årens riksdagar med de då hvilande grundlags-
frågorna och jemväl af reger. proponerades år
1815, ehuru propositionen derom då blef af
Rikets Ständer afslagen. Landtmarskalkens
lagstridiga behandlingssätt föranledde den
följd, att ridd. och adeln blef tvunget atti
samma plenum, då frih. Tersmeden väckte
sitt förslag, anställa omröstning deröfver, hu-
ruvida motionen skulle erhålla laglig behandling
hvilket också, precist efter uträkning, af rid-
darhusets lydiga majoritet vägrades med 180
röster mot 68. Det ridd. och Adelns plenum
I(den 11 Dec. 1850), då denna fråga förevar,
,lemnar en förkänning af hvad majoriteten der-
t städes kan våga, helst när den har en ord-
lTiörande, som med eller emot bättre vetande
Jlånar sig åt dess planer. Hr friherre Palm-
stjerno, C. O., hade hedern. af att hafva varit
motör till detta bortadvocerande af laga for-
mer. Han understöddes af sin broder, frih.
N. Palmstjerna, hrr von Hartmansdortt och
Carl Printzensköld, och, fastän nog tvätydigt,
af n. v. landtmarskalken grefve Hamilton.
hvaremot friherre Tersmedens obestridliga rätt
värjdes af en mängd talare, såsom grefve An-
karsvärd, friherre Sprengtporten, friherre Raab,
A. C., hr Cederschjöld, R. Th., Dalman,
W. F., BHjerta, L., Mannerskantz, Ribbing.
B., m. fl. Af konungens rådgifvere yttrade
sig endast en, hr Sandströmer, som troiigen
icke var med i förtroendet, och således yr-
kade att den väckta frågan både måtte bord-
läggas och remitteras. I fortsättning med
denna märkliga riddarhusepisod, väckte det
naturligtvis ännu mindre förvåning att, då
ärendet sex dagar derefter (den 17 och 18
Dec. 1850) förekom till afgörande på riddar-
buset, finna hela embetshierarkien och den
förtrogna hofpersonalen, för att ej tala om
det embryon till det nu blomstrande junker-
partiet. som redan då knoppades, högljudt
lyttra sitt förnäma förakt för det kongl. för-
slaget. Visserligen uppträdde under diskus-
sionen ministrarne hvar efter annan för det
samma, nemligen: kontrasignanten justitiemi-
nistern grefve Sparre, medelst uppläsning af
en skriftligen författad qvasilikpredikan, der-
vid h. ex. likväl aktade nödigt att särskildt
tillkännagifva, att då han tillstyrkt förslaget,
han jemväl ämnade rösta derför., Hr stats-
rådet Gripenstedt, hvars tal var som vanligt
grannt och svarfvadt samt möttes med bravo-
rop, men alltigenom förrådde en märkbar
kyla; krigsministern hr von Hohenhausen, som
väl pligtskyldigt förklarade att han tänkte
år 1850 vidhålla, hvad han år 1848 under-
skrifvitv, men erkände helt naivt att för
honom, förslaget gerna kunde falla, emedan
phan tröstade sig deröfver, under förhoppning,
om så behöfdes, att detsamma förr eller sed-
nare skall efterträdas af ett annat, som bättre
och säkrare skall betrygga fäderneslandets
sjelfständighet, ära och lycka (!!!). Väl ytt-
rade sig finansministern hr Sandströmer och
sjöministern grefve von Platen med värma
för bifall, och statsrådet Ginther upptog på
ett lika skarpsinnigt som öfvertygande sätt
till verderläggning alla de deremot framställda
anmärkningarne, med särdeles nit hopletade
företrädesvis af grefve Lagerbjelke, Gustaf
(hvars förslag sedermera vid denna riksdag
haft ett ännu snöpligare öde). Men hvad
hr Sandströmer beträtfar, så hade han redan
då begärt sitt afsked, ehuru det icke utfärda-
des förr än ett par veckor sednare, och de
tvänne andra af konungens rådgifvare hade,
som bekant är, icke just någon längre tid der-
efter att fägna sig åt konungens, eller, må-
hända rättare sagdt, sina kollegers och det
allt mer kringgripande ungdomspartiets för-
troende. -
Resultatet blef emellertid, att det kongl.
representationsförslaget föll på riddarhuset med
362 röster mot 8Y och hos prelaterna med
36 emot 15. Deremot, och hvad som bevi-
sar att förslaget hade många förtjenster och i
flera väsentliga delar uppfyllde de anspråk
som man då billigtvis kunde göra på en reform,
blef detsamma med 33 röster mot 19 bifallet
i borgareståndet, der oppositionen mot regerin-
gen i öfr:gt var ganska allvarsam. Deremot
afslogs det af det mera radikala bondestån-
det, med 87 röster emot 18, som tillföllo för-
slaget.
Det kongl. representationsförslaget var så-
ledes fallet på ett sätt, som för ministrar
hvarje annat konstitutionelt land skulle
nafva gjort det omöjligt att fortfarande qvar-
sitta vid styret, såvida nemligen de ville rädda
itminstone sin politiska heder; men sådant
kom här alldeles icke i fråga. Fast heldre
såg det ut som nederlaget hos åtskilliga
väckte både glädje och tillfredsställelse, att
man ändtligen blifvit af med denna vanbyr-
ding till styfbarn, som man under de svåra
omständigheterna 1848 sett sig tvungen att
adoptera. Det vämjeligaste af allt var det
skrymteri, hvarmed denna fråga från början
ill slut behandlades af sina förmenta fäder,
hvilka utan tvifvel i både politiskt och ännu
ner i moraliskt hänseende gjort bättre om d?,
anseende till de förändrade omständighe-
ernan, öppet öfvergifvit sitt förslag. : Emel-
ertid voro icke alla så likgiltiga som mini-
trarne. Örebromännen framlade sitt förslag
under Bengt Gudmundssons flagga, och fingo
letsamma antaget hos bondeståndet. De li-
verala vännerna af det kongl. förslaget hade
vildat en kommitt, för att deråt gifva
n i flera hänseenden förbättrad form
och åtskilliga förenklande bestämmelser.
det framlemnades i konstitutionsutskottet af
r Brinck och antogs hvilande af borgare-
tåndet. Slutligen funno jemväl de konser-
ative nödigt att å sin sida uppgöra ett för-
lag, hvilket utarbetades af konstitutionsut-
kottets ordförande hr grefve Lagerbjelke, an-Eg
ogs af utskottets pluralitet, samt derefterla
pep
oo OT oe Ke KK