utskotten, men nu afsade sig förtroendet. Ekonomiutskott2t erhöll grefve G. F. Liljencrantz till sin förste man, och expeditionsutskottet friherre C. BR. Cederström. Bland de ringare ledamöterna träffades nästan uteslutande pålitliga konservativa namn, och de få somkunde anses i en eller annan riktning liberala, såsom frih. Bonde, Knut Filip, hr af Geyerstam, Carl, och ett par andra, undanbådo sig förtroendet. Bevillningsutskottet gjorde häritrån på visst sätt ett undantag, da det i grefve A. Gyldenstolpe erhöll åtminstone en ordförande, som i tullfrågor sedermera visat sig hylla framåtskridandet. Likaledes må antecknas, att man då icke (åtminstone vid aldraförsta uppsättningen), såsom vid denna riksdag, fann regementschefer i konstitutionsutskottet eller konungens adjutanter i statsutskottet och ej heller i det sednare mer än e landshöfding. Endast en af junkerpartiets storheter, frih. Aug. Stjernstedt, fick till en början försöka sig i statsutskottet och några af de andra i mindre förnämliga utskott, men i allmänhet hade man dock funnit angeläget att iakttaga en viss måtta och undseende för erfarenheten och de kända insisterra. Under rnksdag.ns lopp vann emell:rtid ungdomspartiet allt mer och mer t rräng, snart sagdt ötverallt. Man började redan då at tala om starka inflytelser från det unga hofvet som, efter H. K. H. Kronprinse: s förmälnig med en ättelägg ur Oraniens bjeltestam, erhållit en mera lysande ställsing. et sätt, hvarpå utskotten trån riddarhuset usder rikdagen kompletterades, och afgörandet af de flesta beslut af vigt inom ridderskapet och adeln syntes bekrätta d.-nna förmodan. De örriga riksstånden voro sig temligen lika. Minoriteten i presteståndet urgjorde föga mer än ett balit dussin, som röstad2 emot regeringen, och majoriteten var der så komakt, att de afd. v. erkebiskop-n Wingård och iskop Heuclin organiserade utskotten, särd-Jes de 8. k. politiska, voro hvita som mässskjortor. Ja, man vågade icke ens i statsutskottet bibehålla den snillrike doktor Thomander, som hkväl vid de två föregående riksdagarne gjort regeringen ganska goda handtag, ätven 1 anslagsfrågor, så att det allmänt. tur och med i bref till Lund der hr doktorn då var professor, spriddsig, att hr Thomander vii ministerombytet 1848, skulle erbjudas -ecklesiastikportföljen, hvilket dock, som vi sett, slog felt, efter vår tanka, till föga fromma för både kyrkans styrelse och det vigtiga undervisningsväsendet. I borgareståndet fanns knapp: mer än ett dussin, som röstade för regeringen, ehuru, genom representationsfrågan, de liberaa här voro sinsemellan splittrade och den förut allsmäktige Thore Petre icke alltid var den, som dikterade besluten. Slutligen i bondeståndet, der en redan vid töregående riksdag förb-red1 koalition kom definitift till stånd emellan den gsmle frondören Rutberg och n. v. talmannen, den uitrakonservative Strindlund, hann regeringens parti till omkri.g 25. eller en fjerdedel af ståndet. I följd häraf blef naturligtvis regeringen i alla ömtåligare frågor säker på adelns och presteståndets ledamöter, men hade deremot att envist kämpa med motståndet inom d två andra stånden. Från justitiedepartementet, der både de flesta och de vigtigaste reformfrågor hvila, af kommitte.r vederbörligen beredda, fingo likväl Rikets Ständer under riksdagens lopp endast emottaga sex propositioner, de flesta af underordnad vigt. Den vigtigaste af dessa, eller förslaget till ny vexellag, var af lagberedningen, med biträde af några erfarna affärsmän ihufvudstaden, utarbetad och blef af samtliga riksstånden antagen. Af de öfriga, t. ex. angående vissa förändringar i inteckningslagen, förändring af rättegången vid domkapitlet, samt om domfördt antal ledamöter i hoträtt, afslogos de två förstnämnda, och den tredje måste för att blifva antagug, ändras, hvarvid ej heller bör förgätas, att t. ex propositionen angående en ny inteckningslag, hvilken var upp: ställd på riktiiga principer, och med obetyd liga jemkningsar kunnat antagas, kom attför falla i anseemde till den fullkomliga frånvaron hos hr justitieministern af allt intresse fö hans egen proposition, och det ytterst lame sätt, på hvilket ban, i debatten på riddarhu: set, försvarade densamma och upptog de el. jest lätt vederlagda anmärkningar, som de reaktionära lagutskottet deremot framställt. På justitieministern hr grefve Sparres merit lista bör äfven uppföras att Kongl. Maj:t vä grade sitt bifall till det af alla fyra Tiksstånde fattade beslut, att bondeståndet ilikhet med d öfriga stånden, skulle ega rätt att sjelf välja si sekreterare, äfvensom att Kongl. Maj:t på de grund förkastade R. Stönders förslag till utvid gad testamentsfrihet efter stadsrätt, att detsam ma icke varit nog vidsträckt, emedan i allt fall de af stånd och hemvist beroende olik pbeter i testamentsrätten, hvilka kunna be ptraktas, såsom brister i lagstiftningen, skull aqvarstå,, men att, oaktadt detta erkännande nägon proposition angående undanrödjande a de anmärkta olikheterna, ännu icke, hvarke vid förra riksdagen eller den inuevarande, af hörts. Den nyssnämnda frågan, angående upphi rande af konwngens s. k. prerogativ, att til sätta bondeståmdets sekreterare, förtjenar, hva riddarhuset amgår, ett särskildt kapitel. Vi debatten derom den 25 Januari 1851 tick ma nemligen höra hofvets mest devouerade oc riddarhusmajoritetens d. v. ledare, landshöf TT nen nn AA —A —-— — rm mm rä