I Ber jag mig till det slut hvartill utskottet kommit,
och röstar för utskottsbetänkandet i denna punkt.
Prosten Schrum talade för bifall till hr Werns mo-
tion, och anser att någon grundskatt ej bör finnas på
jerohandteringen, utan att den afgift som af den
skall erläggas bör utgå som bevillning. Vi hafva så-
dana jernförädlande verk, valsverken, hvilka ej draga
grundskatt, och så bör det äfven vara med hela jern-
handteringen.
Biskop Heurlin: Då han hörde början af prosten
1 Forsells i stor liberal skala tilltagna anförande, trodde
talaren att det skulle sluta med rekommendation för
hr Werns motion, hvilket varit mycket bättre än att
ansluta sig till utskottets hemställning; ty genom den
förras antagande blefve man qvitt alla bruksprivile-
gier, som utskottet ej haft hjerta att göra sig af med.
d Hr prosten har äfven upprullat en starkt markerad
Jjemförelsetafla mellan Sverige ä ena sidan samt Eng-
land, Belgien m. fl. länder både i denna verldsdel
samt i Amerika ä den andra, och kommit till det
förnuftiga slutet, att, derföre att det står sä bra till
på andra häll, allt skulle stå så illa till hemma hos
Toss, ehuru frihetskämparne ej kunnat förneka det
konstaterade faktum, att jerntillverkningen under den
uppställda jemförelsetiden- äfven här stigit med 25
procent; men de, som uppskatta sädana för den sven-
ska jernhandteringens efter partiets äsigt illa utfal-
lande jemförelser, skulle komma till samma nedslå-
ende resultat, om de äfven företoge sig att jemföra
våra öfriga produktioner med dessa länders slöjder;
men om vi ej kunna mäta oss med andra länder i
qvantiteten, skola vi alltid kunna uppehälla det sven-
ska jernets godhet, och jernhandteringens tillstånd
skulle hos oss vara vida mera glädjande än den är,
ehuru, då man erhäller 16 rdr för skeppundet, ctt
mättligt vinstbegär ej borde känna sig hungrigt, om
våra brukspatroner, i stället att lägga händerna i kors
och leka seigneurer, bättre skötte sitt yrke, hvilket
Du i inspektorernas händer drifves illa bäde för hand-
teringen och principalerna, ty det är inspektorerna
som blifva rika, under det herrarne klaga att de ej
kunna bära skatterna, och när patronen slår vantarne
i bordet köper förvaltaren bruket. Hurudant är äf-
ven det svenska jernet? jo, genom besparing på kol
och genom aflöningssättet med öfversmide, hvarige-
nom smedens sträfvan gär ut på ej att få en god
vara, utan att med minsta koltillgäng få en stor
qvantitet öfversmide blir produkten sä usel, att en-
gelsmännen, för att kunna använda det af naturen
yppersta jern i verlden, mäste smälta om densamma.
När man genom sädant missvårdande af en annars
vinstgifvande handtering misskrediterat densamma,
klagar man öfver att den ej betalar sig utan gär
med förlust. Talaren granskade härefter en af bergs-
kollegium upprättad omkostnadsräkning å jerntillverk-
ningen, hvarest bland utgiftsposterna funnos sådana
som förlust på gamla smeder, kyrkobyggnader och
kyrkors underhåll, och dessa utgifter, fördelade pr
skeppund, visade att ingen vinst vore qvar vid för-
säljningen af ett skb stängjern; men talaren hem-
ställde om ej hvarje annan tillverkare af en vara
skulle, liksom jerntillverkarne, hvilka, utom de förut
uppgifna utgiftsposterna, tillägga sådana som mal
mens pris och priset derutöfver, kolens pris och
priset derutöfver, kunna tillvägabringa ett resultat,
som visade att han bedrefve en näring, som vore
oändligt mycket mindre vinstgifvande än jernhandte
ringen.
