I afseende på fiendtliga skrifter, vill jag
nämna twenne som jag haft tillfälle att se.
Den första är en predikan som hållits i Tou-
louse den 22 sistlidne Januari af pater Lacor-
daire. See här t. ex. en strof derur: Det gif-
ves tidpunkter i historien då några män, med
tillhjelp af våld och mer eller mindre skick-
liga intröger, lyckas kufva hela folk och lägga
dem undler sitt välde; men om detta folk har
lemnat sin moraliska kraft, sin karaktersstor-
het, så vaknar det en dag och utplånar i
ett enda modigt ögonblick ett helt sekels
slafveri.
Anspelningen är sannerligen ganska tydlig,
och för att göra den än tydligare, vänder sig
den republikanske patern till de unga rmiän-
nen bland sina åhörare, talar till dem om
Cato af Utica och utbrister: förakten icke
lifvet, men förakten dödenp.
Den andra skriften är hr de Montalemberts
bref till hr Dupin, hvilket som ni vet föran-
ledt frågas väckande inför lagstiftande kåren
om åtal mot dess författare, som är medlem
af denna kår. I detta bref, der statens högst
uppsatte personer. sådana som Troplong och
Delangle, behandlas såsom eländiga krypare
för makten, läser man den skarpaste kritik
öfver den nuvarande styrelsens ursprung och
system, en kritik framställd uti ordalag som
falla sig ganska hårda äfven för hr Dupin
sjelf, som gisslas med den bitterhet som är
så naturlg hos Montalembert.
Dessa och några andra dylika skrifter är
det som man i hemlighet aftryckt och som man
sticker oss i handen; men utom det att tid-
punkten är illa vald för anfall på en styrelse
som har kriget i Orienten på sina skuldror,
kunna ej heller anfallen vinna mycken gen-
klang i ett ögonblick då landet genljudar af
bifall öfver kejsarens fasthet i ord och hand-
ling mot Frankrikes och civilisationens fi-
ender.
Se der, för närvarande, sakernas ställning.