Emellertid har händelsernas utveckling
skingrat dessa illusioner, som underhöllos af
det ryssvänliga junkerpartiet. Österrike, som
med största nöje mottog de garantier och den
förlängning af Olmiitzertraktaten, som man
ville gifva det, visade deremot tvekan och
dröjsmål i fråga om den stränga neutralitet
och .de andra saker, hvilka Preussen önskat
som ersättning för sin beredvillighet.
Under dessa omständigheter förnyade vest-
makterna sin begäran att ånyo få erkända af
de tyska stormakterna de rättsgrundsatser,
som äro uttalade i Wienerprotokollerna. Man
var ännu alltjemnt böjd i London och Paris
att medgifva vissa reservationer till förmån
för Preussens särskilda ställning.
Man bör veta, att Preussen, efter att ha
förkastat den 4 Mars förslaget till en kon-
vention med England och Frankrike, hade
påföljande dag skickat en depesch till grefve
v. Arnim, preussisk ambassadör i Wien... In-
nehållet af denna depesch upprepades seder-
mera i ett cirkulär till Preussens agenter vid
de tyska hofven. Tidningarne ha för en el-
ler par dagar sedan meddelat ett och annat
om innehållet af denna akt, som ännu spelar
en vigtig roll i förhandlingarne. Menjag är
i tillfälle att ordagrannt kunna meddela er de
vigtigaste delarne af depeschen af d. 5 Mars.
Regeringen erinrar i denna depesch först
derom, att Preussen alltid satt högsta pris på
gg af den europeiska freden och
på enigheten med de fyra hof som hade upp-
ställt såsom målet för sina ansträngningar fre-
dens återupprättande på rättvisans och den
europeiska jemnvigtens varaktiga grunder,.
Oaktadt sin särskilda ställning hade Preussen
medverkat till Wienerprotokollerna. Det har
också tillika med Österrike förkasta Rysslands
anbud. om allians eller neutralitet. Depeschen
fortfar derefter på följande sätt:
Jag har anfört dessa. fakta, för att angifra de
äsigter som vi allt hittills omfattat och som varit be-
stimmande vid vär pröfning af iden att under sa-
kernas närvarande ställning underteckna en allians
mellan fyra makter, och specielt en sädan, till -hvil-
ken Österrike nu meddelat ett förslag. Hvad det
materiella innehållet af denna konvention angår, sä
bör man erkänna att det i principen icke öfverskri-
der hvad som är betecknadt i protokollerna säsom
mälet för makternas förenade ansträngningar och
grundvalen för. deras förening. Men det är just der-
före som vi mäst draga i betänkande huruvida den
högtidliga formeniaf en konvention vore tjenlig i ett
ögonblick, dä den praktiska betydelsen af stipulatio-
nerna är färdig att sträcka sig icke blott till de prin-
ciper, rörande öfverensstämmelsen, som äro tillräckligt
konstaterade genom protokollerna, utan äfven till de exe-
kutionsåtgärder, som naturligtvis mäste bli olika icke
blott i sina detaljer, utan äfven till sin allmänna ka
rakter.-s Det är utom alltstvifvel att liksom Frank
rike oelr England ha bekräftat sin förbindelse, genom
en särskild öfverenskommelse: om militärisk samver-
kan, och liksom Österr:ke ä sin sida-mäst rädfräga
sina gränsintressen, för att bestämma sig till en un-
der vissa -inträffande omständigheter materiell sam-
verkan, så är Preussen i, en ställning som älägger
det andra förbindelser Och att göra afseende på ät-
skilliga- andra förhällandents Det skulle häraf bli eb
följd att.för att undvika hvarje felaktig tydning och
för att undvika till och med hvarje moralisk pätryck
ning, formliga och fullt utvecklade reservationer i
detta hänseende mäste infogas i konventionen eller
bifogas: densamma i form af speciela dokumenter
Men skulle icke då den moraliska effekt, som man
afsett med en dylik högtidlig konvention, snarare bli
försvagad genom dessa nödvändiga bihang, som på
sätt och vis skulle synas rubba öfverensstämmelsen ;
principer, genom olikheten i ställning och skillnaden
exekutionsmedel? Och den mera anspräkslösa, : en
icke mindre kraftiga formen af ett protokoll, skulle
den icke fortfara att under närvarande förhällanden
vara mest öfverensstämmande med sakernas ställ-
ning?
Ni inser här lätt Preussens fiffiga maner att
söka komma ifrån förslaget om en konven-
tion, derföre att den icke kan ha nog stark
- moralisk effekt! Det vill ju nästan se ut
som skulle Preussen begära en långt mera
energisk konvention till fördel för vestmak-
terna. Hvad som olyckligtvis kullkastar denna
teori är den omständigheten att det just är
genom Preussens förbehåll och reservation
som konventionen skulle bli så moraliskt
svag. Preussen ger sig utseende af att säga:
Jag vill göra några förbehåll! Man medge:
detta, i det man ger sitt bifall till att kon-
ventionen afslutas med några förbebåll från
Preussenis sida (ty att sjömakterna hade med-
gifvit detta är ett faktum). Men Preussen
säger då: Nej! konventionen med förbehåll
är öfverflödig, derföre att vi ha Wienerproto-
kollen.
För öfrigt utvecklas detta närmare i slutet
af depeschen, der man finner: följande ytt-
randen:
Hvarföre- skulle denna nya konferens -behöfva skil-
jas genom en konvention från den som förut egt run.
i Wien? Hvarföre skulle icke. den sedhare kunn:
fortsätta sin verksamhet på grund och under former
af protokoller? Hvarföre skulle: den icke, på sätt och
vis följande händelserna; kunna sysselsätta sig med
de frågor; som i första rummet framstå, utrymmande
af ottomanniska rikets omräde, och de verksammastc
medel för att erhälla erforderliga förändringar i trak-
taten af den 13 Juli 1841, om det lagliga förbättran-
det af de kristna Rajahs öde, och slutligen definitiv:
arrangementer för afslutande af en rättvis och varak
tig fred? Hvarföre skulle man icke tilläta, att en a!
de fyra makterna intoge en sådan ställning, som er
dag kunde bli af mycken vigt, för att ästadkommö
ett närmande mellan de olika intressena och sälunds
lätta fredsverket? — — — — Sälunda skall konun-
gen, å ena sidan fullt uppfattande den europeisks
karakteren af de intressen, som här bekämpa hvar
andra, och de pligter som för H. M. härflyta ur han:
ställning såsom suverän för en stormakt, men å an
dra sidan fästande afseende på de icke mindre he-
liga förbindelser som hans lands ställning och spe-
ciella intressen ålägga honom, fortfara att dela sina
allierades ansträngningar för att rädda den borgerligs
ordningen och den europeiska jemnvigten för de an
grepp af hvilka den kan bli hotad.
I närvarande ögonblick är ställningen föl-
jande: Den stränga neutraliteten har blifvit
förkastad af Österrike. Man har återvänd:
till idben om en convention å quatre,, men
me RR Or - -