I afseende på fiendtliga skrifter, vill jag nämna twenne som jag haft tillfälle att se. Den första är en predikan som hållits i Toulouse den 22 sistlidne Januari af pater Lacordaire. See här t. ex. en strof derur: Det gifves tidpunkter i historien då några män, med tillhjelp af våld och mer eller mindre skickliga intröger, lyckas kufva hela folk och lägga dem undler sitt välde; men om detta folk har lemnat sin moraliska kraft, sin karaktersstorhet, så vaknar det en dag och utplånar i ett enda modigt ögonblick ett helt sekels slafveri. Anspelningen är sannerligen ganska tydlig, och för att göra den än tydligare, vänder sig den republikanske patern till de unga rmiännen bland sina åhörare, talar till dem om Cato af Utica och utbrister: förakten icke lifvet, men förakten dödenp. Den andra skriften är hr de Montalemberts bref till hr Dupin, hvilket som ni vet föranledt frågas väckande inför lagstiftande kåren om åtal mot dess författare, som är medlem af denna kår. I detta bref, der statens högst uppsatte personer. sådana som Troplong och Delangle, behandlas såsom eländiga krypare för makten, läser man den skarpaste kritik öfver den nuvarande styrelsens ursprung och system, en kritik framställd uti ordalag som falla sig ganska hårda äfven för hr Dupin sjelf, som gisslas med den bitterhet som är så naturlg hos Montalembert. Dessa och några andra dylika skrifter är det som man i hemlighet aftryckt och som man sticker oss i handen; men utom det att tidpunkten är illa vald för anfall på en styrelse som har kriget i Orienten på sina skuldror, kunna ej heller anfallen vinna mycken genklang i ett ögonblick då landet genljudar af bifall öfver kejsarens fasthet i ord och handling mot Frankrikes och civilisationens fiender. Se der, för närvarande, sakernas ställning.