BOITVE MLA MUR V VYINSL, Ulal CHNRL UPPBlEt BO skulle gå med förlust. Doktor Sandberg. Nyss var jag med om nedsätt ning af kopparräntan för Stora Kopparberget, visser ligen icke för att bereda fjerdepartsegarne någor vinst, utan emedan det var enda sättet att till er förbättrad ställning förhjelpa Dalarnes under dett: kopparverk lifegna allmoge; men någon nedsättning skatten af jerntillverkningen kan jag ej biträda; der har redan kommit i åtnjutande af nedsättning, ha belåningsrätt å sina artiklar i banken, hvarigenon fatronerna ej behöfva försälja sin vara, utan att er lälla nöjaktig betalning. När punkten om landtågs gärdens borttagande förekom, hvarigenom en orät tillkommen beskattning, som blott har åldern til grund och ursäkt för sin laglöshet, kunnat undanröd j:as och hvarigenom en lindring kunnat beredas äfver dde små, var det ej någon som ville föra de betryck ttes talan; nu deremot är falangen stor; men hvartil ttjenar det att nedsätta den ordinarie räntan? Hvac ssom behöfves måste ju fyllas med bevillning, som ssamma mån blir större. Behofvet är ej så tryckan cde, som det blifvit framställdt; det finnes samhälls kklasser, hvilkas ställning är mycket sämre än bruks eegarnes, och innan vi nedsätta skatten ä jerntillverk mingen må vi se till huru vi kunna undvara den föi en stor del af Sverges befolkning tryckande första ar. tikelns bevillning. Doktor Gumelius. Vi sitta ej här för att utdela fattighjelp, utan vi måste se till om en näring, som så länge födt och hedrat Sverge, vidare, utan att gå sin och på samma gäng fäderneslandets undergång ill mötes, kan draga de skatter som nu tynga den. För min del är jag fullt öfvertygad, och jag stöder denna min öfvertygelse ej på en ostadig predestination, utan på erfarenhetens omutliga vittnesbörd, att tackjernshandteringen ej gifver någon vinst, då man beräknar värdet af alla i handteringen ingående ingredienser. Prosten 0. D. Arosenius. Då jag är ifrån en bergslagstrakt, bör jag någorlunda känna förhällandena och kan försäkra att tackjernstillverkningen ej gifver bergsmännen någon vinst, hvilket beror på tackjernets låga vch kolens höga pris; men då tillwerkningen är ortens enda produkt, få bergsmännen ej se på att de ej erhälla nägon ersättning för sitt arbete, belätne om de kunna framdraga den stora befolkning som vid hyttorna hafva sitt enda uppehälle. Endast genom näringens bedrifvande i stor skala, genom förbättrade metoder, som medföra förökade kostnader, kan densamma hållas uppe; de små hafva allaredan gått under; men häruti ligger äfven förklaringen på dea större produktionen, hvarmed antagonisterne velat förgyla tillverkningen. Doktor Abr. Nordström ansäg att ingen handtering är så beskattad som jernhandteringen. Den som läst hr Werns motion skall finna, att om ej något göres för denna fråga, kan Sverge ej längre konkurrera med England, och hvarifrån skall då någon export kunna ske och huru skall det komma att gå med bankens ställning, som då med klingande mynt får betala landets import? Hammarskatten. Prosten Forsell: Om man ställer sig på en strängt konservativ ständpunkt och ser uti hvarje borttagande af äfven en obillig grundskatt landets financiella grundval rubbad, kan möjligen nägot tvifvel uppstå om lämpligheten af den här föreslagna nedsättningen; men för att dervid komma till ett oförvilladt omdöme, bör man se till huru jernhandteringens ställning är i vårt land, betraktad ej blott och bart för sig sjelf, utan i jemnförelse med den utveckling och tillvext samma handtering gjort i andra länder. Det visar sig då under en tidrymd af 20 år att tackjernsproduktionen stigit hastigare i alla andra länder utom Ryssland, — ja, att den i de fleste mångdubblats. Detta faktum framstär vid jemförelse af totalproduktionen i dessa länder för 20 år tillbaka och den vid samma tid med dessa summor nu, då man finner att den förra varit omkring 8,323,000 sk, hvaraf Sverges andel utgör 506,000 sk8, men vore nu omkring 24,293,000 sk, hvaraf Sverges 765,000 sk; den sistnämnde har således, i förhållande till det hela, nedgätt från