Rysslands militärmakt. (Ur Le Ducs wQuestion russer.) (Slut från gårdagsbl.) I alla falll och med hvilka laster den ryska soldaten än må vara besmittad i början, är han likväl på slagfältet ett fruktansvärdt instrument förr våldet. Disciplinen ombildar honom; dem afkläder honom till den grad hans personllighet, att man fåfängt skulle hos honom söka: det minsta spår af egen vilja eller känsla. Han är chefens order inkarnerad. Hrde Custine, som definisrat ryssen såsom pen machin Xesvärad af en själ, skulle i detta afseende fima ryska soldaten fullkomligt fri. Han är en nachin, ingenting vidare. Vänta icke af horom hvarken öfverläggning eller råd. Om man säger åt honom: halt! så stannar han; marsch! så går han, om han ock skulle passera igenom lågande eldflammor, öfver simmande isstycken eller genom öfversvämningens böljor. Förr märkte man hos ryska soldatten en viss fanatisk hänförelse. Denna existerar icke mer: Nikolaus har fullbordat Pauls verk; han kommenderar automater. Också fäster jag ett obetydligt intresse vid det religiösa manifest, som den ortodoxe kejsaren nyligen med så mycken pomp publicerade: det var en klockringning för att döfva occidenten; ryska armåen hörde den icke. sPachov (frarmåt!), detta ord som kejsaren säger åt sin kusk när han stiger i åkdonet, skulie vara hundrade gånger mera verksamt för att drifva ryskat soldaterna fram än dessa glänsande tirader om fädernesland och religion, dem de icke begripa. För att uppskatta en så mirakulös passivitet i lydnadsväg, bör man väl känna de sällsamma medel, genom hvilka man lyckats vinna den. Ett faktum skail gifva oss begrepp om cem. Jag kände i Ryssland ganska noga ena general, som hade sig uppdraget att inspektera en detacherad armå-.kår. Denne general var af tysk härkomst, af et ganska hyfsadt väsende, af milda sedvanor inomhus, var med ett ord, en verldsman. Se här huru han bildade sina soldater. När en af dem hade begått något disciplinarfel, sammankallade han hela kompaniet, som han lät uppställa nundtomkring en förut uppkastad raf; när delinqveten sedan blifvit framförd, befalide han honom att falla på knä vid brädden a? grafven, och lät piska honom, til dess han nediföll derui. Då sade han med sträng ton till honom: Kom ihåg detta straff, och akta dig att utsätta dig derför en gång till, denna graf skulle då blifva din,. Den olyckliga soldaten, nedsö:ad af jord och blod, åter