att det återkommande betänkandet mer ån: det nä: varande skulle öfverensstämmt med hofrättegrnas för slag:o7Prösten Holmberg förklarade sig godlkänna hb Wetterbergs motion. Hofpredikanten Lagergren vi sade, att de 3 äldsta protonotarierne, skullle få 10( rdr mindre än hvad de hade före 1851. Prosten Almqvist delade lika öfvertygelse med pro sten-Tranzus och ansög att når man besinnar de större fordringar man hår nu mot förr på tjenstemännen: både bildning och duglighet, manäfven bör gifva den en motsvarande -afiöning.: -Falaren erkände. äfven de obilliga uti att extra ordinarie notarierne skulle fö 200 rdr göra lika tjenst med de ordinarie. Doktor Sandberg var emat den första punkten aj betänkandet, då det gällde justitieråden, emedan 1ö neförhöjningen ej grundade sig på Kongl. Maj:ts pro position; här finnes en sädan, men han har ännu e hört nägon tala för det kongl. förslaget. Olbegriplig föreföll det äfven talaren att tjenstemänntens inon hofrätterne löner skola komma att förminskas genon en föreslagen löneförhöjning. Enda förklariingsgrun den härför ligger deruti att sportlerne blifvit tillförn uppgifne till ripgare belopp än hvad desammar utgjort Man ar visst yrkat på uterremiss, pådet atttt utskot tet -bättre än hvad det: gjort skall uppgifva ggrundern för fördelnibgen; men huru skall utskottet kuunna lyc kas dervid? Kan det vara lättare för utskkottet at uppgifva dessa grunder än för justitieleparteementet: Doktor Pettersson instämde med prosten Berrlin, mel fästade sig vid det af hofrätten fogade vilkoor att in gen dess notarie får innehafva annan tjensstebefatt. ning, hvilket stadgande talaren ansåg för strängt, då erfarenheten visat att mången höfrättens notarie kunnat och fortfarande kad, utan att försumma sine tjensteäligganden i hofrätten, sköta en liten syssla bredvid, som kan bereda honom något bättre utkomst är hvad ban annars erhölle. För sin del gedkände talaren hr Wetterbergs motion, och ansåg i dess antagande ingen förnärmelse för det kongl. förslaget; ty så gick det med presidenternas löner, som bestämdes, ej efter propositionen, utan efter enskild man: motion. Biskop Heurlin upplyste att en missräkong ä 10 rdr vore begången, och yrkade, för att få derna missräkniog ändrad, återremiss. Prosten Tellbom. Ledamot af statsutskottet, försvarade han betänkandet och förklarade, att då ban ej kände till detaljbestämmelserna, han fästat mer afseende vid Kongl. Maj:ts framställning än vid hr Wetterbergs motion. Prosten Qviding yrkade återremiss, ej för dde af biskopHeurlin uppgifna 10 rår, utan för attt en stat måtte uppgöras för hvarje hofrätt särskildt, dderi inga anslag skulle upptagas för extra ordinarie tjernstemän, och att notarielönen skulle bestämmas till mirinst 100C rdr bko. Punkten äterremitterades. Lagutskottets betänkande n:o 15, i anleedning af väckt mötion -om förändradt formulär till vrittnesed. Utskottet, som funnit den nu brukliga vittneeseden i ena sidan alltför vidlyftig, och å den andrra förvillande, har föreslagit följande formulär för virittnesed: Jag NN lofvar och svär, vid Gud och hanns heligs evangelium, att jag skall vittna och gifva t tillkänna allt hvad jag vet i denna sak kändt och sannnt vara; så att jag ej något förtiger, tillägger eller föörändrar; för hvad orsak det vara mä; så sannt mig Gud hbjelpe till lif och själ. Vid jemförelse mellan det gamla edsformuläret ock det nu föreslagna, funno de fleste af ledamöterne et! afgjordt företräde ligga hos det gamla, som genom der konkreta form gaf den vittnande ett klarare begrepp om edens vigt än det abstrakta skick, hvari det nya förmuläret är affattadt. Dock gjordes flera anmärkningar vid den nu gällande yvittneseden, och hade nästan hvar och en af ledamöterna ett förslag till någon förändring af densamma. Hvarom alla syntes våra öfverens var, att de uti eden ingående order voch hvad mig frågadt varders borde utgå, säsom förvillande för vittnet och möjligen föranledande till der föreställningen hos detsamma, att förbindelsen att tale sanning ej sträckte sig längre än till besvarande af de framställda frågorna och sälunda gäfre rum åt tysta förbehåll. Doktor Sandberg rekommenderade jurymamnnaeder såsom högtidlig och önskade vittneseden i samma ton affattad. Professor Lindgren förklarade sig. emot hvaarje förähdring af den närvarande eden, såsom ickee af behofvet påkallad, och för den enfaldiga -allmnänheten missledande, då en ny ed kunde: föra densammma pt den tanken, att då de förpligtelser de gjort urunder der gamla eden förlorat sitt värde och liksom sjelblfva eder antagit ett legerare utseende, dei med edden för bundna sanningen äfven förlorat något af sisin betydelse. — Öfver utgången af den votering, : som af professorn begärdes och som utföll med.7 afifslagsröster mot 32, som voro för återremiss, reseerverade han sig.