BOITVE MLA MUR V VYINSL, Ulal CHNRL UPPBlEt BO
skulle gå med förlust.
Doktor Sandberg. Nyss var jag med om nedsätt
ning af kopparräntan för Stora Kopparberget, visser
ligen icke för att bereda fjerdepartsegarne någor
vinst, utan emedan det var enda sättet att till er
förbättrad ställning förhjelpa Dalarnes under dett:
kopparverk lifegna allmoge; men någon nedsättning
skatten af jerntillverkningen kan jag ej biträda; der
har redan kommit i åtnjutande af nedsättning, ha
belåningsrätt å sina artiklar i banken, hvarigenon
fatronerna ej behöfva försälja sin vara, utan att er
lälla nöjaktig betalning. När punkten om landtågs
gärdens borttagande förekom, hvarigenom en orät
tillkommen beskattning, som blott har åldern til
grund och ursäkt för sin laglöshet, kunnat undanröd
j:as och hvarigenom en lindring kunnat beredas äfver
dde små, var det ej någon som ville föra de betryck
ttes talan; nu deremot är falangen stor; men hvartil
ttjenar det att nedsätta den ordinarie räntan? Hvac
ssom behöfves måste ju fyllas med bevillning, som
ssamma mån blir större. Behofvet är ej så tryckan
cde, som det blifvit framställdt; det finnes samhälls
kklasser, hvilkas ställning är mycket sämre än bruks
eegarnes, och innan vi nedsätta skatten ä jerntillverk
mingen må vi se till huru vi kunna undvara den föi
en stor del af Sverges befolkning tryckande första ar.
tikelns bevillning.
Doktor Gumelius. Vi sitta ej här för att utdela
fattighjelp, utan vi måste se till om en näring, som
så länge födt och hedrat Sverge, vidare, utan att gå
sin och på samma gäng fäderneslandets undergång
ill mötes, kan draga de skatter som nu tynga den.
För min del är jag fullt öfvertygad, och jag stöder
denna min öfvertygelse ej på en ostadig predestina-
tion, utan på erfarenhetens omutliga vittnesbörd, att
tackjernshandteringen ej gifver någon vinst, då man
beräknar värdet af alla i handteringen ingående in-
gredienser.
Prosten 0. D. Arosenius. Då jag är ifrån en
bergslagstrakt, bör jag någorlunda känna förhällan-
dena och kan försäkra att tackjernstillverkningen ej
gifver bergsmännen någon vinst, hvilket beror på
tackjernets låga vch kolens höga pris; men då till-
werkningen är ortens enda produkt, få bergsmännen
ej se på att de ej erhälla nägon ersättning för sitt
arbete, belätne om de kunna framdraga den stora be-
folkning som vid hyttorna hafva sitt enda uppehälle.
Endast genom näringens bedrifvande i stor skala, ge-
nom förbättrade metoder, som medföra förökade
kostnader, kan densamma hållas uppe; de små hafva
allaredan gått under; men häruti ligger äfven förkla-
ringen på dea större produktionen, hvarmed antago-
nisterne velat förgyla tillverkningen.
Doktor Abr. Nordström ansäg att ingen handtering
är så beskattad som jernhandteringen. Den som läst
hr Werns motion skall finna, att om ej något göres
för denna fråga, kan Sverge ej längre konkurrera
med England, och hvarifrån skall då någon export
kunna ske och huru skall det komma att gå med
bankens ställning, som då med klingande mynt får
betala landets import?
Hammarskatten.
Prosten Forsell: Om man ställer sig på en strängt
konservativ ständpunkt och ser uti hvarje borttagande
af äfven en obillig grundskatt landets financiella
grundval rubbad, kan möjligen nägot tvifvel uppstå
om lämpligheten af den här föreslagna nedsättningen;
men för att dervid komma till ett oförvilladt omdö-
me, bör man se till huru jernhandteringens ställning
är i vårt land, betraktad ej blott och bart för sig
sjelf, utan i jemnförelse med den utveckling och till-
vext samma handtering gjort i andra länder. Det
visar sig då under en tidrymd af 20 år att tackjerns-
produktionen stigit hastigare i alla andra länder utom
Ryssland, — ja, att den i de fleste mångdubblats.
