blifva eniga! då skola vi blott alltför snart finna att d
adliga privilegierna äro en chimere; ty hvad är begrep
Pet adel annat än en id, hvilken kan förstöras eller upp
äfvas af en annan?
De ofrälse stånden blefvo nemligen så upppbragta öf
ver detta grefve Horns företag, att ingen endda ledamo
af de tre stånden infann sig i Storkyrkan, fastän de
ringdes öfver en timma och orgorna gingo een halftim
ma efter syndabekännelsen; — men på rikssisalen kom
mo de alla och beklagade sig högljudt öfveier det vål
som skett...
Så får jag då ännu en gång säga:
Detta blodiga drama har nätt sitt slut! (Gud, hur
mycket blod klibbar ej vid denna krona! I1Den öster
ländska sagan faller mig i minnet:
Då viziren kom till kalifen, bedjande bonom upp
lyfta jordsäcken på hans axlar, frågade viziren, nä
han förnam att kalifen ej förmådde uppfylla hans bön
— O du, de trognes beherrskare, du som ej förmå
upplyfta denna säck med jord, hur vill du då inföj
Allahs tron bära all den jord, som du afhändt der
arma enkan?
Blod tynger mera än jord.
Ännu ett offer väntar!... Prosten Brenner...
Den enda tillfredsställelse jag erfor under dessa för
mig så svåra dagar var, att på kröningen, då konungen
gjorde åtskilliga utnämningar, sträckte sig nåden ända
ned till underbefälet. Konungen ville utnämna Broms
ill fändrik.
— Nej, — svarade den tappre Carolinen. — Jag är
heldre kung Carls förare, än kung Fredriks fäindrik!
Och dervid blef det. Fredrik måste tga och tåla.
Farväl broder Kilian! snart hoppas jag få vände
ryggen åt denna olycksort, och ila i min endde broders
irmar. Lorentz Stobee.
FEMTONDE KAPITLET.
Uti ett litet rum der ej andra möbler syntes än ct
med stolar omgifvet bord, hvarpå papper och skrifma-
terialier lågo, och der fönsterna omsorgsfullt voro be-
äckta af tjocka rullgardiner, såg men fem herrar inbe-
gripne i ett lifligt samtal. -