prosbenkaltandet af sagda räntepersedel, efter hvad skollegium ofvan yttrat medför i allmänhet båtnad för de skattdragande vid utskyldernas bepräknander. Vi bedja läsaren lägga märke dervid, at kollegium grundat hela sitt försvar för dagsverksräntans bibehållande på erfarenhetens vittnesbörd: kollegium har af denna erfarenhe bildat en princip. Men räntegifvarne kuonc till stöd för sin åsigt åberopa en med kollegi alldeles motsatt erfarenhet, och för öfrigt ganska värdefull, enär den är ganska dyrköpt Alltså — den ena erfarenheten mot den an. dra: hvilken är då den tiliförlitligaste? — Nä har kollegium förvärfvat sig den nu åbe. ropade erfarenheten? För besvarandet af denn: fråga torde vi få upplysa derom, att kolle. gium vid tvenne föregående tillfällen nemigen under åren 1810 och 1828 — uti då afgifna, jemväl underdåniga utlåtanden i gan: ska ampla ordalag tillstyrkt dagsverksräntans afskaffande. I utlåtandet af 1851 har kollegium icke ingått i ringaste vederläggning af den i de äldre utlåtanderna framställda åsigten, — ja, kollegium har icke ens fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på dessa utlåtandens tillvaro, och regeringen skulle om dem varit i okunighet, derest icke den af kollegii ledamöter, som eger de grundligaste insigterna i skatteförenklingsfrågan — kammarrådet Falkman — varit af skiljaktig tanka med pluraliteten inom kollegium, och vidhållit samma åsigt, som i de äldre utlåtanderna framställts, samt om dessas tillvaro erinrat. Ingen annan förklaringsgrund finnes således, än att antaga, det kollegii uttalade åsigter nu grundats på en efter 1828 vunnen erfarenhet; ty i motsatt fall borde väl samma erfarenhet hafva stått kollegii ledamöter 1810 och 1828 till buds, enär man icke gerna kar, antaga att dessa hatva varit mindre hemmastadda i förhållanderna, än deras efterträdare, Men nu tro vi oss kunna ådagalägga attinga facta kunna anföras till stöd för den af kollegium åberopade erfarenheten. Dessa facta skulle naturligtvis beståuti prisförhållanderna å hufvudräntepersedlarne, under en följd af år och särdeles hvad beträffar sådana persedlar, hvilka, i afseende på priset, enligt hvad kollegium antyder, skulle reglera hvarandra, Vi hafva derföre uppgjort, med ledning af markegångstaxorna följande: Tablå öfver markegångspriserna inom Upsala län under 30 på hvarandra följande år. 2) En tunna En tunna Ett dränEtt hjelp: Råg. Korn. — gedagsdagsverke. verke. 1824 Bko rdr 5: 16. 4: — — 24. — 12 1825 a 71: — 5:16. —26. — 13. 1826 oo. 10: — 10: — —24 — 12. 1827 a 7: — 532 —24. 12 1828 a 6: 32. 6 — —26 — 12. 1829 . 8: — 6: — — 26. — 13. 1830 8 — 5: 16. — 26. — 14. 1831 ov 10: — 832 —28 — 14. 1832 , 7: 6: — — 28. — 14. I: 1833 a 6: 4: 32, — 28. — 14.) 1834 a 7: 5: 32. — 28 — 14 1835 a 7: 32. 6:32. — 28 — 14. 1833 a 7:20. 6 — —28 — 14. 1837 a 8: 16. 6 24. —28 — 14. Il 1838 a 9: 32. 7:16. —28 — 14.) 1839 a 8: 16. 6:24. —28. — 14. I, 1840 8: 32. 6: — — 28. — 14. i 1841 om 1: 24. 6 8 —28 28. 1842 JF — 624 — 28 28 I! 1843 8:32 6 — —28 28 I! 1844 a 6: 16. 4:16. — 28. —-—— 20. li 1845 oh 1: 32. 7:32. — 20. — 10.) 1846 9: 24. 8:32. — 2. — 12. 847 a 9: — 7:24, — 26. — 26. 848 6: 40. 6: 8 — 26. — 26. 849 a T: 24. 5: 24. — 26. — 28. 850 a JF 6 26. — 26. 85l o 9: 16. 6:32. — 26. — 26. 852 oo 10: — 7:16. — 206. — 26. 853 o 1: 32. 824. — 26. — 26. Hvad som uti denna tablå först faller i ögoen är att dagsverkspriset — med undantag af let svåra missväxtåret 1845, då arbetare nåson tid kunde erhållas mot blotta födan — cke nedgått de år då spanmålsprisen varit högst, tan fast heldre stigit då spanmålspriset stigit, ch fallit samtidigt dermed. Om nu, såsom kollegium inför Kongl. Maj:t elat göra troligt, dagsverksräntan vore en så illförlitlig regulator för vinnande af jemlikret i beskattningen,; så skulle icke hafva träffat, att markegångspriset å ett dagsverke illt lika mycket (24 sk.) åren 1824 och 1826 å medelmarkegångspriset å en tunna spanål (hälften råg och korn) förra året var 4 rdr 2 sk. och sednare året 10 rdr bko; — icke eller att ett dagsverke 1825 och 1853 gällt ka (26 sk.) då en tunna säd förra året gällde rdr 8 sk., och det sednare året 10 rår 4 . bko; eller att ett dagsv. 1833 och 1841 illt lika (28 sk.) då en tunna säd förra året illde 5 rdr 32 sk. och sednare året 8 rdr ) sk., allt banko. En annan omständighet, som af tablån ådalägges och hvilken framställer kollegii uppft om båtnaden för de skattskyldiga af dagsrksräntans bibehållande, uti en ganska bennerlig dager är, att under de 30 år som i; plån upptagas har ett dagsverke blott 1 år gällt 20 sk. uti 4 år 24 sk. uti 11 år 26 sk. men uti 14 år 28 sk. bko. Medelpriset å en tunna spanmål var för de åren 6 rdr 46 sk.; men för de 14 åren 7 r 143, sk. bko — hvaraf bevisas dels att anmålsoch dagsverkspriset samtidigt sti-) , och dels att kollegii uppgift att dagsverksDO)! Hl OA M MM a f SEEN l Vi hafva valt detta län, emedan största antalet narkegångstaxor varit oss för detta län tillgängi iga. Men vi anse oss böra nämna, att hvilket län) Ii om än väljes, blir resultatet ungefärligen detsamf na, ehuru naturligtvis priserna icke för samma år unna vara lika inom samtlige länen, säsom berode af ärsväxtens mer eller mindre riklighet. i — hvilken i narentag camdt fre olla 124.