markligar Korrespondenser iran Wien. Ehuru
österrikisska regeringen icke formligen under-
tecknade: vestmakternas ultimatum, heter det,
understöddde den dock detsamma i Petersburg.
Man doblde icke för ryska hofvet, att Öster-
rike, i haändelse ett krig skulle bryta löst mel-
lan Rysslland och vestmakterna, blott skulle
lyssna till de pligter Österrike har, att för-
svara de folks intressen, hvilka försynen an-
förtrott åt H. M. Kejsaren. I en annan sed-
nare korrespondens heter det:
Det synes omöjligt, att Tyskland, de bäda stor-
makterna inbegripna, skulle lugnt åse, om Ryssland
och vestmikterna äro i krig med hvarandra. Vore
kriget ett schackparti, i hvilket icke vore fräga om
annat än :tt ädagalägga den största skarpsinnighet,
då kunde det gå an. Men här är fråga om ingen-
ting m ndre än Europas framtid. Det är en kamp
mellan det slaviska elementet, som vill tillrycka sig
herraväldet i Turkiet samt det germaniska och roma-
niska, och det gäller om det slaviska elementet skall
få öfverhand eller om de sednare skola rädda verl-
dens frihet. Kriget skall afgöra den frägan, om en
stormakt genom besittningstagande eller ett protekto
rat öfver Turkiet skall erhålla en sådan öfvervigt öf-
ver de andira stormakterna, att dessa upphöra att vara
dess likar. Den sak, som England och Frankrike nu
försvarar, äär alla staters sak, som ligga på denna si-
dan Niemeren och Dniester; derföre mäste äfven kri-
get antaga . dimensioner, som icke tillåta nägon stor-
makt att i längden iakttaga en passiv neutralitet.
Österrike ooch Preussen mäste redan för längesedan
ha fattat diet beslut att icke medgifva, att de kon-
junkturer iwealisera sig, genom hvilka de till sluts
till lön för sin neutralitet få dela den besegrades lott.
Från det ögonblick, då det europeiska freds-
brottet blef sannolikt, ha de tyska stormakterna fat
tat ett bestämdt beslut och noga angifvit det fall, i
hvilket de skulle draga svärdet. Med afseende på
Österrike är detta så mycket mera klart, som det
omedelbart gränsar till krigsteatern och derjemte är
i stridsfrågan i högsta grad intresseradt. I första
ögonblicket synes detta icke vara fallet med Preussen.
Men deraf följer icke, att, emedan Preussen genom
sitt geografiska läge är mera aflägsnadt från krigs-
skådeplatsen, dess intressen nu och framdeles skola
lemnas oberörda af krigets phaser. Om Preussen i
alla händelser förblifver neutralt, så upphör Preussen
att vara segrarens jemnlke, hvem helst denne seg-
rare må bli. Preussen, sä väl som Österrike måste
iakttaga en beväpnad neutraltet, och det förra måste
så väl som det sednare deltaga i kriget, så snart det-
samma fätt en viss utsträckning eller. tagit en vis:
sändning.
Enligt bref från Wien hade franska mini-
stern Bourqueney nyligen audiens hos öster-
rikiska kejsaren, då har fordrade ett när-
mare besttämmande af Österrikes ställning:
en bestämad förklaring skall. emellertid förs:
afgifvas seedan de pågående underhandlingarnt
mellan Frankrike och Ryssland blifvit afslu-
tade.
Af deni sednaste i parlamentet framlagda
pblå bokem, finner man, att äfven Preussen un-
derstödt veestmakternas ultimatum och vid detta
tillfälle fövrklarat att, om det afsloges, ansva-
righeten för kriget drabbade ryska kejsaren.
Då Donauiöfvergången var ryska kejsarens enda
egentliga svar bör den kunna anses äfven så-
som en hinfull utmaning mot Preussen, icke
mindre än mot vestmakterna.
Baden. Grefven af Leiningen-Billigheim
har i en speciell beskickning afgått till Rom.
Sckwarzburg- Rudolstadt. landtdagen har an-
tagit den mya vallagen, enligt hvilken landt-
dagen häd:anefter skall bestå af 3 deputerade
bland de sstörre godsegarne, 5 för de större
städerna occh 8 för de mindre städerna och
landsbygden.
