blifva eniga! då skola vi blott alltför snart finna att d adliga privilegierna äro en chimere; ty hvad är begrep Pet adel annat än en id, hvilken kan förstöras eller upp äfvas af en annan? De ofrälse stånden blefvo nemligen så upppbragta öf ver detta grefve Horns företag, att ingen endda ledamo af de tre stånden infann sig i Storkyrkan, fastän de ringdes öfver en timma och orgorna gingo een halftim ma efter syndabekännelsen; — men på rikssisalen kom mo de alla och beklagade sig högljudt öfveier det vål som skett... Så får jag då ännu en gång säga: Detta blodiga drama har nätt sitt slut! (Gud, hur mycket blod klibbar ej vid denna krona! I1Den öster ländska sagan faller mig i minnet: Då viziren kom till kalifen, bedjande bonom upp lyfta jordsäcken på hans axlar, frågade viziren, nä han förnam att kalifen ej förmådde uppfylla hans bön — O du, de trognes beherrskare, du som ej förmå upplyfta denna säck med jord, hur vill du då inföj Allahs tron bära all den jord, som du afhändt der arma enkan? Blod tynger mera än jord. Ännu ett offer väntar!... Prosten Brenner... Den enda tillfredsställelse jag erfor under dessa för mig så svåra dagar var, att på kröningen, då konungen gjorde åtskilliga utnämningar, sträckte sig nåden ända ned till underbefälet. Konungen ville utnämna Broms ill fändrik. — Nej, — svarade den tappre Carolinen. — Jag är heldre kung Carls förare, än kung Fredriks fäindrik! Och dervid blef det. Fredrik måste tga och tåla. Farväl broder Kilian! snart hoppas jag få vände ryggen åt denna olycksort, och ila i min endde broders irmar. Lorentz Stobee. FEMTONDE KAPITLET. Uti ett litet rum der ej andra möbler syntes än ct med stolar omgifvet bord, hvarpå papper och skrifmaterialier lågo, och der fönsterna omsorgsfullt voro beäckta af tjocka rullgardiner, såg men fem herrar inbegripne i ett lifligt samtal.