prosbenkaltandet af sagda räntepersedel, efter hvad
skollegium ofvan yttrat medför i allmänhet båt-
nad för de skattdragande vid utskyldernas be-
präknander.
Vi bedja läsaren lägga märke dervid, at
kollegium grundat hela sitt försvar för dags-
verksräntans bibehållande på erfarenhetens vitt-
nesbörd: kollegium har af denna erfarenhe
bildat en princip. Men räntegifvarne kuonc
till stöd för sin åsigt åberopa en med kollegi
alldeles motsatt erfarenhet, och för öfrigt gan-
ska värdefull, enär den är ganska dyrköpt
Alltså — den ena erfarenheten mot den an.
dra: hvilken är då den tiliförlitligaste? — Nä
har kollegium förvärfvat sig den nu åbe.
ropade erfarenheten? För besvarandet af denn:
fråga torde vi få upplysa derom, att kolle.
gium vid tvenne föregående tillfällen nem-
igen under åren 1810 och 1828 — uti då
afgifna, jemväl underdåniga utlåtanden i gan:
ska ampla ordalag tillstyrkt dagsverksräntans
afskaffande. I utlåtandet af 1851 har kolle-
gium icke ingått i ringaste vederläggning af
den i de äldre utlåtanderna framställda åsig-
ten, — ja, kollegium har icke ens fästat
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på dessa utlå-
tandens tillvaro, och regeringen skulle om
dem varit i okunighet, derest icke den af
kollegii ledamöter, som eger de grundligaste
insigterna i skatteförenklingsfrågan — kam-
marrådet Falkman — varit af skiljaktig tanka
med pluraliteten inom kollegium, och vidhål-
lit samma åsigt, som i de äldre utlåtanderna
framställts, samt om dessas tillvaro erinrat.
Ingen annan förklaringsgrund finnes såle-
des, än att antaga, det kollegii uttalade åsig-
ter nu grundats på en efter 1828 vunnen er-
farenhet; ty i motsatt fall borde väl samma
erfarenhet hafva stått kollegii ledamöter 1810
och 1828 till buds, enär man icke gerna kar,
antaga att dessa hatva varit mindre hemma-
stadda i förhållanderna, än deras efterträdare,
Men nu tro vi oss kunna ådagalägga attinga
facta kunna anföras till stöd för den af kol-
legium åberopade erfarenheten. Dessa facta
skulle naturligtvis beståuti prisförhållanderna
å hufvudräntepersedlarne, under en följd af
år och särdeles hvad beträffar sådana persed-
lar, hvilka, i afseende på priset, enligt hvad
kollegium antyder, skulle reglera hvarandra,
Vi hafva derföre uppgjort, med ledning af
markegångstaxorna följande:
Tablå
öfver markegångspriserna inom Upsala län under
30 på hvarandra följande år. 2)
En tunna En tunna Ett drän- Ett hjelp-
: Råg. Korn. — gedags- dagsverke.
verke.
1824 Bko rdr 5: 16. 4: — — 24. — 12
1825 a 71: — 5:16. —26. — 13.
1826 oo. 10: — 10: — —24 — 12.
1827 a 7: — 532 —- 24. 12
1828 a 6: 32. 6 — —26 — 12.
1829 . 8: — 6: — — 26. — 13.
1830 8 — 5: 16. — 26. — 14.
1831 ov 10: — 832 —28 — 14.
1832 , 7: 6: — — 28. — 14. I:
1833 a 6: 4: 32, — 28. — 14.)
1834 a 7: 5: 32. — 28 — 14
1835 a 7: 32. 6:32. — 28 — 14.
1833 a 7:20. 6 — —28 — 14.
1837 a 8: 16. 6 24. —28 — 14. Il
1838 a 9: 32. 7:16. —28 — 14.)
1839 a 8: 16. 6:24. —28. — 14. I,
1840 8: 32. 6: — — 28. — 14. i
1841 om 1: 24. 6 8 —28 28.
1842 JF — 624 — 28 28 I!
1843 8:32 6 — —28 28 I!
1844 a 6: 16. 4:16. — 28. —-—— 20. li
1845 oh 1: 32. 7:32. — 20. — 10.)
1846 9: 24. 8:32. — 2. — 12.
847 a 9: — 7:24, — 26. — 26.
848 6: 40. 6: 8 — 26. — 26.
849 a T: 24. 5: 24. — 26. — 28.
850 a JF 6 26. — 26.
85l o 9: 16. 6:32. — 26. — 26.
852 oo 10: — 7:16. — 206. — 26.
853 o 1: 32. 824. — 26. — 26.
Hvad som uti denna tablå först faller i ögo-
en är att dagsverkspriset — med undantag af
let svåra missväxtåret 1845, då arbetare nå-
son tid kunde erhållas mot blotta födan —
cke nedgått de år då spanmålsprisen varit högst,
tan fast heldre stigit då spanmålspriset stigit,
ch fallit samtidigt dermed.
Om nu, såsom kollegium inför Kongl. Maj:t
elat göra troligt, dagsverksräntan vore en så
illförlitlig regulator för vinnande af jemlik-
ret i beskattningen,; så skulle icke hafva
träffat, att markegångspriset å ett dagsverke
illt lika mycket (24 sk.) åren 1824 och 1826
å medelmarkegångspriset å en tunna span-
ål (hälften råg och korn) förra året var 4 rdr
2 sk. och sednare året 10 rdr bko; — icke
eller att ett dagsverke 1825 och 1853 gällt
ka (26 sk.) då en tunna säd förra året gällde
rdr 8 sk., och det sednare året 10 rår 4
. bko; eller att ett dagsv. 1833 och 1841
illt lika (28 sk.) då en tunna säd förra året
illde 5 rdr 32 sk. och sednare året 8 rdr
) sk., allt banko.
En annan omständighet, som af tablån åda-
lägges och hvilken framställer kollegii upp-
ft om båtnaden för de skattskyldiga af dags-
rksräntans bibehållande, uti en ganska be-
nnerlig dager är, att under de 30 år som i;
plån upptagas har ett dagsverke blott
1 år gällt 20 sk.
uti 4 år 24 sk.
uti 11 år 26 sk.
men uti 14 år 28 sk. bko.
Medelpriset å en tunna spanmål var för de
åren 6 rdr 46 sk.; men för de 14 åren 7
r 143, sk. bko — hvaraf bevisas dels att
anmåls- och dagsverkspriset samtidigt sti-)
, och dels att kollegii uppgift att dagsverks-
DO)! Hl OA M MM
a
f
SEEN l
Vi hafva valt detta län, emedan största antalet
narkegångstaxor varit oss för detta län tillgäng- i
iga. Men vi anse oss böra nämna, att hvilket län) Ii
om än väljes, blir resultatet ungefärligen detsam-
f
na, ehuru naturligtvis priserna icke för samma år
unna vara lika inom samtlige länen, säsom bero-
de af ärsväxtens mer eller mindre riklighet. i
— hvilken i narentag camdt fre olla 124.