att det återkommande betänkandet mer ån: det nä:
varande skulle öfverensstämmt med hofrättegrnas för
slag:o7Prösten Holmberg förklarade sig godlkänna hb
Wetterbergs motion. Hofpredikanten Lagergren vi
sade, att de 3 äldsta protonotarierne, skullle få 10(
rdr mindre än hvad de hade före 1851.
Prosten Almqvist delade lika öfvertygelse med pro
sten-Tranzus och ansög att når man besinnar de större
fordringar man hår nu mot förr på tjenstemännen:
både bildning och duglighet, manäfven bör gifva den
en motsvarande -afiöning.: -Falaren erkände. äfven de
obilliga uti att extra ordinarie notarierne skulle fö
200 rdr göra lika tjenst med de ordinarie.
Doktor Sandberg var emat den första punkten aj
betänkandet, då det gällde justitieråden, emedan 1ö
neförhöjningen ej grundade sig på Kongl. Maj:ts pro
position; här finnes en sädan, men han har ännu e
hört nägon tala för det kongl. förslaget. Olbegriplig
föreföll det äfven talaren att tjenstemänntens inon
hofrätterne löner skola komma att förminskas genon
en föreslagen löneförhöjning. Enda förklariingsgrun
den härför ligger deruti att sportlerne blifvit tillförn
uppgifne till ripgare belopp än hvad desammar utgjort
Man ar visst yrkat på uterremiss, pådet atttt utskot
tet -bättre än hvad det: gjort skall uppgifva ggrundern
för fördelnibgen; men huru skall utskottet kuunna lyc
kas dervid? Kan det vara lättare för utskkottet at
uppgifva dessa grunder än för justitieleparteementet:
Doktor Pettersson instämde med prosten Berrlin, mel
fästade sig vid det af hofrätten fogade vilkoor att in
gen dess notarie får innehafva annan tjensstebefatt.
ning, hvilket stadgande talaren ansåg för strängt, då
erfarenheten visat att mången höfrättens notarie kun-
nat och fortfarande kad, utan att försumma sine tjen-
steäligganden i hofrätten, sköta en liten syssla bred-
vid, som kan bereda honom något bättre utkomst är
hvad ban annars erhölle. För sin del gedkände ta-
laren hr Wetterbergs motion, och ansåg i dess anta-
gande ingen förnärmelse för det kongl. förslaget; ty
så gick det med presidenternas löner, som bestämdes,
ej efter propositionen, utan efter enskild man: motion.
Biskop Heurlin upplyste att en missräkong ä 10
rdr vore begången, och yrkade, för att få derna miss-
räkniog ändrad, återremiss.
Prosten Tellbom. Ledamot af statsutskottet, försva-
rade han betänkandet och förklarade, att då ban ej
kände till detaljbestämmelserna, han fästat mer afse-
ende vid Kongl. Maj:ts framställning än vid hr Wet-
terbergs motion.
Prosten Qviding yrkade återremiss, ej för dde af bi-
skop- Heurlin uppgifna 10 rår, utan för attt en stat
måtte uppgöras för hvarje hofrätt särskildt, dderi inga
anslag skulle upptagas för extra ordinarie tjernstemän,
och att notarielönen skulle bestämmas till mirinst 100C
rdr bko.
Punkten äterremitterades.
Lagutskottets betänkande n:o 15, i anleedning af
väckt mötion -om förändradt formulär till vrittnesed.
Utskottet, som funnit den nu brukliga vittneeseden i
ena sidan alltför vidlyftig, och å den andrra förvil-
lande, har föreslagit följande formulär för virittnesed:
Jag NN lofvar och svär, vid Gud och hanns heligs
evangelium, att jag skall vittna och gifva t tillkänna
allt hvad jag vet i denna sak kändt och sannnt vara;
så att jag ej något förtiger, tillägger eller föörändrar;
för hvad orsak det vara mä; så sannt mig Gud hbjelpe
till lif och själ. -
Vid jemförelse mellan det gamla edsformuläret ock
det nu föreslagna, funno de fleste af ledamöterne et!
afgjordt företräde ligga hos det gamla, som genom der
konkreta form gaf den vittnande ett klarare begrepp
om edens vigt än det abstrakta skick, hvari det nya
förmuläret är affattadt. Dock gjordes flera anmärk-
ningar vid den nu gällande yvittneseden, och hade
nästan hvar och en af ledamöterna ett förslag till
någon förändring af densamma. Hvarom alla syntes
våra öfverens var, att de uti eden ingående order
voch hvad mig frågadt varders borde utgå, säsom för-
villande för vittnet och möjligen föranledande till der
föreställningen hos detsamma, att förbindelsen att tale
sanning ej sträckte sig längre än till besvarande af
de framställda frågorna och sälunda gäfre rum åt
tysta förbehåll.
Doktor Sandberg rekommenderade jurymamnnaeder
såsom högtidlig och önskade vittneseden i samma ton
affattad. -
Professor Lindgren förklarade sig. emot hvaarje för-
ähdring af den närvarande eden, såsom ickee af be-
hofvet påkallad, och för den enfaldiga -allmnänheten
missledande, då en ny ed kunde: föra densammma pt
den tanken, att då de förpligtelser de gjort urunder der
gamla eden förlorat sitt värde och liksom sjelblfva eder
antagit ett legerare utseende, dei med edden för
bundna sanningen äfven förlorat något af sisin bety-
delse. — Öfver utgången af den votering, : som af
professorn begärdes och som utföll med.7 afifslagsrö-
ster mot 32, som voro för återremiss, reseerverade
han sig.