Den ofantliga fördelem af det enformiga I portosystemet med frimiärken både för allmänheten och för postförvaltningen är numera af erfarenheten så fullständigt bevittnad, att derom i hela verlden blott finnes en röst, och allt försök till bevisning i detta fall är fullkomligt öfverflödigt. Så snart brefskrifvaren vet hvad brefvet väger, kan han genast med frimärkets vidhäftande frankera det till sitt rätta belopp, utan att behöfva sväfva i okunnighet om hans skrifvelse genom oriktigt beräknad frankering skall löpa fara att icke blifva afsänd eller betunga mottagaren med någon särskild lösen. Införandet af frimärken på olika portosatser har den stora olägenheten att göra särskilda taxor erforderliga, då högst få korrespondenter sjelfva känna de exakta afstånden mellan orterna, från och till hvilka deras -skrifvelser skola befordras. I Sverige finnas för närvarande 151 postkontor; endast för 4 af dem, nemligen Stockholms, Göteborgs, Lunds och Haparandas, finnas posttaxor i almanackorna införda, en olägenhet som hittills varit ytterst kännbar för alla korrespondenter, och som genom den föreslagna reformens halfhet endast i obetydlig mån skulle komma att afhjelpas. Ovissheten för brefskrifvaren när han skulle begagna ett frimärke å 6 eller å4 sk. banko skulle betydligt minska allmänhetens förtroende för frimärkenas begagnande; heldre än att utsätta sig för misstag skulle den välja den utvägen att frankera sina bref kontant på postkontoren, hvilka således blefve öfverhopade af liqvider, hvarifrån det enformiga portot skulle alldeles befria dem. Misstag och förvexlingar af de särskilda sorterna frimärken skulle beständigt uppstå, och postexpeditionerna betungas af ett ständigt kontrolloch korrigeringsarbete, som hindrade expeditionens raska gång och till största delen upphäfde de af systemet beräknade fördelarne. Då Kongl. Maj:t vidare, i 12 punkten af den nådiga propositionen föreslår en framtida nedsättning af den högre portosatsen till ett uniformt porto af 4 sk. bko för hela riket, och den tidpunkt, då en sådan ytterligare reform blefve möjlig oc nödvändig, kunde motses med det snarase komma att inträffa, så blefve då inom kort tid alla frimärken på 6 sk. bko obrukbara, ch deras invexlande, under den tidpunkt då cetta egde rum, skulle, utom allt besvär och fövirring det måste förorsaka, äfven i väsentig mån minska postverkets intrader. Mycket kunde ännu vara att tillägga om olägenheterna af flera slags frimärken och fördelarne af den lika portosatsen, men utrymmet tillåter oss ej här att vidare utföra detta ämne. Vi hänvisa läsaren till generalpoststyrelsens utförliga betänkande, infördt i Aftonbladet för den 19—26 November sistlidet år. Hvar och en med sundt förnuft måste inse att den kongl. propositionen, långt ifrån att vara en förbättring af poststyrelsens förslag, tvärtom är egnad att tillintetgöra det väsentligaste af detta förslags fördelar. Tilltro sig ej Riksens Ständer att för ett eller annat år för statsverket umbära någon del af den påräknade vinsten af postverket — Invilken dessutom 1 en snar framtid skulle rikligen ersättas — vore det åtminstone önskligt att de ville antaga poststyrelsens förslag om ett lika porto af 5 sk. bko, hvilket sedan med mindre svårighet kunde nedsättas till det både af poststyrelsen och Kongl. Maj:t, såsom det slutliga målet, proponerade beloppet af 4 sk. Men vi vilja ännu 1 det längsta hoppas att Ständerna skola taga stezet fullt ut, och icke genom vidtagande af ha!fmesyrer onödigt och för lång tid förhinåra det fullständiga genomförandet af en reform, som är så utomordentligt vigtig för vår sociala förkofran.