svensson frän
Blekinge instämde. -
Ola Månsson yrkade också äterremiss, men för att
få ännu större anslag än Kongl. Maj:t begärt och
utskottet tillstyrkt. Han ansäg den tillstyrkta för-
höjningen lända till löneförminskning för de yngre
tjenstemännen, hvilka dock äro de som bäst behöfva
hvad som gifves dem. Vid förra riksdagen gäfvo
ständerna 13,000 rdr mera, än konungen begärt, ät
presidenter och ledamöter, och säledes kunde det nu
vara skäl att också tänka på de lägre tjenstemännen.
Man hade i bondeständet äberopat de behöflige mili-
täranslagen emot förhöjning i anslag till domarekä-
ren; men militären har nog sina förespräkare i andra
ständ; domarestaten, som är den vigtigaste befattning,
och i för allmogens och folkets bästa, kunde behöfva
understöd af bondeständet. En stark karakter är
jemte skarpsinnighet erforderlig . för densamma, och
utsn väl lönade domare kan man ej Boppas att på
deras platser finna den drift noggrannhet och oväld
som erfordras. Olof Persson frän Gefleborgs län,
Petter Jönsson och Tobias Lind instämde.
Förre talmannen Nils Persson vill i allmänhet att
hvarje tjensteman skall hafva en aflöning som met-
svarar hans arbete, men vill ej medverka till löne-
förhöjniogar på enskildas framställningar, utan hop-
pas att, om behofvet päkallar sådana, propositioner
derom med nödig utredning ankomma frän regerin-
gen. Den förevarande frägan är också väckt genom
kongl. proposition. Dock saknas uppgifter dels öfver
den blifvande arbetsfördelningen, de:s öfver sportler-
nas belopp och huru de tillfalla ifrågavarande tjen-
stemän. Utan dessa uppgifter äro ständerna ur ständ
att med säkerhet bedöma saken. Om äterremiss
skulle beviljas, så vore det för att få utredning här-
öfver; men då dels möjligen en äterremiss kunde
lända till större anslagsökning än K. M:t begärt, och
dels regeringen måste haft den öfversigt af saken i
sin helhet, att bäde arbetsfördelning och sportler äro
afsedda vid den föreslagna fördelningen af anslaget,
så vill talmannen Nils Persson heldre genast bifalla
hvad utskottet tillstyrkt. Petter Märtensson, Medin
m. fl. instämma.
Afven Nils Svensson från Skåne talar för bifall.
Dävid Andersson likaså, och finnerej skäl att bevilja
mera än hvad som är begärdt. Häruti instämma
Petter Gabrielsson och Bengt Gudmundsson.
Johan Petter Danielsson och Erik Ersson tala för
återremiss på samma grunder som Henrik Andersson
Nils Nilsson från Wermland äter på Ola Månssons
skäl, och med honom ipstämma förre vice talman
Per Eriksson, Nyqvist, Anders Ersson och Kylander.
Ola Månsson ville veta, om ständets ledamöter tyckte
att 600 rdr om äret är tillräckligt ät en man, som
skall egna sig ät domarevärfvet; Hvad skulle stäånds
bröderna säga, om de finge gå en riksdag; di v. s
ngefär ett är här i Stockholm, för denna summa,
och huru mycket skulle de ej då få tillsätta af sin
enskilda förmögenhet? Det finnes de som säga att
dnotarierna gerna tjenstgöra i hofrätterna för att skaffs
lsig kunskaper och meriter, utan att begära arfvode;
man dat är In att tala fö vämrane Annananda för dar