böner och välönskningar kunna endast hafva ett mål; endast en glädjekänsla kan lifva deras bröst vid segertidningarne från de vestra makternas förenade flaggor; endast en sorg trycka dem, om, hvad Gud förbjude, andra öden än framgångens skulle vänta deras vapen. Så starkt och enhälligt har den allminna meningen uttalat sig hos Svea folk, hos våra trogna bröder vester om fjellryggen och hos våra ädla och högt värderade stamförvandter på andra sidan Sundet, att icke en enda röst skall våga höja sig med andra önskningar. Med glädje, hopp och vänners deltagande helsas rundt om våra stränder Englands och Frankrikes flaggor välkomna i våra farvatten. Deras framgångar innebära löftet om vår framtida lycka; det svenska hjertat känner ingen neutralitet mellan friheheten och slafveriet, mellan vesterns ljusa odling och österns mörka förtryck. Med den förra är vårt hjertas varma deltagande, vår tankes ljusa hopp, och det gifves ingen mensklig makt som kan förqväfva de tysta, men varma välönskningar, som i hvarje svenskt bröst lhöjas för framgången af den rättvisa saken och för en ärofull seger åt de vapen som förfäkta den.