Storthingets värdighet, då vi omtala hvad son
passerat och vi tra, att storthingsmännen
sina hjertan skola tacka oss derför.
Då ryktet om att de förenade rikenas re
geringar, för att vinna Rysslands erkännand
af vår neutralitet, hade gått in på att förny.
en, såsom det heter, gammal svensk bestäm
melse, att inga fremmande krigsskepp få g
in i en befästad hamn till större antal än fyra
hvilken bestämmelse också nu skulle utsträc
kas till Norge, då detta rykte bekräftades me
tillägg af åtskilliga omständigheter och na
turligtvis väckte fruktan för att vi skulle bl
invecklade i krig med de vestliga stormak
terna, skall Storthingets president, hr Harbit.
ha vändt sig till åtskilliga af regeringens med
lemmar, för att få upplysning om saken
flvad han fick höra skall ha bragt det til
fullkomlig visshet, att order afgått till kom
mendanterna vid de särskilda fästningarne
specielt i Christiansand och Flekkerö on
att icke tillåta flera än fyra skepp af frem
mande flottor löpa in, och det oaktad
dessa två hamnar icke med ett enda ord är
nämnda i den offentliggjorda neutralitetsför
klaringen. Då det kongl. meddelandet til
storthinget om att neutraliteten var erkänd a
alla makter, icke tillät minsta tvifvel deron
att det kunde vara menadt, annat än att de
var de här offentliggjorda med Danmark öf-
verenskomna vilkor, som hade vunnit de frem-
mande makternas fullständiga bifall, så väckte
denna nyhet en allmän ovilja och fruktan at!
det kunde bli förderfligt för landets ära och
välfärd. I ett hemligt storthingsmöte i lör-
dags bragte derföre Ueland saken å bane, Pp.
det storthinget skulle öfverväga, hvilka steg
som borde tagas, för att sörja för landets
bästa, och särskildt skall man der ha venti-
lerat, huruvida man borde inkalla statsrådets
ledamöter, för att begära af dem en förkla-
ring eller om man skulle ingifva en adress
till Konungen. Saken blef emellertid upp:
skjuten till i måndags, då den åter skulle
företagas i ett hemligt möte. I detta möte
föreslog Ueland att man skulle i ett hemligt
nöte tillkalla statsrådet Bloch, då det var ge-
nom honom som ordern blifvit tillställd vc-
derbörande kommendanter. Under sex tim-
mar debatterade man om denna sak, men kom
slutligen med 54 rös er mot 5! till det resul-
tat, att man skulle vänta till fjerde cag Påsk,
rör att se, huruvida dessförinnan kcmme en
tillfredsställande förklaring från Hans Maj:t.
Att saken fick deiina utgång i storthinget
kan allsicke tolkas såsom en seger för den
verkställande makten; ty den stora majorite-
ten var ense om att vija ha ljus i saken och
att statsrådet Bloch borde inkallas; det var
blott tidpunkten, hvarom man var oense, och
detta har väl sin närmaste orsak deri, att
majoriteten väntade ett tillfredsställande re-
sultat af det af regeringen i lördagsafton fat-
tade beslut att ingifva en föreställning till H.
M. Konungen, hvari den på det enträgnaste
uppmanar honom att gifva nationen sådana
applysningar, som kunna aflägsna den oro och
ingslan, som intagit alla sinnen. Regeringen
skall nemligen äfven ha blitvit hållen i okun-
nighet om saken, i det allt gått genom stats-
rådet Bloch, under förevändning att det är en
enkel kommandosakx(!), hvilka, som bekant,
icke behöfva behandlas såsom andra regerings-
wingelägenheter. Man vill till och med veta,
att hr Bloch i statsrådsmötet icke skall ha
velat gifva de öfriga ledamöterna af regerin-
sen ett oförbehållsamt meddelaude af hela sa-
sen, åtminstone icke till protokollet; och som
n följd häraf har han väl icke heller varit
ense med de statsråder, som visade att de på
rätt sätt uppfattat sitt förhållande både till
konung och folk, i det de beslöto den nyss-
nämnda hemställan till Hans Maj:t.
Af dessa upplysningar kan alltså allmän-
neten utom hufvudstaden se, att storthinget
cke är blott och bart en lagstiftningsverkstad,
utan att det uppträder såsom en verksam och
ritisk kontrollerande myndighet i förhållande
ul den verkställande makten, hvilket är så
mycket nödvändigare i en stat, som icke har
najoritetsregering och der följaktligen stats-
råderna till en viss grad äro oansvariga.
Det kan antagas såsom visst, att storthin-
set kommer att fortsätta saken för öppna dör-
ar. Om storthinget tillkallar hr Bloch för
lutna dörrar kan hr Block svara, att saken
cke rörer församlingen, att den är en kom-
nandosak; om hr Block tillkallas för öppna
lörrar skall han måhända svara detsamma:
nen då sitter storthinget icke längre midt uppe
hemligheten; då har det ådagalagt sin pligt,
tt lägga sitt beteende i denna sak klart in-
ör folkets ögon, fastän andra finna det be-
ivämligast att icke göra så. Storthinget får icke
vortstöta folkopinionen, som skapat detsamma,
senom att stänga dörren mellan den och sig.
Det behöfver den ju eljest som stöd för all
sin verksamhet och har heller ingen annan.,
— K. M:t har under den 28 nästl. Mars
unnit godt tillåta, att, för ett af K. M:t kändt be-
of, 2050 rdr må från extra utgiftsmedlen ä rikssta-
ens andra hufvudtitel anordnas och till justitiestats-
ninisterns disposition utbetalas; kommande justitie
jatsministern, att för användandet af nämnde belopp
för K. M:t redovisa.
— I anledning af gjord framställning om
ande af 250 rdr för inkön af nergament i;ll Ait