Prosten Berlin önskar handteringens bestånd, men
har ej hört eller vetat af att det stod så illa till med
den svenska jernhandteringen, förrän hr Werns mb-
tion såg ljuset; men brukspatronernas ställning kän
väl ej vara så beklagansvärd, då jernet stär till 16
rdr, och man vet att produktionen under sednare ti-
der betydligt stigit; men det är just i jemförelsen med
andra, som den största olyckan ligger, ty om jag
t. ex. här har en guldgrufva, som gifver mig 20,000
å 30,000 rdr, och jag dermed finner mig nöjd och
belåten, men man kommer och säger: hvad är du
för en stackare, som petar i en sä usel grufva? I
Kalifornien, i Australien har man upptäckt guldgruf
vor, som gifva denna summa mänga gånger om; då
blir jag först olycklig, dä känner jag min ringhet
och märker att min guldgrufva går med förlust. Är
det sä illa deran med den svenska jernhandteringen,
att den gär sin undergång till mötes om den ej får
en lindring af 3 sk. och 4 rst. pr sk, är den san-
nerligen högt att beklaga, eller tro brukspatronerna
att en minskad skatt af 3 sk. 4 rst. pr sk skall
blifva den vehikel, som ur gruset skall upprätta deras
sjunkna näring och med ens förflytta dem till lyck-
salighetens ö? Jag tror det icke. Är ställningen så
prekär den blifvit uppgifven, lärer väl botemedlet ej
ligga i skillingar och runstycken. Den lindring som
är i fråga och hvilken jag ej anser behöflig, medför
ringa tördel för bruksintresset, men en stor förlust
för statsverket, hvarföre jag motsätter mig densamma.
Flera af ständet instämde.
Professor Carlsson. Ej af qvantiten, utan af den
större eller mindre godheten hos det svenska jernet
bör jernbandteringens ställning bedömas. Har Eng-
land förstätt förbättra sitt jern och nedsatt priset ä
detsamma, att derigenom det svenska jernei, som
saknar erforderliga förbättringar och icke kan försäl-
jas annat än till högre pris, blifvit af detsamma un-
danträngt? Erfarenheten har bejakat denna fräga.
Hvilka omständigheter föranleda dä det svenska jer-
nets mindre godhet, och vålla dess högre pris? Det
är visadt att alla länder sökt tillgodogöra sig de upp
täkter vetenskapen skänkt dem, och i den mån det
förmätt sädant, äfven Sverige, men dä kapitaltillgän-
garne här äro mindre, äterstär för oss i det afseen-
det mycket att göra, och de förbättringar som skett
bafva kostat oss mera i propotion än andra länder.
Deraf följer äfven att produkten mäst hällas dyrare
för att dymedelst få igen de redan tillvägabragte för-
bättringskostnaderna. Hvad som äfven fördyrar värt
jern är de höga kolpriserna, hvilka, genom den för-
lelaktiga rigtning och förut okända afyttringstillfällen
lensamma tagit, i väsendtlig män, jemte andra va-
rors stegrade pris, blifvit fördyrade. Om 20 ärs
konstanta erfarenhet tillstyrker ätgärders vidtagande
för jernhandteringens förbättrande, bör man väl mer
fästa sig dervid än vid ett ärs tillfälliga konjukturer.
Det närvarande förslaget söker att ästadkomma en
sädan förbättring. Man har sagt att brukspatronerna
i allmänhet äro rika, och att de väl förmå draga
skatten; men ej är det väl de som skola beskattas?
Det är väl näringen som bör se till om den kan draga
densamma. Bergskollegii på noggrann utredning
grundade yttrande anser jag tillitsfullt, och det till-
styrker denna åtgärds vidtagande; man har visserli-
gen sökt bäde med löjets och kritikens vapen förmin-
ska värdet af bergskollegii utredning, men hvad mig
beträffar ej lyckats dervid; man har sagt sig ej för-
stä de i kalkylen upptagna posterna, t. ex. malmens
pris: och priset derutöfver, liksom rubriken kolens
oris och priset derutöfver. Jag har ej svärt attfatta
letta med malmens pris, förstäs omkostnaderna vid
smältningen och priset utöfver det värde malmen
var, då den ligger obruten i grufvan. Samma för-
vällande är äfven med kolens pris, och priset derut-
fver; med det förra förstås förädlingskostnaden, och
ned det sednare värdet af skogen innan den blifvit
edhuggen eller i fall den användes till andra ända-
mäl. Sä häruti ligga väl inga obegripligheter eller
orimligheter. Det är ej de 3 sk. och 4 runstycken
som skola tillvägabringa hvad man hoppas, utan den
derigenom uppgående totalsumma, som komma att
utgöra omkring 65,000 rdr, hvilka användas som ränta
efter 5 procent, skulle skapa ett kapital af 1,300,000
rdr; och neka kan man väl ej att med detta kapital
skulle mycket kunna ästadkommas. Man har talat
om jernhandteringens fördelar, bland hvilka belånings-
rätten i banken skulle vara sä stor. För de län som
derifrän erhållas mäste dock läntagaren betala full
ränta, och är väl då ej så mycket att tacka för.
Jag tillstyrker för min del bifall till betänkandet.
Frågan blef, som vi förut nämnt, äterremitterad.
—
Bondeståndet.
Plenum den 29 Mars e. m.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottets betänkande
- RA SN
OMAMES PEMA PM MA MP mV HP dm NH mr AR mA a O 3 vc BM mm He