ligheter, hafva i de fleste Yell husteu och många
barn att försörja på sin ytterst knappa aflöning, van-
ligen 1 kappe säd i ett för allt utom husrum och ved-
brand, och detta endast för arbetsdagarne, hvarpå de
mesta föda och kläda sig och de sinå, hvaremot en
dräng, som icke behagar ställa sig som lagstadd, men
oftast läter betala sig med 1 å 1;, rdr i dagspenning
skulle blifva befriad; detta ansäg jag i hög grad
orättvist. Vidare antydde referatet att jag velat emot-
sätta mig husmäns och backstugusittares, jemte deras
hustrurs och enkors samt inhyseshjons befrielse frän
mantalspengars. erläggande; detta är helt och hället
origtigt, ty första orden af mine yttranden var tack-
samhet emot utskottet för dess tillgöranden i denna
del, de voro ock de sista, hvarjemte jag antydde, att
om utskottet fritagit alla samhällsklasser frän erläg-
gande af mantalspenningar, hade jag skolat bifalla
utlåtandet utan ringase betänklighet.
Stockholm den 24 Mars 1854.
A. Wilh. Swartling,
v. Talman.