nedrifva, en flyttning att göra, en farkost att
lasta, gå då till kasernen. Ryska soldaterna
färo rikets första dagsverkare, dess arbetsträ-
lar par preference. De skola arbeta på lif
och död för er, och om ni, såsom lön för
deras arbete, ger dem några kopek, några
glas dåligt bränvin, skola de kyssa er hand.
Servilism invertes, servilism utvertes, alltid
servilism, sådant är ryska soldatens lif.
Huru skulle man dessutom kunna hoppas
att träffa hos soldaten hvad som felas officerarne?
Har Ryssland väl alltsedan Suwarow att
nämna en enda general af något verkligt
värde? Man prisar, det är sannt, marskalk
Paskewitschs höga talang; men de som haft
tillfälle att bilda sin öfvertygelse efter något
Jannat än de officiella rapporterna, veta hvad
man bör tänka om denna konventionella stor-
het. Ingenting är så elastiskt, så medgörligt,
som en ukas. Har man icke sett Nikolaus
år 1843 på en gång utnämna 100 generaler,
hvaraf 30 generaler en chef? Har landet der-
före trott sig begåfvadt med hundrade ut-
märktheter mer? Det förhåller sig med guld-
epåletterna, hvilka czaren utdelar åt sin armå,
på samma sätt som med de kors och dia-
manter, hvarmed han pryder sina embetsmäns
bröst: maktens charlataheri narrar ingen. De
vackraste band i verlden skulle icke kunna
tvinga allmänna tänkesättet att se en verklig
förtjenst der hittills endast alldaglighet och
oförmåga blifvit varsnade. .
Jag upprepar det, förgäfves skulle man i
den nuvarande ryska armeen söka ett verkligt
illustert lysande svärd. Det existerar icke
inom kejsarriket något som skulle kunna bi-
draga att bilda ett sådant: hvarken kärlek
för äran, eller patriotismens hänförelse, eller
karakterernas styrka, eller själens ädelhet,
eller det som sätter kronan på alla dessa
höga egenskaper, militärandan. Det är sannt
att Ryssland, till ersättning derför, stöder sig
på sin sekelgamla ärelystnad, sin ursinniga
passion efter eröfringar, och att det, från höj-
den af vunna framgångar, djerft trotsar verl-
den. Men jag påstår bestimdt, att Ryssland
i militäriskt hänseende icke mer är hvad det
fordom varit. Kan väl dessutom äregirighe-
ten, vore den aldrig så brinnande, ersätta
härförare-snillet? — Bäfvan för kolossen må
upphöra: det är tid att mäta honom med kall-
blodighet och att icke mer taga för metall
hvad som ej en gång eger lerans fasthet.
Ett af de väsentligaste attributer för en armå-
chef är vetenskapen. Men på hvad punkt
stå, 1-detta hänseende, de ryska officerarne?
Låtom oss höra en man, som sett Ryssland på
nära håll och hvars omdömen, oaktadt deras
stränghet, betraktas af ryssarne sjelfva såsom
egande i allmänhet en oklanderlig noggrannhet.
De ryska officerare, som eftersträfva be-
fordran i sitt yrke, veta ganska väl att de
dertill hafva snabbare och verksammare me-
del än att gifva sig mödan att studera krigs-
konstens principer eller att förbereda sig till
den befordran de eftersträfva. Likväl sub-
ordineras icke, såsom händelsen är i andra
länder, befordran under de adeliga intresse
nas inflytande; tvertom, kejsaren tyckes till
den grad hafva lagt på hjertat att undvika
all nepotism af detta slag, att man skulle
kunna tro hans mening vara att än mer för-
ödmjuka denna redan betydligt sjunkna del
naf adeln; officerare af förnäma familjer hafva
mer svårighet att stiga genom sina generalers
ynnest, och straffas för den minsta förseelse
mot militärdisciplinen strängare än de af lä-
ngre börd.,
Dock, den rikedom, som i Ryssland ofta
åtföljer börden, skaffar dem ersättningsmedel;
aden gyllne nyckeln öppnar indirekt vägen till
abefordran, och drager ett täckelsc öfver många
felsteg. En general eller öfverste låter al-
drig fela undseende mot eller godt vittnes-
börd om de subalterner eller kadetter, som
till enorma pris köpa af dem utslitna eller
dåliga hästar. Samma skäl gör att examina
endast äro tomma formaliteter. Storfurst
vMichael brukade sjelf examinera hvarje ka-
dett eller frivillig, som eftersträfvade offi-
cersepåletten; men hans stränga undersök-
ningar rörde endast hållningen och ridfärdig-
beten, så att hans fullkomliga bifall. lätt
kunde, genom dessa tvenne saker, vinnas af
en man, som på sin höjd var duglig till
korpral.n
De unga ryssarne stiga icke till häst oftare
än tjensten fordrar eller i ridskolan, hvarföre
deras färdighet också är föga lysande, oak-
atadt den stora möda deras chefer göra sig.
Fordom användes de mest burleska medel
för att narra storfursten vid dessa parader.
Somliga kadetter läto fastlimma sina skinn-
byxor vid sadeln; andra läto dervid fästa sina
stöflar, för att mindre lätt falla af. Men då
storfursten stundom befalde dem stiga af,
upptäcktes bedrägeriet och han blef seder-
mera svår att lura.
Angående den intellektuella undervisnin-
gen, är examen mindre svår, då man anhål-
ler derom på ett passande sätt. Vi kände
en officer, som åstundade erhålla en syssla
vid artilleriet. Man sade honom att han
borde hos den general, som hade sig ålagdt
att examinera, anhålla om ynnesten af nå-
gra lektioner; generalen bjöd honom ;å fru-
kost med champagne, och tog slutligen gan-
ska lugnt den summa af tusen rubel som
hans elev med darrande hand lade på bor-
det uti ett skönt kuvert.
Det här — sade generalen sedan de slu-
tat buteljen — är tillräckligt för en lektion.
Och huru många — sade kadetten — tror
ers exc. att jag ännu behöfver?
Tre till, då skall ni vara i stånd att med
utmärkelse genomgå er examen.
vOch ers. exc. tror icke att en lektion kunde
vara tillräcklig?
Det beror på er.
Den unge mannen begagnade sig af denna
vink och inneslöt tre tusen rubel uti en bil-
jett. Följaktligen blef han, när stunden var
kommen, förklarad ganska skicklig, och er-
höll sin syssla., 7)
Sådana äro officerarne vid landtarmen. —
Man kan åtminstone säga lika mycket om
flottans officerkör. Efter en obetydlig studie-
o pA : o
kure AnRh några manlivctrar I mactarna An2 Antt