las med 50 till 100 procent högre belopp än det hvartill de eljest kunde fås, så måste en viss given arbetslön äfven räcka 50 till 100 procent kortare tid att lefva af än den eljest skulle räcka? Inse de icke att det är under den tid, för hvilken arbetslönen sålunda icke hinner till, (som den fattige måste svälta eller tigga? Inse: de icke att han skulle slippa att svälta eller tigga om det vore så stäldt, att hans knappa arbetslön kunde räcka för en längre tid? Inse de icke, att detta skulle blifva förhällandet, om lifsmedlen vore billigare? Inse de icke, att om lifsmedlens billighet satte arbetaren i stånd att deraf förskaffa sig en större mängd och af bättre egenskap, så skulle han äfven förmå arbeta kanske dubbelt så mycket som nu? Inse de icke, att om han arbetad2 dubbelt så mycket som nu, förtjenade han äfven dubbelt mot nu? Inse de icke, att om enhvar band landets arbetande bebyggare sattes i tillfälle att förtjena, vi säga icke dubbelt, men öfverhufvud taget mer än nu, så skulle äfven den sammanlagda frukten af allas sammanlagda arbete blifve större än nu? Inse de icke, att om frukter af folkets arbete blir större, så stiger nationalvälmågan och det allmänna välståndet? Inse de icke, att om det allmänna välståndet stiger, så blir svenska folket, så bla landet, så blir Sverge större och mäktigare än tillförene:? Vi fråga dem slutligen, vi fråga den ärade representanten för Götheborg och hans själsfränder, om de inse att de, genom sträng tillämpning af deras olycksdigra grundsats, skola qväfva nationalvälmågan, omintetgöra det allmänna välståndet, fjättra folkets verksamhet, försvaga det till kropper och förnedra det till själen, och göra Sverges makt och ära till ett dunkelt minne eller er bedräglig dröm? Vi fråga dem, vilja de er gång inse allt detta? Till heder för borgareståndet bör dock näms nas, att hr Wijks yttrande äfven inom stån:det fick uppbära en tillbörlig tillrättavisning Så yttrade t. ex. hr Schwan: Jag kan ej undgå att beklaga de olyckssaliga or som här för en stund sedan föllo från en talare läppar. Hamn sade, att det är likgiltigt om span ,mälen kostar mer eller mindre, emedan de fattig: klasserna ämdå ha ingenting att betala med. Ja; måste påminna honom derom, att det finnes ingel skatt så dryg, ingen som så undergräfver arbetaren välstånd, som tullbeskattningen på de första lifsför pnödenheterna. Den smyger sig på honom sakta ocIl oförmärkt, ty äfven den fattigaste, den som skull pfå fattigdonsbevis, hvilket befriade honom från äfve! den ringast: afgift till staten och kommunen, ha! måste dock ständigt och ovägerligen skatta på d rågkorn ock den saltnypa hvaraf han skall lifnära sig. Icke mindre slående var hr Gustafsson d han visade, att summan af den Wijkska stats klokheten var, såsom orden föllo sig, a man vill det den fattige skall dö efter alla kon pstens reglor.n Sedan man utkämpat denna strid, huruvid det fattiga folket bör få köpa eller tigga si bröd, och omedelbart efter det voterings resultatet blifvit tillkännagifvet, uppträdde h Wijk med anhållan om omedelbar behand ling af sim motion om en tacksägelseadres till H. M. Konungen. Man finner att hr Wij är en man, som vet hvad som är likgiltig och hvad som ligger makt uppå.