en sextondedel till en trettiotväendedel. Detta ogynnsamma resultat, hvilket framstär under omständigheter, som ådagalägga att vär tillverkning ingalunda aftagit, betraktad blott i förhållande till det tillverkningsbelopp, vårt land tillförene frambragt, visar att man i verlds handeln funnit det svenska jernet alltmer obehöfligt, eller rättare sagdt att andra länders jernproduktion kunnat användas till behof, för hvilka det svenska jernet fordom nästan uteslutande var afsedt. Grunden härtill är att söka uti den förbättring andra länder åstadkommit i sina tillverkningar, förbättringar som visserligen ej vår handtering underlåtit komma sig till godo men hvilka här, hvarest räntan är högre, kommer att stå förbättraren till långt högre värde än i andra länder, der kapitaltillgången är ömnigare. Ett annat skäl ligger uti den rika tillgång på stenkol jemte lätta och billiga kommunikationsanstalter för transport af alla effekter, hvarigenom rudimateriet blifver ojemförligt billigare än här, hvarest man jemte dyra kol har långa vägar att transportera produkterna på, till allt för höga priser. Slutligen kommer skatten, som ifrån att primitivt hafva varit en beskattning på räämnet äfven med dess bibehällande öfvergätt till förädlingen. Genom jemförelse äfven här med andra länder finner man att hammarskatt, eller enskild afgift å stångjernssmidet, icke finnes i något annat land än Sverge; att tionde af stångjernsblåsningen, utom i Sverge, endast utginge i Ryssland och Österrike; att i öfrige länder, der bergverksbeskattning funnes, densamma hvilade på grufvan, och antingen, såsom i Preussen m. fl. tyska stater, utginge med viss afgift i mån af malmbrytningen, eller ock, såsom i Belgien, Frankrike och Spanien samt numera äfven i Sachsen, dels med viss läg afgift i mån af storleken af grufvans utmål, och dels med bevillning i mån af nettobehållningen, samt att de förnämsta jernproducerande länderna, Storbritannien och Förenta Staterna, äfvensom Norge, voro från ala serskildta afgifter af jerntillverkningen fullkomligt befriade, så att näst de stora techniska upptäckterna det mest utmärkande draget i jernhandteringens historia under de sednast förflutna 20 åren vore att söka uti det allmänna upphäfvandet af beskattning, som egt rum uti nästan alla de länder der sådan funnits. Ett misstag ligger äfven uti den förmodan att värt jern, genom vissa detsamma tillkommaude serskiljande egenskaper skulle uteslutande vara användbart till åtskilliga behof, såsom stälberedning, och dymedelst i detta afseende ej vara underkastadt nägon konkurrens med andra länders jerntillverkning för sådana behof; men dä till ståltillverkning numera envändes mycket ngelskt jern, som i anseende till sin större godhet betales med högre pris än det vanliga svenska stäljernet, har vär jernhandtering inom denna genre ej längre något fridlyst område. Vilja vi således ej inskränka handteringen till en husbehofsnäring måste vi nedsätta skatten, ty blott för motsatt fall kunna vi ålägga oss sjelfva densamma, men önska vi fortfarande i utläningen hafva en afnämare måste något göras för att kunna närma vår tillverkning till det pris, hvartill öfrige länders jernproduktion står på verldsmarknaden. Vi hafsa varit vane att lefva af vår jerntillverkning; på sednare tider har detta förhållande upphört; men de inkomstkällor som på andra håll, genom skogshandteringen öppna. sig för oss, skola snart, genom det sätt hvarpå denna handtering bedrifves, utsina. Har derföre jernhandteringen, under det vi sköfla vära skogar, hunnit aftyna, skall all export upphöra, och hvarmed skall då den alltmer stigande importen af både behofsoch öfverflödsvaror betäckas. En skatt, som utgär med 16 å 18 sk. pr skF är ej ringa, då den tages af nettobehållningen. Denna skatt kapitaliserad skall kunna gifva nytt lif å den svenska jernhandteringen, skall kunna sätta den i tillfälle att, hvad den nu ej gör, kunna täfla med den utländska varan; men då hela eftergiften af skatten å jerntillverkningen är mera än hvad statsverket kan umbära, och då den af utskottet före