Detta faktum framstär vid jemförelse af totalproduk-
tionen i dessa länder för 20 år tillbaka och den vid
samma tid med dessa summor nu, då man finner att
den förra varit omkring 8,323,000 sk, hvaraf Sver-
ges andel utgör 506,000 sk8, men vore nu omkring
24,293,000 sk, hvaraf Sverges 765,000 sk; den
sistnämnde har således, i förhållande till det hela,
nedgätt från en sextondedel till en trettiotväende-
del. Detta ogynnsamma resultat, hvilket fram-
stär under omständigheter, som ådagalägga att
vär tillverkning ingalunda aftagit, betraktad blott
i förhållande till det tillverkningsbelopp, vårt
land tillförene frambragt, visar att man i verlds
handeln funnit det svenska jernet alltmer obehöfligt,
eller rättare sagdt att andra länders jernproduktion
kunnat användas till behof, för hvilka det svenska
jernet fordom nästan uteslutande var afsedt. Grun-
den härtill är att söka uti den förbättring andra län-
der åstadkommit i sina tillverkningar, förbättringar
som visserligen ej vår handtering underlåtit komma
sig till godo men hvilka här, hvarest räntan är högre,
kommer att stå förbättraren till långt högre värde än
i andra länder, der kapitaltillgången är ömnigare.
Ett annat skäl ligger uti den rika tillgång på stenkol
jemte lätta och billiga kommunikationsanstalter för
transport af alla effekter, hvarigenom rudimateriet
blifver ojemförligt billigare än här, hvarest man jemte
dyra kol har långa vägar att transportera produkterna
på, till allt för höga priser. Slutligen kommer skatten,
som ifrån att primitivt hafva varit en beskattning på
räämnet äfven med dess bibehällande öfvergätt till
förädlingen. Genom jemförelse äfven här med an-
dra länder finner man att hammarskatt, eller enskild
afgift å stångjernssmidet, icke finnes i något annat
land än Sverge; att tionde af stångjernsblåsningen,
utom i Sverge, endast utginge i Ryssland och Öster-
rike; att i öfrige länder, der bergverksbeskattning
funnes, densamma hvilade på grufvan, och an-
tingen, såsom i Preussen m. fl. tyska stater, utginge
med viss afgift i mån af malmbrytningen, eller ock,
såsom i Belgien, Frankrike och Spanien samt nu-
mera äfven i Sachsen, dels med viss läg afgift i mån
af storleken af grufvans utmål, och dels med bevill-
ning i mån af nettobehållningen, samt att de för-
nämsta jernproducerande länderna, Storbritannien och
Förenta Staterna, äfvensom Norge, voro från ala
serskildta afgifter af jerntillverkningen fullkomligt
befriade, så att näst de stora techniska upptäckterna
det mest utmärkande draget i jernhandteringens hi-
storia under de sednast förflutna 20 åren vore att
söka uti det allmänna upphäfvandet af beskattning,
som egt rum uti nästan alla de länder der sådan
funnits.
Ett misstag ligger äfven uti den förmodan att värt
jern, genom vissa detsamma tillkommaude serskiljande
egenskaper skulle uteslutande vara användbart till åt-
skilliga behof, såsom stälberedning, och dymedelst i
detta afseende ej vara underkastadt nägon konkurrens
med andra länders jerntillverkning för sådana behof;
men dä till ståltillverkning numera envändes mycket
ngelskt jern, som i anseende till sin större godhet
betales med högre pris än det vanliga svenska stäl-
jernet, har vär jernhandtering inom denna genre ej
längre något fridlyst område. Vilja vi således ej in-
skränka handteringen till en husbehofsnäring måste
vi nedsätta skatten, ty blott för motsatt fall kunna vi
ålägga oss sjelfva densamma, men önska vi fortfa-
rande i utläningen hafva en afnämare måste något
göras för att kunna närma vår tillverkning till det
pris, hvartill öfrige länders jernproduktion står på
verldsmarknaden. Vi hafsa varit vane att lefva af
vår jerntillverkning; på sednare tider har detta för-
hållande upphört; men de inkomstkällor som på an-
dra håll, genom skogshandteringen öppna. sig för oss,
skola snart, genom det sätt hvarpå denna handtering
bedrifves, utsina. Har derföre jernhandteringen, un-
der det vi sköfla vära skogar, hunnit aftyna, skall all
export upphöra, och hvarmed skall då den alltmer
stigande importen af både behofs- och öfverflödsvaror
betäckas. En skatt, som utgär med 16 å 18 sk. pr
skF är ej ringa, då den tages af nettobehållningen.
Denna skatt kapitaliserad skall kunna gifva nytt lif
å den svenska jernhandteringen, skall kunna sätta
den i tillfälle att, hvad den nu ej gör, kunna täfla
med den utländska varan; men då hela eftergiften af
skatten å jerntillverkningen är mera än hvad stats-
verket kan umbära, och då den af utskottet före-