porten av uUutla vi 10ljanlue. Regeringen är fast besluten att under alla on ständigheter reservera Preussen behörig medverka för upprätthällande af den europeiska jemnvigte: men hittills, det måste vi säga, äro vi icke i samn grad som andra makter, till följe af deras geogr: fiska läge och maritima hjelpkällor, kallade att f skyddande af Turkiets integritet aktivt ingripai e till sin utsträckning ännu oöfverskådlig strid, hva: ursprungliga föremål icke rör vårt fosterlands intre: sen, utan de privilegier och det inflytande, som ar dra makter göra anspråk på i Portens länder. Om sälunda icke kunna känna oss kallade till ett faktisk deltagande i den närvarande striden, så gläder de H. M. Konungens landsfaderliga hjerta, att för Preus sen och dess tyska bundsförvandter kunna längre b behälla fredens välsignelser än det synes möjligt få de omedelbart intresserade makterna. I denna anda har H. M. beslutat, att endast d fordra af det preussiska folket de frän hvarje kri oskiljaktiga tunga offren, när värt lands sanna oc egendomliga intressen, bland hvilka Tysklands är och oberoende stä främst, nödvändigt fordra ett så dant beslut. (Svagt bravo till höger.) Vi hälla hädanefter som hittills fast vid den ge nom Wienerprotokollen intagna ställning. Ty on upprätthällande och återupprättande af freden bli väsentliga ändamålet med Wienerkonferenserna, si skola vi icke träda i motsägelse mot dem derigenon att vi, så länge våra särskilda förhällanden tilläts . det, söka bevara nägon stödjepunkt ät de fredlig: 1 sträfvandena, då andra stater genom sitt mot vär Jolika läge, se sig föranlätna att gripa till vapen. Vi kunna för denna vär hällning påräkna ett rätt. , f vist erkännande och bifall af de utländska makterna men isynnerhet är det afseendet på vära tyska bunds. förvandter och tillförsigten om den redan inledda öfver. enskommelsen med dem och framför allt med Öster. rike, som har en framstående andel i regeringens beslut. Lika mycket som H. M. känner sig genomträngd af den konungsliga pligten att bevara Preussen och Tyskland frän krigets lidanden så länge som bådas välfärd och värdighet tilläta det, lika fast har allerhögstdensamme beslutat att under alla omständigheter häfda den höga kallelse Preussen eger säsom europeisk makt och att troget stå vid sidan af hvarje bundsförvandt, som genom sitt geografiska läge tidigare än Preussen kallas att draga svärdet till försvar för tyska intressen. (Bravo till höger.) Den kongl. regeringen kan hoppas att på denna, en sjelfständig och nationel politiks bana vinna lantå dets och isynnerhet detta höga hus bifall. Men den -Å kan icke dölja för sig, att ett lyckligt genomförande af dess afsigter endast då synes betryggadt, om de äro förenade med det fasta och tydligt uttalade beslutet, att mot hvarje försök, från hvilken sida som belst att tränga Preussen frän den i fri sjelfbestämmelse valda banan och använda landets krafter för andra intressen än dem det sjelf erkänner säsom sina, uppträda med alla de medel, som Gud till försvar för tyskt oberoende laggt i konungens af Preussen händer. Detta fasta beslut tror sig H. M. Konungen i närvarande ögonblick böra bekräfta derigenom att allerhögstdensamme af kamrarne fordrar medel, för att under den europeiska politikens närvarande all varsamma ställning kunna med värdighet och eftertryck genomföra en roll, som svarar mot Preussens makt och historias. (Bravo frän högern.) Samma förklaring afgafs sedermera äfven i första kammaren, som mottog densamma med bravorop. Andra kammaren antog den 18 förslaget om kamrarnes sammankallande hvart annat år, med en sexårig legislaturperiod. General von Groeben återkom den 19 på aftonen till Berlin och begaf sig genast ut till konungen på Charlottenburg. Fursten af Hohenzollern-Sigmaringen återkom äfven från Paris till Berlin den 20 på morgonen. ÖSTERRIKE. Kejsaren återkom den 18 på morgonen till Wien. Depeschvexlingen mellan Wien och Berlin är för närvarande mycket liflig. Man tror, att Österrike och Preussen med det första skoldtill förbundsdagen atgifva en gemensam förklaring rörande deras politik. Turkiska generalen Aziz Pascha ankom den 18 till Wien. Enligt en korrespondens från Wien till Independance belge förberedes en särskild konvention mellan Preussen och Österrike, i hvilken de båda makterna lemna hvarandra ömsesidiga garanterier, för den händelse att någonderas icke-tyska område skulle angripas. Denna konvention skulle tillika framläggas för fyska förbundet. ITALIEN. Efter en långvarig och häftig debatt har sardinska depuferadekammaren med 113 röster mot 30 antagit artikeln 2 uti en ny strafflag som är ifråga att införas, och hvilken artikel belägger med straff de andlige som från predikstolen tillåta sig anfall på konstitutionen och landets lagar. Den sardinska lagstiftningen har således härmed tagit ett nytt och vigtigt steg till qväfvande af det romerska prestväldets öfvervigt. Paris var gängse ett rykte, att ett mordförsök skall ha blifvit gjordt mot konungen af Neapel i dennes eget palats. TURKIET. Den vigtigaste underrättelsen från Donaufurstendömena innehålles i följande telegrafdepesch till ståthållarskapet i Temeswar, daterad Semlin den 14 Mars: Furst Gortschakoff kungör, att från och med den 19 Mars inställes all utförsel sjövägen af spanmål och kött. Alla fartyg, som handla häremot bli konfiskerade. Från Galacz skrifves den 6 Mars att general v. Schilder åter befinner sig der. Han har förestått anläggningen af det befästade läger, som ryssarne skola ha vid denna stad. Arbetena bedrifvas med stor ifver, emedan man väntar furst Paskewitsch i början af April. Storfurstarne Nicolaus och Mikael väntas mot slutet af April. Enligt berättelser från Bukarest af den 10, har en turkisk ströfkår den 8 ånyo passerat Donau vid Silistria men åter dragit sig tillbaka efter några skärmytslingar. Från Schumla skrifves, att. de dervarande franska och engelska officerarne oafbrutet deltaga i arbetena uti Omer Paschas krigskansli. De grekiska berättelserna om insurrektionen i Eptrus innehålla föga nytt. Insurgenterna iro fördelade på 4 kolonner. Den ena under Iheodor Grivas står vid Arta, den andra unler Stratos vid Placa, den tredje under Zervas vid Lacca och den fjerde under Rangos har dragit sig emot Agrapha. Från Tricala omtalas resningar i några traker af Thessalien under ledning af Cavamitza, Zahopulo, Demätrius Grevenioti m. fl. De albanesiska trupperna under Abas Pascha iro i anmarsch. I Valona hade inträffat underrättelse om Janinas intagande af insurgenterna; denna underrättelse tarfvar dock högmt ot RR Am Mt NA ov mA AR 2 AV kt