IUere CA oo MJellal, all UCU HaROLNSIN BJOrt.
Omedelbart efter riksdagen sammanträdde åtei
reformsällskaperna, dervid många af represen-
tationsreformens veteraner, t. ex. grefve Anc-
karsvärd, hr Richert, m. fl. aktade liberala
politiska karakterer, slöto sig till det af konun-
gen framlagda förslaget, i den tanka att mar
borde dervid hålla sig fast på det eljest oro-
liga hafvet och de stridiga meningarne i denna
fråga. Den liberala pressen, såväl i hufvud-
staden som i landsorten, om än till sina huf-
vudtendenser mera demokratisk, förenade sig
äfven tid efter annan i samverkan derför.
Men i samma mån som pressen och opi-
nionen började blifva ense om operationerna
för förslaget, funno hofvet och byråkratien
nödigt att låta sina planer deremot framträda
och utveckla sig, hvilket var desto lättare
som man lyckats vinna tronföljaren på sin
sida, och han med ungdomens hela ifver tog
sig motståndet an.
Så stodo sakerna då konungen den 7 Juli
1850 anträdde sin resa från Sverges hufvud-
stad till brödrariket. Tiden ansågs dock ännu
förmodligen icke inne att förneka det liberala
förslag, som två år förut hade blifvit fram-
lagdt. Ja vi vilja till och med tro, att den
innersta tankan, ännu då var varmare för
förslaget än pluraliteten af konseljen, framför
allt konungens främste minister, som likväl
försett detsamma med garantien af sitt namn,
fastän förmodligen under enahanda hemliga
förbehåll som den pifviska biskopen Brask,
helig i åminnelse. Denne minister gick såle-
des allt mer och mer lamt till väga. Han
hade redan allt för länge dröjt innan han gått
i författning om den af K. M:t anbefallda
tryckningen af de infordrade statistiska upp-
gifter, hvilka skulle åskådliggöra resultaterna
af det hvilande förslaget, hvarefter äfven, enligt
konungens särskilda befallning, en sammanfatt-
ning blef utarbetad af förslagets bestämmelser
och grundero. Denna åtgärd var också egent-
ligen den både första och sista, som å veder-
börandes sida vidtogs för att deråt bereda
framgång. Men äfven i detta hänseende gick
man så oförsvarligen likgiltigt till väga, att
nämnde lilla upplysande skrift, hvilken väl
ex officio blef före riksdagen spridd i lands-
orten, d. v. s. skickad till landshöfdingarne,
deremot icke blef vid riksdagen inom riks-
stånden utdelad till de representanter som
skul:e afgöra ärendet, utan lärer det, för så-
dant ändamål, på statens bekostnad, tryckta
antal exemplar ännu ligga qvarigod ro inom
någon sf justitiedepartementets skräpgömslor.
Besynnerligt nog blef i stället, åtminstone på
riddarhuset, utdelad en sarkastisk kritik elle
egentl gare ett pasqvill öfver det konglig
förslaget.
Emellertid hade symptomer visat sig, hvilka
bragte allmänheten att tvifla på allvaret och
uppriktigheten i denna fråga, Det i alla hän-
seenden ovärdiga uttryck af missnöje, som i
anseende till deltagande i ett reformsällskaj
gaf sig luft genom en förtjent officers inon
artilleriet i Götheborg förbigående till batteri-
chef, företedde häruppå ett lika sorgligt son
föga hedrande bevis, ehuru den ännu ovärdi-
gare åtgärden att från embetet skilja den in-
nehafvare af en hög militärfunktion, som en-
dast haft den svagheten att fullgöra vederbö-
randes konfidentielt tillkännagifna önskan eller
vink (hvilken väl kunde tydas som en be-
fallning), ådagalade, att man ännu icke vå-
gade helt och hållet afkasta slöjan.
Efter konungens återkomst från Norge i
Oktober 1850 gjordes emellertid ingen hem-
lighet af att man, länet ifrån att understödja.
eller ens önska framgång åt sitt eget förslag,
tvärtom ifrade för att det skulle falla med sö
mycken eclat som möjligt, och de få bland
konseljens ledamöter, hvilka voro förslagets
uppriktiga vänner och som tillika tyckte att
pkungsordets icke borde alltför lättsinnigt bry
tas, förlorade allt mer och mer terrängen.
Den likgiltighet, hvarmed detta vigtiga ämne
behandlades, öfverskyldes föga för ögon, vana
att se, af några fraser i trontalet till de sam-
manträdande ständerna, uttryckande den säkra
tillförsigt, att Sveriges gode herrar och män
gkulle åt denna fråga egna den sorgfällige
granskning och mogna pröfning, hvartill de
ras kärlek till fosterlandet och deras upply-
psta nit för dess dyraste angelägenhet måste
dem manavn, utan att man ens med ett ord:
antydde ena uppmaning, en önskan eller en:
en förhoppning om frågans lyckliga lösning !
genom ett bifall till det af konungen afgifns
förslaget. Icke heller lyckades det att jus:
ingifva tron på den v,krafto och det modn,
hvarmed regeringen ville handla i denna fråga
eller förvilla ens de mest enfaldiga i afseende på
regeringens ställning till sitt förslag och detta
sednares till opinionen, att genom hr krigs-:
ministern trupper från närgränsande provin- :
ser blefvo hit beordrade, för att vara till hands
och skydda hufvudstadens laglydiga invånare
från befarade poroligheter,, under de dagar
förslaget skulle förekomma till afgörande, i:
den händelse detta skulle fallas eller kanske;
bifallas (2); man kan icke så noga veta, hvil--
ketdera som kunde vara den. rätta funderin-
gen med denna mesyr, som på sin tid väckt.
en så till löje gränsande uppmärksamhet.
Dem som voro närmare bekanta med
de inre förhållandena i denna sak förvånad:
det ej heller, att det högvigtiga ärendet bletl.
behandladt med en snart sagdt exempellö::
brådska. så att konstitutionsutskottets memo-
rial angående detta ämne, som vid inneva-
rande riksdag icke förekom förr än den 151,
tistlidne. Februari, eller tre månader efte ls
riksdagens utblåsning, då bordlades omkring
tre veckor (den 7 December: 1850) och af-
gjordes en månad och två ddagar efter sam-
ma tid midt under den brirnnande motions-
terminen, och föga mer än 14 dagar se-
dan Kongl. Maj:t till statsuttskottet aflemnat
in nådiga proposition om statsverkets till-
stånd och behof. Ja, ifverm var i detta fall
å häftig, att d. v. landtmarskalken, friherre
1 H. Gyllenhaal, tillät sig en alltför uppenbar
fverträdelse af grundlagen, genom att för-
väfva både bordläggning och remiss till ut-
kott af en utaf frih. W. F. Tersmeden, med
töd af sista momentet i 81 S regeringsfor-
nen, väckt motion angående uppskof till näst-
öljande riksmöte, med pröfning af det hvi-l.
ande representationsförslaget — en procedur.
ss 2
—
