nr rr rr—————— ÖFVERSTE STOBERE HOLSTEINSKA PARTIET. — Hvilka barnsligheter! — sade hon med en röst, i hvilken ej den minsta darrning kunde förmärkas. — Huru? — utbrast konungen. Regina såig på honom med ett uttryck af mästerligt spelad förvåming. — Det måtte väl vara ett skämt — sade hon. — Ers maj:t, hvem har skrifvit detta bref? Fredrik sitndsade. — Kunde det vara möjligt? En sådan förställning vore ju icke ens tänkbar. — Det är ju din hand, Regina, och hvad mera är: ditt sigill. — trs maj:t tycks ha glömt någonting, hvarom v under den si:sta processen mot Stobee tyvärr kommo underfund. — Och det vore? — Att stilar kunna efterapas och sigiller eftergöras. — Du nekar således att ha skrifvit detta bref? — Har då ers maj:t verkligen på allvar trott att jag skrifvit det... välan, då drager jag mig för evigt tillbaka. Med blödande hjerta skall jag återvända till min fordna ringhet, då ers mast icke vidare har samma förtroende till mig som förr ... då ers maj:t mera tror på mina fienders bedrägerier, än på min egen ömhet... Det återstår mig då endast att söga farväl... farväl för evigt! Hon kastade sig för konungens fötter och utbrast i tårar. . . — Stig upp, Regina... för Gods skuld, jag tror dig! — ropade Fredvuk, i det han kastade sina armar om heunes lif — stig upp, älskade flicka! jag behöfver ivga vidare Ibevis ... Se här! lan tog brefvet och ret det i tusen bitar. -Är du nu nöjd? — Nej — sade Kegina, med blistrande ögon — jag måste veta hvem som lewmnat detta bref i ers maj ts händer. Jag fordrar det, sire! — Nåväl! din fordran är rättvis . . . Emerentia... ) Se A.B. N:is 53, 55 67, 59, 51—63, 68, 70, 72, 73, 76 T7 och 80,