Kurhessen. Kasseler Zeitung, som hittills
uppträdt emot Ryssland har erhållit en var-
ning.
Bremen. Alla härvarande ryska kofferdi-
kaptener frsälja sina fartyg.
(ÖSTERRIKE.
Till )Desd. A. Z. skrifves från Ungern,
att icke Hott en skeppsbro är slagen öfver
Donau vid Semlin, utan att en del österriki-
ska trupper redan gått öfver Donau till Bel-
grad.
Flera griänsregementen ha fått order att af-
tåga till Italien.
Enligt en telegrafdepesch från Wien till
Independance belge skall hela ungerska ar-
måen försättas på krigsfot.
SPANIEN.
Man läser i Journal des Debats:
Alltsedan insurrektionen i Saragossa har marskalk
Narvaez namn ofta varit uttaladt, isynnerhet medan
man ännu var oviss om man skulle lyckas bemästra
insurrektionen eller om den skulle utsträcka sig till
Aragonien och Catalonien. Men tillfölje af den hastighe:
och kraft hvarmed insurrektionen inom få timmar kuf-
vades och faran lägsnades, har drottningen ansett sig
kunna för er annan tidpunkt spara den krigares ärofulla
svärd, hvilken år 1848 förstod att genom sin energi tygla
revolutionärerna, och den statsmans tjenster hvilken
förstod att regera utan att kränka kronans privilegier
och med vidmakthällande af de konstitutionella rät-
tigheterna.
TURKIET.
Om rysssarnes Donauöfvergång och operatio-
ner i Dobprudscha har man ännu alltjemnt en-
dast underrrättelser från den ryska sidan. Till
Wanderer, skrifves från Bukarest den 25
Mars:
sÖfvergängen vid Braila företogs redan den 22.
Den ömsesidiga kanonaden hade varat hela dagen,
och fem eller sex försök af ryssarne att fatta ständ
4 den motliggande stranden, tillbakaslogos med för-
ust. Dessa försök fortsattes den 23 vid dagsgrynin-
gen och åtesr tillbakakaswades flera afdelningar med
stor förlust. . Detta varade till middagen mellan 12
och 1, då tturkarne började anträda återtäget, ehuru
långsamt occh i god ordning. Derefter landade rys
sarne mellan kl. 4 och 7 på aftonen, utan synnerligt
besvär. I märheten af Mat-chin förlorade de knappi
25 man i döda. I det hela skall öfvergången vid
Braila icke vara sä dyrköpt, ty ryssarnes förlust i
döda utgjorde den 22 och 23 till kl. 1, icke mycket
öfver 400. Vid Galacz synes general Läders ha mött
ett ännu mindre hårdnackadt motstånd.
Så mycket blodigare var öfvergängen på det tredje
stället, ofvan Tultscha, mellan denna fästning och
Isaktseha. Detta företag leddes af general Uscha
koff. Det gällde att antingen förstumma eller med
bajonetten taga tre turkiska batterier, och då det
första icke lyckats till middagen, försöktes det andra
3 eftermiddagen. Den första bataljon, som fick
Hetta farligsa uppdrag, blef på en half timma mer än
till hälften nedgjord, med en annan bataljon gick det
på samma : sätt och först en tredje bataljon lyckades
det att få ffast fot på den högra Donaustranden.
Emellerttid hade ofvan och nedanom stridsplatsen
andra afdellningar af ryskt infanteri och kavalleri gätt
öfver flodem, och nu uppstod en förtviflad strid om
de tre batteerierna. Ändvigen måste turkarne vika
för öfvermaakten, och det lyckades dem att rädda
två batterieer endast med förlust af en kanon. Der-
emot blefvo tre turkiska kompanier, som försvarade
det tredje batteriet, omringade af ryssarne och till
hälften nedgjorda, till hälften tillfängatagna samt
batteriet eröfradt. Ryssarnes förlust i denna strid
angifves i tvenne privatbref till minst 1500 man i
xda — Man MÅ fArtoattan otudan KK. IANA 1