———
Bondeståndet.
Plenum den 11 April.
Statsutskottets utlåtande n:o 78, afstyrkande lår
till hamnanläggniog i Kungsbacka, ville Anders Nils-
son och David Andersson hafva återremitteradt; mer
f. talmannen Nils Persson, Nyqvist, Petter Jönssor
och Henrik Andersson talade för bifall. Då ständer
lutade till förmän för bifallsmeningen, bestraffade
David Andersson ståndsbröderna genom en wotering,
söm slutade med 46 för bifall och 36 för återremiss.
Anders Nilsson, David Andersson, Petter Mårrtensson.
Falk och Anders Jönsson reserverade sig, emeedan de!
brukar vara vanligt att bevilja återremiss. —- N:o 8C
bifölls utan diskussion.
Derefter företogos de tre första riksstatens ; hufvud
titlar. Den första bifölls utan diskussion. Vid der
andra uppträdde i fråga om 1:a momentet föörst
Johan Persson från Upsala län och erinradde huru:
som det vär en representants pligt att utan :afseend:
på personliga förhällanden medverka till statsinrätt-
ningens förbättring. Så nu ock för bondeståndet
fråga om löneförhöjning åt justitiestaten och isynner-
het högsta domstolen. Vär domstolsorganisation oc!
bristerna i vårt numera kaotiska lagverk hafva läng
liga tider varit öfverklagade; öfver rättegängarne
långsamma afgörande, isynnerhet i högre och högst:
instans, klagas allmänt öfver hela-landet. Regerin
gen och de högre domaremyndigheterna hafva likvö
ej särdeles bemödat sig att afhjelpa dessa brister
Öredan i vårt rättegångsväsende visar sig icke alle-
nast i tilltagande vädjande till högre instansser, uta
beklagligen i det nedslående förhållandet : att ma
ofta finner högsta domstolens egna beslut g grundad
på votering, der en enda röst afgjort rättsbesegreppen:
tillämpning på enskild välfärd. Bör och k kan mar
fritaga högsta domstolens egna ledamöter : från al
skuld till bristerna i organisationen och arbetetsordnin
gen, som utgöra hufvudanledniogen till ärerenderna
senfärdiga och otillfredsställände gäng? EHafva d
gjort det ringaste hos regering och ständer:r att till-
vägabringa något bättre? Är det väl omöjligt at
genom en bättre ordning för ärendernas beeredning,
en minskning i det behöfliga antalet domfööra leda-
möter, en fördelning på divisioner, förena stkyndsam-
het med den noggrannaste pröfning? När mängs
arbeta tillsammans, lita de ofta på antalet af medar
betare och på ansvarets minskande genom dess de-
lande med flera. Icke är det löneförhöjningarne son
förbättra institutionerna. Tvärtom har icke något så-
dant visat sig af justitierådernas löneförbättring för
25 år sedan. Dertill fördras annat, framföre allt än-
damälsenlig organisation och öfvergifvande :af en in-
rotad, all kraft förlamande slentrian. — Oaaktadt al:
aktning för justitierådernas personer, och meddgifvande
att mången af dem behöfver höjda lönevilkorr, eller i
följd af sitt nit förtjenar ständernas erkänsammhet, an-
ser jag mig dock för närvarande böra vägrgra all så-
dan ärgärd. Om någon sådan löneförbättriring skulle
anses böra ske, innan vårt lagverk och värt domstols-
väsende genom regeringens och domarckårenas gemen-
samma bemödanden blir förbättradt, så bör fframställ-
ningen derom dock ske från Kongl. Maj:t: och icke
af enskilde personer. Nu ha vi ock skäl att för för-
svarsväsendets behof spara i alla möjliga andra afse-
enden.
Med honom instämde Jan Ersson, Per Mattsson, f.
vice talman Per Eriksson, Nils Nilsson främ Örebro
län, Falk, Carl Magnus Knutsson och många andra.
Petter Jonsson talade i samma syfte, mem hufvud-
sakligen på grund deraf att icke Kongl. Maaj:t begär:
ifrågavarande löneförhöjning. Med honom instämde
Lars Mattson, Lindby, Sundholm, Anders Andersson
i Ösergötland och mådga andra.
Henrik Andersson ansåg olämpligt att bevivilja löne-
förhöjningen innan den behöfliga nya orgaranisationen
af rättegängsverken blir utförd, och ville dererföre åter-
remiss. Ft
Ola Svensson erinrade att redan vid emmottagandet
af den kongl. propositionen om statsverketsts tillstånd
och behof bekymmer uppstod för skatternas u utgörande,
då man å ena sidan betraktade de ökade: anslagen
och å den andra fulkets oförmäga att utgörra sina bör-
dor, och redan hafva genom enskilda movtioner ar-
språken på folkets penningar blifvit ännu sttörre. Har
ville afslag på ungefär samma skäl som Johan Pers
son. Jöns Andersson från Skäne och flera andra in-
stämde.
Lars Larsson bestred attjustitierådernas löner skulle
vara för knappa, och ville afslag. Johan Johansson
från Östergötland och Johan Petter Andersson frår
Elfsborgs län instämde. Johan Petter Danielsson fann
beklagligt att oupphörligen embetsmännen. göra an-
språk på löneförbättringar och då derjemtee de politi-
ska förvecklingarne möjligen för för.varsveerket taga
folkets-pentingar i anspråk så ville han nuu afslag.
Ola Persson från Blekinge hyste den öfvvertygelsen
att Rikets Ständer vid denna riksdag bordele vägra alla
förhöjningar i anslagen för rikets inre fiförvaltning,
och det af följande skäl: Ständerna hafva n redan, oak.
tadt-de ganska betydliga uppoffringar, somm under 4(
fredsår gjorts för försvarsverket, beviljat s stora sum
mor som medtaga behållningarne hos statatsverket a
folkets föregående skattemedel; ett ännu ststörre beho
af likartade uppoffringar emotses likasom en dyr tid
sont erfordrar bjelpsamt deltagande för dde obemed
ladö klasserna: det är således bondeständetts pligt, så
soih ombud för den stora af skatter mest; betungad
delen af folket, att yrka af regeringen den mest ni