: (Insändt.) Ett ord om cldsvådor, brandförsäkringar och välgörenhet. Insändaren har tvekat att kläda sin på öfvertyge Ilse grundade tanke i ord eller uttala detta ord, enär det utan tvifvel af flantroperna skall anses såsom ett hårdt ord; men är det ett sanne ord, och kan det tjena till varning och väckelse, så — får gå för shårdhetenr, Trenne större eldsolyckor hafva nyligen timat: i Jönköping, Warberg och synnerligast i Örebro. Den allmänna välgörenheten har genast blifvit påkallad, och skyndat att räcka de olycklige hjelpsamma händer. Det är behöfligt, det är rätt, det är kristligt. Men då såsom ökadt skäl för denna välgörenhet anföres att mycken egendom, såväl fast som lös, icke varit försäkrad, sä är det giltigheten af detta skäl, som måste bestridas. Dylika förluster böra ej — hur håråt det må läta — i allmänhet ersättas. Att undantag härvid kunna finnas för den aldra fattigaste klassens lilla börda, inses naturligtvis; men i allmänhet måste den principen vara riktig och böra genom sina följder vinna erkännande, att den, som kunnat, men icke velat försäkra sin egend m, vare sig fast eller lös, måste skylla sig sjelf, samt bör lida följderna af försummelsen och icke i detta hänseende vara föremål för den allmänna välgörenheten, hvilken väl ändå inner tillräckliga utvägar för sin hjelpsamhet, icke allenast uti lindrandet af den oundvikliga ögonblickliga nöden, utan äfven till de mångfaldiga, som vid dylika olyckor förlora sin bästa egendom,