las med 50 till 100 procent högre belopp än
det hvartill de eljest kunde fås, så måste en
viss given arbetslön äfven räcka 50 till 100
procent kortare tid att lefva af än den eljest
skulle räcka? Inse de icke att det är under
den tid, för hvilken arbetslönen sålunda icke
hinner till, (som den fattige måste svälta eller
tigga? Inse: de icke att han skulle slippa att
svälta eller tigga om det vore så stäldt, att
hans knappa arbetslön kunde räcka för en
längre tid? Inse de icke, att detta skulle
blifva förhällandet, om lifsmedlen vore billi-
gare? Inse de icke, att om lifsmedlens bil-
lighet satte arbetaren i stånd att deraf för-
skaffa sig en större mängd och af bättre egen-
skap, så skulle han äfven förmå arbeta kan-
ske dubbelt så mycket som nu? Inse de icke,
att om han arbetad2 dubbelt så mycket som
nu, förtjenade han äfven dubbelt mot nu?
Inse de icke, att om enhvar band landets ar-
betande bebyggare sattes i tillfälle att förtjena,
vi säga icke dubbelt, men öfverhufvud taget
mer än nu, så skulle äfven den sammanlagda
frukten af allas sammanlagda arbete blifve
större än nu? Inse de icke, att om frukter
af folkets arbete blir större, så stiger natio-
nalvälmågan och det allmänna välståndet?
Inse de icke, att om det allmänna välstån-
det stiger, så blir svenska folket, så bla
landet, så blir Sverge större och mäktigare
än tillförene:? Vi fråga dem slutligen, vi fråga
den ärade representanten för Götheborg och
hans själsfränder, om de inse att de, genom
sträng tillämpning af deras olycksdigra grund-
sats, skola qväfva nationalvälmågan, om-
intetgöra det allmänna välståndet, fjättra fol-
kets verksamhet, försvaga det till kropper
och förnedra det till själen, och göra Sverges
makt och ära till ett dunkelt minne eller er
bedräglig dröm? Vi fråga dem, vilja de er
gång inse allt detta?
Till heder för borgareståndet bör dock näms
nas, att hr Wijks yttrande äfven inom stån:-
det fick uppbära en tillbörlig tillrättavisning
Så yttrade t. ex. hr Schwan:
Jag kan ej undgå att beklaga de olyckssaliga or
som här för en stund sedan föllo från en talare
läppar. Hamn sade, att det är likgiltigt om span
,mälen kostar mer eller mindre, emedan de fattig:
klasserna ämdå ha ingenting att betala med. Ja;
måste påminna honom derom, att det finnes ingel
skatt så dryg, ingen som så undergräfver arbetaren
välstånd, som tullbeskattningen på de första lifsför
pnödenheterna. Den smyger sig på honom sakta ocIl
oförmärkt, ty äfven den fattigaste, den som skull
pfå fattigdonsbevis, hvilket befriade honom från äfve!
den ringast: afgift till staten och kommunen, ha!
måste dock ständigt och ovägerligen skatta på d
rågkorn ock den saltnypa hvaraf han skall lifnära sig.
Icke mindre slående var hr Gustafsson d
han visade, att summan af den Wijkska stats
klokheten var, såsom orden föllo sig, a
man vill det den fattige skall dö efter alla kon
pstens reglor.n
Sedan man utkämpat denna strid, huruvid
det fattiga folket bör få köpa eller tigga si
bröd, och omedelbart efter det voterings
resultatet blifvit tillkännagifvet, uppträdde h
Wijk med anhållan om omedelbar behand
ling af sim motion om en tacksägelseadres
till H. M. Konungen. Man finner att hr Wij
är en man, som vet hvad som är likgiltig
och hvad som ligger makt uppå.