utskotten, men nu afsade sig förtroendet.
Ekonomiutskott2t erhöll grefve G. F. Liljen-
crantz till sin förste man, och expeditions-
utskottet friherre C. BR. Cederström. Bland
de ringare ledamöterna träffades nästan ute-
slutande pålitliga konservativa namn, och de
få som- kunde anses i en eller annan riktning
liberala, såsom frih. Bonde, Knut Filip, hr
af Geyerstam, Carl, och ett par andra, un-
danbådo sig förtroendet. Bevillningsutskottet
gjorde häritrån på visst sätt ett undantag, da
det i grefve A. Gyldenstolpe erhöll åtminstone
en ordförande, som i tullfrågor sedermera vi-
sat sig hylla framåtskridandet.
Likaledes må antecknas, att man då icke
(åtminstone vid aldraförsta uppsättningen), så-
som vid denna riksdag, fann regementschefer
i konstitutionsutskottet eller konungens adju-
tanter i statsutskottet och ej heller i det sed-
nare mer än e landshöfding. Endast en af
junkerpartiets storheter, frih. Aug. Stjernstedt,
fick till en början försöka sig i statsutskottet och
några af de andra i mindre förnämliga utskott,
men i allmänhet hade man dock funnit ange-
läget att iakttaga en viss måtta och undseende
för erfarenheten och de kända insisterra.
Under rnksdag.ns lopp vann emell:rtid ung-
domspartiet allt mer och mer t rräng, snart
sagdt ötverallt. Man började redan då at
tala om starka inflytelser från det unga hof-
vet som, efter H. K. H. Kronprinse: s förmäl-
nig med en ättelägg ur Oraniens bjeltestam,
erhållit en mera lysande ställsing. et sätt,
hvarpå utskotten trån riddarhuset usder rik-
dagen kompletterades, och afgörandet af de
flesta beslut af vigt inom ridderskapet och
adeln syntes bekrätta d.-nna förmodan.
De örriga riksstånden voro sig temligen
lika. Minoriteten i presteståndet urgjorde föga
mer än ett balit dussin, som röstad2 emot
regeringen, och majoriteten var der så kom-
akt, att de afd. v. erkebiskop-n Wingård och
iskop Heuclin organiserade utskotten, särd--
Jes de 8. k. politiska, voro hvita som mäss-
skjortor. Ja, man vågade icke ens i stats-
utskottet bibehålla den snillrike doktor Tho-
mander, som hkväl vid de två föregående
riksdagarne gjort regeringen ganska goda hand-
tag, ätven 1 anslagsfrågor, så att det allmänt.
tur och med i bref till Lund der hr doktorn
då var professor, spridd- sig, att hr Thoman-
der vii ministerombytet 1848, skulle erbjudas
-ecklesiastikportföljen, hvilket dock, som vi
sett, slog felt, efter vår tanka, till föga from-
ma för både kyrkans styrelse och det vigtiga
undervisningsväsendet. I borgareståndet fanns
knapp: mer än ett dussin, som röstade för rege-
ringen, ehuru, genom representationsfrågan, de
liberaa här voro sinsemellan splittrade och
den förut allsmäktige Thore Petre icke alltid
var den, som dikterade besluten. Slutligen i
bondeståndet, der en redan vid töregående riks-
dag förb-red1 koalition kom definitift till stånd
emellan den gsmle frondören Rutberg och n.
v. talmannen, den uitrakonservative Strind-
lund, hann regeringens parti till omkri.g 25.
eller en fjerdedel af ståndet.
I följd häraf blef naturligtvis regeringen i
alla ömtåligare frågor säker på adelns och
presteståndets ledamöter, men hade deremot
att envist kämpa med motståndet inom d två
andra stånden.
Från justitiedepartementet, der både de fle-
sta och de vigtigaste reformfrågor hvila, af
kommitte.r vederbörligen beredda, fingo likväl
Rikets Ständer under riksdagens lopp endast
emottaga sex propositioner, de flesta af under-
ordnad vigt. Den vigtigaste af dessa, eller för-
slaget till ny vexellag, var af lagberedningen,
med biträde af några erfarna affärsmän ihuf-
vudstaden, utarbetad och blef af samtliga
riksstånden antagen. Af de öfriga, t. ex. an-
gående vissa förändringar i inteckningslagen,
förändring af rättegången vid domkapitlet, samt
om domfördt antal ledamöter i hoträtt, afslo-
gos de två förstnämnda, och den tredje måste
för att blifva antagug, ändras, hvarvid ej hel-
ler bör förgätas, att t. ex propositionen an-
gående en ny inteckningslag, hvilken var upp:
ställd på riktiiga principer, och med obetyd
liga jemkningsar kunnat antagas, kom attför
falla i anseemde till den fullkomliga frånva-
ron hos hr justitieministern af allt intresse fö
hans egen proposition, och det ytterst lame
sätt, på hvilket ban, i debatten på riddarhu:
set, försvarade densamma och upptog de el.
jest lätt vederlagda anmärkningar, som de
reaktionära lagutskottet deremot framställt.
På justitieministern hr grefve Sparres merit
lista bör äfven uppföras att Kongl. Maj:t vä
grade sitt bifall till det af alla fyra Tiksstånde
fattade beslut, att bondeståndet ilikhet med d
öfriga stånden, skulle ega rätt att sjelf välja si
sekreterare, äfvensom att Kongl. Maj:t på de
grund förkastade R. Stönders förslag till utvid
gad testamentsfrihet efter stadsrätt, att detsam
ma icke varit nog vidsträckt, emedan i allt fall
de af stånd och hemvist beroende olik
pbeter i testamentsrätten, hvilka kunna be
ptraktas, såsom brister i lagstiftningen, skull
aqvarstå,, men att, oaktadt detta erkännande
nägon proposition angående undanrödjande a
de anmärkta olikheterna, ännu icke, hvarke
vid förra riksdagen eller den inuevarande, af
hörts.
Den nyssnämnda frågan, angående upphi
rande af konwngens s. k. prerogativ, att til
sätta bondeståmdets sekreterare, förtjenar, hva
riddarhuset amgår, ett särskildt kapitel. Vi
debatten derom den 25 Januari 1851 tick ma
nemligen höra hofvets mest devouerade oc
riddarhusmajoritetens d. v. ledare, landshöf
TT nen nn
AA —A
—-— — rm
mm rä