Rysslands militärmakt.
(Ur Le Ducs wQuestion russer.)
(Slut från gårdagsbl.)
I alla falll och med hvilka laster den ryska
soldaten än må vara besmittad i början, är
han likväl på slagfältet ett fruktansvärdt in-
strument förr våldet. Disciplinen ombildar
honom; dem afkläder honom till den grad
hans personllighet, att man fåfängt skulle hos
honom söka: det minsta spår af egen vilja
eller känsla. Han är chefens order inkarne-
rad. Hrde Custine, som definisrat ryssen såsom
pen machin Xesvärad af en själ, skulle i detta
afseende fima ryska soldaten fullkomligt fri.
Han är en nachin, ingenting vidare. Vänta
icke af horom hvarken öfverläggning eller
råd. Om man säger åt honom: halt! så stan-
nar han; marsch! så går han, om han ock
skulle passera igenom lågande eldflammor,
öfver simmande isstycken eller genom öfver-
svämningens böljor. Förr märkte man hos
ryska soldatten en viss fanatisk hänförelse.
Denna existerar icke mer: Nikolaus har full-
bordat Pauls verk; han kommenderar automa-
ter. Också fäster jag ett obetydligt intresse
vid det religiösa manifest, som den ortodoxe
kejsaren nyligen med så mycken pomp publi-
cerade: det var en klockringning för att döfva
occidenten; ryska armåen hörde den icke.
sPachov (frarmåt!), detta ord som kejsaren säger
åt sin kusk när han stiger i åkdonet, skulie
vara hundrade gånger mera verksamt för att
drifva ryskat soldaterna fram än dessa glän-
sande tirader om fädernesland och religion,
dem de icke begripa.
För att uppskatta en så mirakulös passi-
vitet i lydnadsväg, bör man väl känna de
sällsamma medel, genom hvilka man lyckats
vinna den. Ett faktum skail gifva oss be-
grepp om cem. Jag kände i Ryssland gan-
ska noga ena general, som hade sig uppdra-
get att inspektera en detacherad armå-.kår.
Denne general var af tysk härkomst, af et
ganska hyfsadt väsende, af milda sedvanor
inomhus, var med ett ord, en verldsman. Se
här huru han bildade sina soldater. När en
af dem hade begått något disciplinarfel, sam-
mankallade han hela kompaniet, som han lät
uppställa nundtomkring en förut uppkastad
raf; när delinqveten sedan blifvit framförd,
befalide han honom att falla på knä vid bräd-
den a? grafven, och lät piska honom, til dess
han nediföll derui. Då sade han med sträng
ton till honom: Kom ihåg detta straff, och
akta dig att utsätta dig derför en gång till,
denna graf skulle då blifva din,. Den olyck-
liga soldaten, nedsö:ad af jord och blod, åter-